En cigarett är inget lyckopiller

Jag läste mitt inlägg jag skrev sent igår kväll och gillade det inte idag (jag var nog för trött). Vad jag ville säga var att jag mår bra, är tacksam för att jag slipper röka och att livet fungerar. Att familjen är rökfri nu känns extra kul. Att jag fått jobba en hel del med mig själv för att förstå hur "beroendepersonen" i mig fungerar, och tränar på att vara observant, medveten, undvika de triggers som lockar fram honom, och försöka tänka och leva som en icke-rökare. Och det går rätt bra. Livet och världen har sin gång. Ibland skiner solen, ibland känns det grått. Så är det för alla. En cigarett förändrar inget. En cigarett är inget lyckopiller.
Att sluta röka är som att lära sig leva med ett handicap. Acceptera att jag har en destruktiv "beroendeperson" inom mig och lära mig leva med det. Yin och Yang. Lev i det vita, i ljuset. Insikten och friheten är större än allt. Om det känns visset nån dag så tar jag fram min segerlista för att påminna mig om vart jag är på väg. Det fungerar.

Det är som nån skrev "Det är inte svårt att sluta röka. Konsten är att inte börja igen".
En segerdag till alla idag!

Kommentarer

Mycket intressant det där med

Mycket intressant det där med beroendeproblematik och mycket intressant att veta var man själv står i detta.
Och inse, precis som Bitten Jonsson skriver, att är man en addicted så är man det på alla plan, och kan faktiskt hamna i vilket missbruk som helst om man inte ser upp...

För att livet verkligen ska vara njutbart i längden så får man vara lite försiktig och satsa på det sunda friska och roliga i första hand!
Fortsatt lycka till med den rökfria familjen, härligt!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se