Nu eller aldrig

Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Mörkret är kompakt. Pannlampan är riktad mot grusvägen framför mig. Det går fort. Benen går automatisk. Tänk så underbart det är att springa i höstmörkret. Idag blir det en rekordtid, tänker jag. Men helt plötsligt händer det. Det tar tvärstopp. Det tjuter och piper i lungorna och jag får ingen luft. Hur långt kom jag idag? 8-900 meter?.

Jag är en man på 46 år som började röka när jag var 17. Ett av mina sämsta beslut hittills i livet. Jag älskar god mat och gott vin. Inget ovanligt att det gick åt 4-5 flaskor på en helg. Och ju mer alkohol desto mer rökte jag. Var för två år sen uppe på lite smått manliga 107 kilo (174 cm kort). Började då förändra mina kostvanor en del så viktnedgången började då, är i dagsläget nere på 91 kilo. I augusti i år började jag motionera. Första rundan sprang jag lite drygt 50 meter innan lungorna protesterade. Benen och resten av kroppen kändes dock helt fräsch. Nu, lite drygt 3 månader senare är problemet det samma. Jag springer visserligen längre sträckor åt gången men jag blir alltid tvungen att stanna av samma anledning... Lungorna! Det går helt enkelt inte att andas efter ett tag och då är det ju omöjligt att springa vidare.

Igår fick jag nog. Ciggen tog slut kl. 14.07 och då bestämde jag mig för att inte köpa nya. Köpte nikotintuggummi istället. Saknade morronciggen nåt fruktansvärt i morse. Just nu är jag irriterad och känner en viss yrsel och lite skakningar. Fysiskt mår jag inte så bra och en cig skulle garanterat få mig att må bätttre. Men inte denna gången! Jag har försökt sluta flera gånger tidigare och alltid lurat mig själv med att "men en cig kan jag ju ta nu när jag varit så duktig och inte rökt på x antal timmar". Det mentala är dock skitstarkt. Motivationen är grym. Jag ska åka Vasaloppet om några månader och jag vet att slutar jag röka kommer min träning att ge helt andra resultat än vad de gjort hittills.

Drygt 4 timmar kvar till ett helt rökfritt dygn! Det är nu eller aldrig.

Kommentarer

Håll ut. Det är det enda som

Håll ut. Det är det enda som gäller. Stå emot och du kommer att märka de positiva resultaten i sinom tid. Löpandet kommer att gå bättre. Jag springer betydligt bättre nu som ickerökare, jag återhämtar mig också snabbare efter en uppförbacke tex. Men hur hårt springer du? 900 m låter gasnka kort, så springer du med för högt tempo? Försök också att få en takt på din anding, in två steg oph ut 6 tex (eller 4) och riktigt tvinga din andning att hållas till den takten. OM du blir andfådd, spring långsammare, om du ändå blir, spring 50 steg gå 50, spring 50 gå 50 osv.
Då jag började löpa trodde jag att man liksom springer tills man inte kan andas längre, men det stämmer inte, andingen jämnar ut sig och man lär sig och vänjer sig vid lätt andfåddhet. Jag är så glad över att nu äntlgien kommit till det skedet at jag kan springa i två timmar i sträck och NJUTA av det, liksom på samma sätt som att vara ute och promenera. Det är coolt! Du kommer också dit! =) För att inte sen tala om alla andra positiva följder som rökstoppet för med sig, stå bara ut den första tiden, man måste vänja kroppen vid att TÅLA cigaretterna, och man måste också vänja kroppen vid att klara sig utan dem. Kämpa på!

Har också gjort mitt första

Har också gjort mitt första dygn utan cigg. De som vet, lyssna på dem de har bra tips. :)
Själv kan jag bara säga att även jag är skakig, men proffsen säger att det går över. ;) hehe

Tinttu7: 900 meter är ungefär

Tinttu7: 900 meter är ungefär den sträckan jag kommer innan jag blir tvungen att gå en stund. Sen springer jag igen. Och går igen. Så håller jag på i nån timme per kväll. Löpsträckorna blir dock lite lite längre varje gång och snart tror jag att jag klarar hela min runda utan promenadpauser. Springer jag ensam vet jag att tempot är på tok för högt, har jag en kompis med mig som hjälper mig hålla ett lugnt och fint tempo så springer jag alltid längre. Tack för andningstipsen, ska försöka tänka på det nästa löprunda.

Snart har du klarat ett

Snart har du klarat ett dygn!! Bra jobbat! Kan tänka mig att du kommer göra stora framsteg med löpningen när du slutat. Vad spännande!

Nåja, men det låter ju

Nåja, men det låter ju riktigt bra! Och så minns du att ha någon vilodag däremellan så =) Jag brinner så där extra hårt för löpning, det kanske märks, men den hobbyn har tagit mig igenom både skiljsmässa, sorger och rökavvänjning, så jag tror starkt på det där med att ge kroppen något konkret att bita i när hjärnan vill ånga på på övervarv. Och det funkar dessutom när man är glad och på gott humör också =) De rökstunder jag saknade mest var bland annat de jag rökte på jobbet, så jag böt ut dem mot en 15-20 minuters lunchpromenad istället, och det har jag faktiskt fortsatt med, så att röra på sig hjälper mot mycket.

Massor med lycka till och

Massor med lycka till och välkommen över tröskeln!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se