kalla det vad ni vill....

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Tills för en vecka sen var jag väldigt glad för att jag inte hade haft några större abstinens attacker sen jag slutade röka den 4/11 2013. Jag hade mått väldigt bra och var jätte stolt över hur bra jag hade klarat det. Jag hade knappt varit sugen alls. Sen kom det smygande. (kalla det hjärnspöken eller abstinens eller vad ni vill) Men jag kallar det abstinens. Mitt humör sjönk ner i botten. Jag kände mig sviken, besviken, arg, ledsen och irriterad på allt. Det enda jag tänkte på var cigaretter. Det började till och med lukta gott när andra rökte. Och det har jag aldrig tyckt förut. Det värsta var för 2 dagar sen. Då hela jag skakade och jag bara grät. Och det enda jag ville var att röka. Min sambo förstod ingenting. Och ärligt så gjorde inte jag det heller.
Det hade inte hänt något särskilt...mer än att vi satt ute i solen någon dag innan och drack kaffe och jag kände för en sekund.. "hade jag inte slutat så skulle jag tänt en cigg nu".
Nu känns det som det värsta släppt för jag känner mig lugnare i kroppen igen. Det var de värsta dagarna sen jag slutade röka. Men jag rökte aldrig. Så mitt rökfria liv fortsätter. =)

Kommentarer

Detta tycker jag är så grymt

Detta tycker jag är så grymt starkt gjort av dig! Att vara medveten om abstinensen (som du ändå verkade vara) men ändå ta dig förbi! Jag skickar många kramar och all lycka till dig i ditt numer rökfria liv! Det låter väl ändå kul att känna nu i efterhand att ; "Yes, jag fixade det!" Trots alla dessa känslor. :)
Många kramar // Alexandra

Bra Mije, att du stod på

Bra Mije, att du stod på dig.
Jag har nu varit rökfri i snart 1,5 år. Efter att ha rökt ca 40 eller nåt.
Det går bra, saknaden går över, men klart vissa stunder tänkte man på hur det skulle "smaka".
Jag brukar alltid vid såna tillfällen försöka minnas hur dåligt jag faktiskt mådde när jag drog i mig den röken...o hur jag ville att det skulle ta ett slut. Det är bara så härligt att sluppit allt med ciggarna, slemmandet på mornarna också....

Du har ju ändå klarat så länge, jag är säker på att du når dit!

Vad glad jag blir av att läsa

Vad glad jag blir av att läsa det här :) Det är som många säger, för varje gång vi står emot suget så blir vi starkare. Och du fixade det!! Grattis och en jättestor kram till dig! Du är en inspiration :)

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se