Något positivt

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Förra torsdagen höll jag kurs för barnen igen, förra gången gjorde vi Müsli och det var totalkaos. Nu gjorde vi cupcakes vändagen till ära, och som jag hade bävat för kaoset som skulle bli mångfaldigt större den är gången (Cupcakes är helt tillräckligt svåra för mig att baka ensam i mitt eget kök, och nu skulle det göras på föreningslokalen med en massa barn).
Vet ni? Det gick perfekt!! Jag var så glad.
Det låter kanske dumt, men jag har alltid tyckt om att jobba med barn/ unga, men jag har inte velat göra det, för då kan man inte röka... liksom HALLÅ? Så jag blev bokförare istället...haha!
Men nu får jag hålla den här kursen hela våren, om jag tycker lika mycket om det ännu då så tänker jag fråga om jag får fortsätta på hösten. Det har jag bestämt.

Var på fest på lördagen, det är konstigt hur man tror att man vill röka, men sedan efter att festen har tagit slut så märker man att man inte längtat ut en enda gång...så var det nu också, innan vi åkte tänkte jag i smyg, att tänk OM man fick röka idag, men när vi väl var där hade jag inga sådana tankar.

Min lilla unge plockade upp ett vitt sugrör på söndagen, satt det i munnen och sa "titta mamma, tupakka" (Tupakka = Tobak på finska) och jag var så GLAD OCH TACKSAM för att hon aldrig sett mig röka, och nu aldrig behöver göra det heller. Jag kan knappast skydda henne från allt ont här i världen, men iallafall vet jag att det inte är mig hon tar modell av när hon leker att hon röker. Fast illa gjorde det i mig när jag hörde vad hon sa....
Men men, jag försökte att inte göra så stor sak av det, så att hon inte ens i misstag får för sig att det är något spännande eller roligt med det överhuvudtaget. Ush sådana problem man ännu har framför sig, nu är hon ju bara 3½...vi får se hur jag tacklar saken om 10 år...

Kommentarer

Så roligt att det går bra för

Så roligt att det går bra för dig med kursen. Hinner just nu inte sjriva något genomtänkt, för att treåringen (31/2 faktiskt, drygt t.o.m.) vill prata med mig hela tiden, han passar på när vi nu för en gångs skull är friska samtidigt och inte har någon lillebror krypande runt benen. Bara att han verkar inte ha någor minne alls angående en rökande mormor som satt på altanen medan han fick titta genom glasdörren inifrån. Jag var den ende vi känner som rökte, så nu är världen bebott av idel interökare. Tala om skyddat barndom!

Hihii, tänk så roligt, att du

Hihii, tänk så roligt, att du har en "likadan" hemma som jag...;) känner igen det där med en tre (och ett halvt) åring som pratar konstant och frågar varför, varför, varför heeeela tiden. Är så glad över att jag lyckades sluta innan hon fattade vad jag höll på med, jag tror inte att det skulle gå längre, det där svepskälet "mamma går ut med hunden" i 5 minuter, en gång i timmen...

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se