Det går nästan oroväckande bra det här. Ja, den som slutat flera gånger vet kanske att det är lite oroväckande. När det är för enkelt att sluta blir det också alltför enkelt att börja igen. För så är det faktiskt också. Det är fortfarande en tanke varje gång jag passerar affären påväg hem från jobbet, tanken att jag kan ta detta imorgon. En annan dag, en inte så stressig dag, bitter dag, lycklig dag, nervös dag eller vad det vara månde...

Jag ska inte vara bitchig, jag är tacksam för att det går så enkelt, för att bestraffningen för de 3 veckornas återfall är så liten. Det är jag oändligt tacksam för. Jag håller på att avsluta mitt jobb för att studera i höst (och efter 2 år finns det högar att sortera, det kan jag tala om!!), jag är bitter och sörjer en barnlöshet samtidigt som jag sakta tar in att jag kanske och för evigt är infertil, jag har börjat att trevande inleda en ny relation... Det hade varit alltför tungt om det varit tyngre att sluta röka igen. Så visst är jag tacksam. Men samtidigt gör det så mycket svårare att motivera varför inte en enda är så nödvändigt.

Jag vet att det är nödvändigt, jag förstår det och min historia säger mig att jag gör bäst i att förstå det NU. Jag har rökt i 15 år. Jag har rökt stora mängder i de 15 åren. Och jag har inte ens fyllt 30. Mina odds är inget bra. Det är lite att spela rysk roulette om jag skulle röka igen. Det finns de som rökt till de fyllt 80 år och mått helt ok. Det finns klart fler som aldrig nått 80. Och för den som innan 30 rökt ett paket om dagen de senaste10 åren finns det knappt på kartan att jag skulle få 50 friska år till. Det är bara utsidan och minnet som är 28 år. Mina inre organ närmar sig pensionering med förbluffande hastighet.

Hade en rökslutarmedkämpe som chockat försökte ta till sig att det tar 10 år för alla värden att vara i det närmaste att man aldrig rökt (det mesta är ju iordning efter ett år givetvis). Jag var också chockad. Fast av andra skäl. När jag fyller 40 har min kropp glömt att den någonsin rökt. Den har glömt att jag i 15 år dragit i mig gift och tungmetaller. Det är bortom chockerande. Det är helt makalöst. I mina öron är det mer fantastiskt att kroppen återhämtar sig och tar igen allt det jag gjort den än att det tar 10 år att göra det. Jag har ett helt rökfritt och ur den aspekten friskt liv framför mig. Det är faktiskt helt jäkla övermåttan fantastiskt.