Still going strong!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Dagarna flyger förbi och cigaretterna är nu på riktigt ute ur mitt liv! Jag har slutat så många gånger och börjat om nästan innan jag hunnit fimpa sista ciggen. Det har vart bedrövligt jobbigt, det har varit som att någon lagt en filt över huvudet på mig. Inget av detta märker jag av denna gång. Allt är precis som vanligt, klart suget finns där, men egentligen inte. Man kan inte kalla det sug. Det här är bara en liten släng av vad jag tror är vana och uttråkning. Det är inte så att det är outhärdligt på något sätt, utan tvärtom. Inte svårt alls att avstå.
Jag undrar vad det beror på? Är det så att det är för att jag tagit det slutgiltiga beslutet? Att jag bestämt mig alldeles själv, inte på grund av graviditet, eller på grund av att någon säger åt mig att jag måste. Bara min egen vilja och önskan att bli fri!!

Jag hoppas att det här håller i sig. Precis som jag skrivit i flertalet inlägg tidigare, men faktiskt är det min fasa att bakslaget ska komma. Ju senare desto bättre förståss. Då är jag bättre rustad att stå emot!

Kram E

Kommentarer

Varför skall du vara rädd för

Varför skall du vara rädd för bakslag? Du har helt klart rökt färdigt. Livet som rökare har inget att erbjuda längre, så då provar man ett annat. Det är ju roligare att upptäcka något nytt än att låta sig malas ner av något gammalt. Skulle du bli överfallen av extremt aggressivt röksug då är det ju bara att mobilisera trupperna. Vi vinner ALLTID.

Så där var det för mig också,

Så där var det för mig också, har tänkt o försökt sluta otaliga gånger, o slutat o "glömt" att jag slutat ..kommit på mig själv med en cigg i käften, så har jag tänkt; äh jag slutar en annan gång....
Vi ska nog inte tänka så att när bakslaget kommer, eller om det kommer..jag gör det själv också, har bäddat i tankarna så att "om nåt jobbigt jättetråkigt händer så kanske jag röker" men jag får bearbeta bort dessa tankar...nu när jag varit 44 dagar utan cigg, ska jag väl inte förstöra allt :O
Kram

...jag igen ...tror också på

...jag igen
...tror också på det där du skrev, att när man själv tagit beslutet
för mig har min omgivning, mina barn i alla tider tjatat på mig att jag borde, måste sluta...men nu har dessa inte tjatat på mig..så sa en av mina döttrar efter jag slutat; kanske för att jag själv bestämt det nu..o inte nån annan...

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se