Minskar

Igår rökte jag 8 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Nu har jag jordens ångest känner jag. Startade sluta röka appen och har följt den. Förra veckan reggade jag varje cigarett innan man behövde göra det, och det funkade superbra. Röker jag 15-20 i vanliga fall så var det runt 5-6 men någon gång 8 stycken vilket jag är väldigt nöjd med. I fredags natt vaknade jag klockan 02:30 och kunde inte somna om, vilket innebar att jag gick ut och rökade klockan 3 där på natten. Det började inte bra kände jag då det blev många cigaretter fler den dagen än vad jag rökt innan. Sen känns det efter det som att jag ligger i ett bakslag på något vis. Helgen gick förhållandevis bra i alla fall, men nu känns det som att jag inte har samma karaktär/skiter i att minska ned, och egentligen har jag bara några dagar kvar på mej tills rökstoppet. Vet inte varför det blir så här. Jag som var så himla stolt över mej själv. Sedan röker jag ju som sagt inte hälften av vad jag gjorde innan, men det känns skitjobbigt just nu.
Jag har ju tyvärr lite KOL och både måste och vill sluta och har tyckt det smakat bäver att röka dom sista två åren minst. Nu när jag började minska ner och det inte blev så många per dag så tyckte jag helt plötsligt att några var goda vilket var längesedan, och nu är jag i en sorts svacka som sagt. Får ångest över att skiljas från detta jäkelskap, samtidigt som jag vill. Min mamma dog i detta 2008 och efter hennes begravning höll jag upp i fem veckor och har aldrig mått så bra. Jag har aldrig ersatt med något annat nikotinmedel och vill det inte heller då jag inte får abstinens så. Vanan däremot tror jag är värre för mej. Jag är livrädd att dö, men samtidigt har jag bara lust att minska ned en vecka till nu när jag inte lyckats så väl. Dåligt försvar men så känns det ärligt talat. Hur har ni andra gjort? Bara klippt rätt av eller minskat ned? Jag kände att jag inte bara klarade att klippa då mina senaste två år varit väldigt kämpiga på många sätt och vis, vilket också har gjort att jag inte orkat ta tag i detta tidigare. Snälla någon, ge mej ett råd. Känner mej förtvivlad....

Kommentarer

Halo halo! Det är

Halo halo!

Det är nikotinspöket i dig som börjar klaga och skrika för att du mentalt försöker sluta.
Det är den första och den största fighten man måste vinna, dvs den inre fighten mellan det gamla "rökar-jaget" och det nya "ickerökar-jaget".. Inte är det lätt inte.

Stort lycka till.. och se nu till att "ickerökar-jaget" vinner. :)

/PH

Jag känner igen din smått

Jag känner igen din smått desperata förtvivlan inför att sluta. Jag diskuterade med mig själv i många år och hade inte förmågan att sätta ner foten, men till slut blev rädslan för att fortsätta röka, större än för att sluta. Jag kom till en punkt där jag insåg att jag går under om jag inte slutar. Hade det jobbigt av flera orsaker men mitt missbruk var en. Jag ville åtminstone ge mig själv en chans.
Allt handlar om att bestämma sig. Och det finns liksom inget alternativ. Hur det sen går till är ju väldigt olika. När jag väl bestämt att åka iväg, fått en tid hos en hypnoterapeut, så rökade jag nog mer sista dagarna, passade väl liksom på. Sen har jag gått i ett halvår, inget nikotin. Det var helt galet i början och det är en resa av speciellt slag, men ganska intressant faktiskt. Försök att lugna det hela, ta djupa andetag och var nöjd i att du nu faktiskt har bestämt dig för ett bättre liv. Läs i loggarna här, mycket motion, naturen är bra, ja, det finns mycket tips här. Stort Lycka till, hälsar Norna.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se