Frukost: Kaffe med mjölk, rökrock med skamkänslor och kokt självförakt.

Igår rökte jag 30 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Mina damer och herrar.
Varför röker jag om jag mår så dåligt av det. Alltså inte bara att lungorna, lederna, händerna, nacke och rygg värker. Jag har på riktigt ett sådant högt blodtryck (känns det som) så jag påminner mycket om en jäääääävligt-irriterad-rödansiktad-sån-där-gubbe-i-bilkön som sitter och gapar. (Och förmodligen inte har så långt kvar om han fortsätter vara så upprörd.) Varför röker jag om jag skäms så stört mycket över mig själv, oroar mig för hur många cigg jag egentligen röker, är ledsen för rynkorna och måste ha nagellack för att dölja färgen på mina gula naglar. Varför röker jag -om jag som nu, känner ett utanförskap? Känner så starkt att alla andra är så mycket bättre människor än jag. De är renare, friskare, på riktigt. Och om jag känner mig utanför nu.... Hur känner jag då när jag får veta att jag har kol, luncancer? När jag får veta att jag ska dö först? Före alla de som är bättre? Kommer de säga "ja men hon rökte ju faktiskt mycket...."...? Ja det kommer dem. Jag röker ju mycket. Och det är så. Jag är ett offer. Som får skylla mig själv. Varför kan inte jag tycka att min kropp -moderskeppet- är en gåva som jag borde ta hand om? Varför är smaken av ciggen, kaffet på en balkong mitt i svenska väderleken så viktig?

Jag har varit en av dem. En av er. En av dem som under 6 månader inte var rökare. Jag hade inte ont i nacken eller lederna, i händerna. Jag luktade gott.. Jag fick tydligen en ansiktsfärg och såg mycket friskare ut sa alla. Livet lekte. Jag var utan självförakt. Jag var en i gänget! Alla pappor och mammor på dagis fick stå nära mig, jag luktade inte rök.

Men något hände mig och min -lika länge-rökfria man...
Vi började längta efter att vara rökare. Helt sjukt! -Längta efter den där ölen på verandan på landet tillsammans efter vi -inrullade i varma filtar- lagt barnen. Vi ville sitta som förut, sitta och busröka och planera vårt liv, hur bra det skulle bli. Sen. Vi gjorde precis så som vi ville. Med cigg. Kaffe. En kall öl. Överallt. Jämt.

Ja. Nu rökte vi. Mer för varje gång. Det var nog ganska mysigt emellanåt, kul att vara "busig". Men efter en kort stund dolde vi det inte längre. Vi rökte på heltid igen. Vi var fast igen.
Vi satt där på balkongen och på altanen och pratade om sen. Nu handlade sen om när vi "äntligen" skulle sluta röka. Bli våra facebookuppdateringar. Två trettionioååringar som tränar, äter sunt, lever livet och reser med barnen. Går på biblioteket.
Det är snart två år sen. Sen har inte anlänt än.
Jag är inte på biblioteket. Jag har inte tid.
Jag lägger nämligen ungefär 300 minuter på att inhalera gift varje dag.

Min man fick influensan i julas. "-Passa på att avgifta dig nu när du inte kan röka", sa jag och tände en cigg när han snuvig och febrig kom ut på balkongen. Han gjorde det. Efter att ha använt nikotin varje dag sen 1986, slutade han. Inga plåster. Inget tuggummi. Helt sjukt. Han är min hjälte.
Men han lämnade rökskeppet. Han bytte sida. Till den duktiga.

Kvar sitter jag på balkongen i min sammetsröda rökrock som luktar gammal gubbe och bolmar.
Jag tittar in genom balkongfönstret på barnen som med en lång och längtig blick undrar när jag kommer in så de kan få berätta det dom har på hjärtat.

Idag tog jag ett beslut. Men det är så hemligt. Ingen får veta. Jag slutade röka klockan 11.58.
Jag tog en promenad. (Bara det är dra.på-små-trissor.)
Jag lyssnade på en sådan bra ljudbok.

Men jag litar inte på mig själv. Jag vet bara att jag inte röker den här timmen.
Nu har det gått snart nio timmar. Jag är okej. Mår ganska bra faktiskt. Jag har sparat fimparna på balkongen och hällt i lite vatten så jag kan sticka ner nästan där om jag får röksug. Jag ska läsa min Allen Carr snart.

Snart ska jag läsa min bok. Övertygelsen är inte jättestark. Jag bara vet att det måste sluta någongång.
Jag undrar bara om jag ska ta beslutet innan eller efter jag får mitt sjukdomsbesked.

Rökningen är mitt största problem i hela livet just nu. Ibland kommer jag på att jag är så lyckligt lottad som faktiskt kan göra något åt mitt största problem. Idag efter jag beslutat mig dansade jag omkring i lägenheten. Problemet är ju egentligen ur världen!!!!

Det är nio timmar sen jag tog mitt beslut. Jag hoppas jag klarar två timmar till.
Jag hoppas jag kan hantera mig själv i morgon bitti.

Då får det bli en annan frukost.

Kommentarer

Jaa!! Heja heja!! En sjukt

Jaa!! Heja heja!! En sjukt jobbig grej med att röka är att man så ofta tänker att man borde sluta, borde sluta, borde sluta. Tänk att få slippa få tänka på det. Håll ut! Jag hejar på dig!

Hualigen vilket inlägg .....

Hualigen vilket inlägg ..... Där är vi nog många som känner igen oss. Men se du tillslut lossnar det , du är ju faltiskt rökfri nu :))) så länge du väljer att inte tända den där ciggen och dra ner allt gift i kroppen så väljer du att vara rökfri !! Grattis för varje timme du vet att du kan

Hualigen vilket inlägg .....

Hualigen vilket inlägg ..... Där är vi nog många som känner igen oss. Men se du tillslut lossnar det , du är ju faltiskt rökfri nu :))) så länge du väljer att inte tända den där ciggen och dra ner allt gift i kroppen så väljer du att vara rökfri !! Grattis för varje timme du vet att du kan

Vilket bra beslut! Låter bra

Vilket bra beslut! Låter bra att du skaffat allen carrs bok. Jag skulle även rekommendera dig att läsa Mia Törnbloms bok Självkänsla nu. Den handlar inte om rökning men om självkänsla, och hur bl.a. rökning bryter ner vår självkänsla genom att vi dagligen ägnar åt oss ett beteende vi inte kan stå för, samt fylls sv skam och skuld som bryter ner oss. För att lättare ta sig ur rökandet måste vi därför bygga upp vår självkänsla och våga tro att vi klarar det. Vilket vi såklart gör, och i efterhand kommer vi undra varför vi inte klarat det tidigare! Jag tror du skulle känna igen dig i mycket av det hon skriver och bli hjälpt genom det.

Än en gång, grattis till ditt hemliga beslut och lycka till!!

Flicka 27

Bra att du äntligen har

Bra att du äntligen har bestämt dig! Välkommen hit. Vi ska nog leva upp till dina förväntningar så du inte saknar din gamla logg för mycket. Nu dricker du ditt kaffe som jag - med mjölk och vidhangande frukost UTAN .....

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se