Zombieveckorna

Jag kan nu urskilja en fas i sluta-röka-resan som kallas zombieveckorna. Det är myntade av en respektfull dam med signaturen Gaia, rökfri i över 1000 dagar. (Man lär sig mycket genom att läsa gamla blogginlägg här på sajten)

Efter att abstinensen har försvunnit, efter att man sluppit genom Grinden in på Frihetens äng, när hjärnspökena inte längre skapar panik och skrämmer skiten ur en. När lusten att röka har ersatts av lusten att vara icke-rökare. Diskussionen är slut. Det har blivit lugnare, finare, bättre och behagligare, men…

Allt är ok, röksuget är inte överhängande och man börjar fungera som vanligt. Nästan. Vissa dagar känns allt tokbra medan andra dagar är det som att man lämnat viktiga delar av hjärnan kvar hemma. Andra dagar kan man bli toktrött mitt på eftermiddagen, höll på att somna på jobbet här om dagen. Helt utan någon vettig anledning. Någonting stämmer inte riktigt inombords och det är väldigt svårt att definiera och ta på. Det glider. Gillade gaias beskrivning av zombieveckorna, en del av resan.

Den förgiftade hjärnan har inte tillfrisknat färdigt ännu. Den gör så gott den kan. Ha tålamod, för den kommer att tillfriskna. Zombieveckorna är förstås personligt, kanske inte ens alla upplever dem. De kan komma och gå i veckor eller månader tydligen. Det är ofarligt men kan vara lite förbryllande. Och det försvinner. En annan grand lady och skyddshelgon (gesine) säger, jag tar mig friheten att citera:

”Man måste ge sig till tåls, det är en process som får ta den tiden det tar, säkert olika för olika människor, glädja sig åt sina framsteg, precis som du gör, acceptera sina svackor och klara sig igenom dem utan att tända den där idiotiska cigaretten och bara låta vardagen flyta på. Inte tjata som småbarn: Är vi inte framme snart? Är vi inte framme snart? Nej, vi är inte framme än, men när du ÄR framme, så märker du det. Vem känner inte igen Paradiset när man står mitt i? Det är en inre lugn och frldfullhet som inte går att missa.”

Tack alla ni som går före och delar med er av era erfarenheter. Ni tänder ljusen på vår stig. Sluta inte med det. För mig är det viktigt att läsa att fler upplever samma som jag och att det är ok och en del av processen.

PS. Vill bara förtydliga att jag mår prima och stortrivs med att inte behöva förnedra mig och dra i mig ett paket cigaretter varje dag. Livet är gott, även med lite zombieeffekter emellanåt :-)

Kommentarer

Känner igen kommentaren

Känner igen kommentaren minsann... *ler stort*
Och jag känner också igen det du beskriver...Är fortfarande okoncentrerad emellanåt, svårt att komma igång ibland och glömmer en massa...Och framme, nej här måste jag nog citera Karin Boye..."Det är vägen som är mödan värd" ....
För det är en resa och egentligen undrar jag om man nånsin kommer fram...Men...det spelar just nu inte så stor roll, jag njuter rätt mycket av resan och är glatt nyfiken på de flesta upplevelser som väntar...Kan plötsligt förstå Allen Carrs kommentar:"Det är roligt att sluta röka"!

Exakt, Sanna. Det är resan

Exakt, Sanna. Det är resan som är målet.

Du har helt rätt. Zombiedagar

Du har helt rätt.
Zombiedagar hade man kanske innan rökstoppet innan, dock valde man att gå och ta en cig då istället så kunde man fokusera på en sisådär 4000 gifter att inhalera istället.
När jag slutade röka förra gången (Gjorde ett uppehåll på tre år) kunde jag komma på mig själv med att krafsa i vinterjackan när jag väntade på ett tåg på stationen. Vad letar jag efter tänkte jag..visst fasen, cig....Det var 6 månader efter rökstoppet. Inget röksug men vanan att ta en cig när man väntar på något sitter i.

Ahh.. är det detta som jag

Ahh.. är det detta som jag kanske håller på att vandra in i.. *ler* Det förklarar ju onekligen min nya ”laid-back-attityd” till saker och ting mellan varven som jag absolut inte känner igen. Det är tur man har den här sidan så man får förklarat och satt ord på allt märkligt som händer på resan. Det blir ju verkligen lättare att hantera saker och ting då. Tack Cignot!
Det är märkligt som man pendlar mellan ”Yihaaa..vilken energi. Jag är sååå duktigt. Jag tror jag ska passa på att erövra världen!” till nu helt plötsligt; ”Vem sa nåt och jag skit samma jag tror inte jag bryr mig ändå..”. Och jag (och min förhoppningsfulla man) trodde man skulle bli pigg och pilsk. Ha! Jag gör av med så mycket energi med att träna och tänka på att sluta röka så jag stupar i säng och det sista jag har energi över till är raj-raj. Lite trist – hoppas det går över..
Pendlar också mellan att vilja läsa och veta allt om att sluta röka till att jag är trött på att det ska ta så massa tid och tanke att sluta röka. Kan det liksom inte bara vara färdigt..? Men som ni så klokt säger. Det är en resa utan slut och det är väl bara att uppskatta åkturen – hela vägen..alltid..

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se