Viktigt meddelande till användare av Sluta-Röka-Loggen!

Sluta-Röka-Loggen kommer att stängas ner fredagen den 29 november. Ingen information kommer att sparas. Se därför till att själv spara den information du vill ha kvar. Vi ser över möjligheten att lansera ett nytt forum via www.slutarokalinjen.se för dig som vill diskutera tobaksstopp. Mer information kommer framöver!

Varmt tack för de inlägg, kommentarer, det stöd och den uppmuntran som du gett andra genom åren!

519 dagar och fortfarande 100% nikotinfri!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

519 dagar! Tänk vad tiden går!
I ärlighetens namn så trodde jag inte det den 12 december 2012. Men i dag har dagarna blivit veckor och veckorna blivit månader och livet som rökare är "ett annat liv". I dag har jag svårt att förstå att jag faktiskt tog min första cigg överhuvudtaget.

I morse när jag väntade på bussen stod en kvinna bredvid mig och hon rökte. Å det var inte kul att behöva andas in den röken. Det luktade avskyvärt.
Hur kunde jag, helt frivilligt, röka? I dag förstår jag inte att jag själv en gång satt under köksfläkten och rökte. Helt offatbart. Undrar hur många limpor ciggaretter som den stackars köksfläkten fått i sig genom åren. Den funkar fortfarande, men kolfiltret måste bytas, och det börjar bli svårt att få tag på ett som passar till den gamle fläkten. Innan ett nytt filter är monterat så är det otänkbart att en tänka på att trycka på startknappen. Det luktar nämligen förfärligt när man startar den fläkten.

Häromdagen inventerade jag mitt föråd av stickprojekt, "Stickor mot nikotin" som jag förvarar i en låda.
Det går inte att stänga den där lådan nu. Och jag kan omöjligt använda alla mössor, sjalar och kragar som jag producerat under dom har 519 dagarna. Situationen börjar bli ohållbar. Men jag får nog se det som en positiv effekt av abstinensen. För den finns.

Jag ska inte mörka om att det inte finns dagar när jag är så röksugen så jag måste lukta i kollegans snusdosa. Men suget blir kortare och kortare och kommer mer och mer sällan, stickprojekten större och mera avancerade. Det har verkligen hjälpt mig att ha något att hålla i händerna när det värsta suget sätter in. Och promenaderna. Att gå och springa håller verkligen koll på suget. Ja på tankarna överhuvudtaget.

Sammantaget har mitt rökstopp lett till en mindre stressad livssituation. När man är på kurser och föredrag behöver jag inte stressa ut i regnet eller vinterkylan för att röka. Den tiden jag fått över kan jag använda till att plandera för en ny och bättre livsföring. Det är de små stegen som gör förändringen.

Så ge inte upp, kämpa på, första steget börjar med en tanke.
Jag vill = Jag kan! Booom!

Kämpa för kan jag så kan du.
Ha det bäst!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se