Äntligen luft

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Efter 8 dagar som rökfri kunde jag idag märka en markant skillnad när jag var ute och sprang. Helt plötsligt så fick jag den luft jag behövde! Helt underbart. Undrar hur det är om en månad? Ser med spänning fram emot ytterligare rökfria veckor.

En annan reflektion från dagen är att jag märkt att allt inte kretsar kring rökningen längre. Tack vare mina favoritbloggerskor har jag börjat tänka annorlunda och verkligen minskat ciggens betydelse. Det finns ju så oerhört mycket annat positivt att tänka och fokusera på. Att sluta röka börjar kännas mer och mer avdramatiserat nu när ciggen inte har sin centrala roll.

Abstinensbesvären och saknaden har minskat väldigt mycket, nu kommer det kanske 4-5 kraftiga påminnelser om dagen bara. Då är det fortfarande väldigt jobbigt men det går snabbt över. Trots att jag bröjar småäta lite mer så har jag ändå gått ner ett kilo sen jag la bort ciggen.

Kort sagt så är allt väldigt positivt just nu och jag är oövervinnerlig! ;)

Kommentarer

Härligt! Håller tummar och

Härligt! Håller tummar och tår att det positiva fortsätter ha överhanden! Visst, det finns inget positivt med rökning, men jag tror du förstår vad jag menar :) Ha en skön kväll!!!

8 dagar är en hel del redan,

8 dagar är en hel del redan, jag kommer ihåg känslan av att inte behöva ...harkla (kan man kanske kalla det?) mig när jag sprang, alltså att luften bara strömmade fritt, så där som den BORDE göra redan ganska snabbt efter rökstoppet. Nu har ju effekten lite fallit i glömska redan, men jag kommer ihåg de där första gångerna jag drog in frisk, doftande, sval, syrerik luft....aaah! Återhämtningen blir också sjukt mycket böttre, det kommer du att märka. Tidigare var hela löprundan tyngre om man tog i för hårt i början, det rev i lungor och hals, men nu dröjer det någon kilometer och så känns det som ingenting skulle ha hänt igen.

Ja just det. Den där

Ja just det. Den där harklingen som krävdes för att man skulle kunna få ner luft överhuvudtaget var ju borta. Tänkte inte ens på det igår. Tack Tinttu för den påminnelsen! Vad det gäller återhämtningen så märkte jag enorm skillnad när jag kom hem. Efter bara en liten stund så funderade jag på att ta en runda till för det kändes knappt att jag varit ute och sprungit. I augusti fick jag lära mig att springa som rökare, nu får jag lära mig på nytt. Men denna gång får jag lära mig att springa som vanligt folk :)

På lördag ska jag göra ett test. 4:e oktober deltog jag i ett lopp som heter DXT, en 9,3 km lång bana i stentuff terräng. Jag kom i mål på tiden 1:34:16. Ska bli oerhört intressant att se vilken tid jag får nu.

Oj! Det låter jättespännande!

Oj! Det låter jättespännande! Jag följer inte så jättemycket med mina egna resultat, men det är bra just för att kolla vad som egentligen hänt, så får man motivation att fortsätta. Jag ska prova på en 20 km på tid nu bara jag hittar tid för det i kalendern, för jag TROR att det kommer att kännas mycket enklare än tidigare. Den där känslan av att kunna springa en runda till är otrolig, jag har själv märkt det också, efter att jag tänjt efter en runda känns det som om man helt bra skulle kunna ta en till! =)

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se