Tjejkväll

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Ikväll har jag varit på tjejkväll och känner nu att jag behöver skriva av mig här om alla upplevelser.

Nyhetens behag har lagts sig. De första dagarna var jag så glad över att vara rökfri och att vara piggare. Nu börjar jag märka av mina gamla vanor tydligare. Jag har alltid rökt mer under de stunder som jag har gjort mig i ordning när jag skulle ut på middag eller fest.

Kändes märklig att inte kunna "fira" helgen med cigg och känna sig fin och njuta av nikotinruset i kroppen. Jag köpte en flaska vatten och knaprade på läkerol hela färden dit. Vi har alltid tagit en cigg så fort jag klivit innanför dörren. Min vän har också slutat röka, även om hon aldrig varit lika inbiten som mig. Vi höll oss under hela kvällen och jag är så glad för det.

Jag undrar hur det skulle gå om jag skulle umgås med rökare när jag får ett sådant här sug? Det är som om hjärnan kopplar det som något helt vanligt och normalt att röka vid festligheter. Ute på stan kändes det som om alla bolmade loss och doften av parfym blandades med all rök.

Som rökare kände jag mig alltid ensam om att röka men ikväll kändes det som om alla på stan rökte utom jag. Jag kanske bara inbillar mig för hjärnspöket försökte lura mig att jag avstår från en njutning och borde göra som "alla andra".

Samtidigt tyckte jag att alla som rökte stank och jag vet ju att de inte njuter. Kanske var de på sin tjugonde cigg för dagen och den vet vi ju alla inte är "god". Alla cigaretter är äckliga! Den enda som man egentligen känner någon nytta av som rökare har väl varit den första på morgonen och efter ett mål mat. Men till och med det är ju falskt och på låtsas.

Nej jag ska aldrig ge upp min nya livsstil! Jag luktar gott i håret och har inte en "grillad hals" efter att ha haft en kväll full av nöjen. Får inte glömma varför jag valt bort cigaretterna. Jag är aldrig klar med mitt rökstopp!D

Kommentarer

Hela staden full av rökare -

Hela staden full av rökare - det känner jag igen. Och några veckor senare noterade jag att det var ytterst få som tryckte i hörnan av perrongen och rökte nervöst och jag gladde mig att jag kunde titta på dem utan saknad, snarare med avsmak. Nu är du ju i början av din bana, men jag kan trösta dig med att den s.k. tremånaderskrisen varar inte evigt, för min del är den över. Viktigt är bara att man aldrig glömmer att man har lagt rökarlivet bakom sig, så ser jag det iaf. Och då vill jag framhäva att jag aldrig hatade cigaretterna, inte led av min last och inte försökte sluta förän jag bestämde mig att sluta. Alla dessa hemska symptom som jag läser här på loggen- de hade jag aldrig. Men dessa röksugsanfall som vi alla får, dem kommer man nog inte undan, men av erfarenhet kan jag säger : Allt är hanterbart, bara man inte tappa huvudet.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se