slingriga vägar

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Lite av en sammanfattning av min egen resa till att bli rökfri. Jag vet dessutom att det inte ser ut att finnas garantier för att man är rökfri om exempelvis tre månader, men idag är jag rökfri - äntligen icke-rökare. Om jag håller detta en dag i taget och stannar i nuet är jag rökfri om femtio år också. JUST NU känns det inte som omöjligt.

Jag har slutat och börjat och slutat och börjat. Vissa gånger har jag "slutat" på kvällen för att skaffa cigaretter morgonen efter direkt. Jag har varit otroligt ambivalent. Eller rädd. Rädd för att misslyckas. Så rädd att jag inte ens gett det en chans. Jag har slutat och börjat och sagt som det var till omgivningen till en början och sedan har jag börjat skämmas och börjat smyga. Då har jag skämts ännu mer och hamnat i en ond cirkel. Detta ledde till sist till att jag slutade försöka alls för att jag blev rädd för att misslyckas, rädd för att tala om för nära och kära att det inte "höll" denna gång heller, rädd för att krypa till korset och erkänna ett återfall igen och igen och igen. Jag tillät mig inte en chans att lyckas för att jag var så säker på att jag ändå bara skulle misslyckas.

Det finns nog mycket mer att säga om min hela och fulla resa men jag delar detta just nu.

Just idag ... kan jag se alla de "misslyckade" rökstoppen som en process, en del som behövdes på vägen. Just idag har jag med mig att jag inte kan röka ett bloss för att då kommer jag att röka många paket cigaretter. 1 är för mycket 1000 är för lite.

Wooops jag råkade köpa ett paket cigaretter ... Det är ett val vi gör. Men varför gör vi valet?

Jag är glad att jag är en ickerökare idag. Vägen hit har varit lång och slingrig.

Kommentarer

Jag har också en massa försök

Jag har också en massa försök och misslyckanden bakom mig. Men det är väl så vi lär känna oss själva och processen att bli fri. Och det kanske är så vi till slut kommer fram till att inte bara göra försök och hoppas på att det fungerar, utan att faktiskt fatta beslutet. Samtidigt har vi i bästa fall lärt oss vad det egentligen handlar om och blivit ärliga mot oss själva.

Det är ju trots allt så att ingen dör av att sluta röka. Däremot är det tusentals som gör det av att fortsätta. Någon gång kommer man fram till vägs ände och blir tvungen att göra sitt val. Livet, eller en för tidig och smärtsam död? Att röka är ingen lek eller hobby. Det är långsam metod att bryta ner sig själv psykiskt och fysiskt tills kroppen inte orkar mer koloxid och gifter.

Därför är det skönt och lätt att känna stor tacksamhet att man blivit fri. Sluppit från skiten, skammen, hostan, skulden, lukten och börjat tillfriskna. Börjat leva som det var tänkt. Det är tokhäftigt.

cignot! Så kloka ord som

cignot! Så kloka ord som vanligt!!!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se