Snart dags

Igår rökte jag 19 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

jaha... då var man här igen! Jag har varit med förut, men då kom jag inte många timmar innan det var kört igen. Nu känner jag mig mer motiverad och mer beredd på att förändra min livssituation än tidigare.

Jag har letat runt och lagt ihop olika konsekvenser som rökningen ger. Alltså inte de gamla vanliga, att det är farligt, ökar risken för cancer osv. osv. utan mer skrämmande statistik som tydligare visar mig hur det kommer att gå för mig om jag inte lägger av.

Jag hade en mor som dog i cancer på grund av hennes rökning, så man kan tycka att det borde vara motivation nog??? Men den lilla djävulen med namnet "det händer inte mig" har varit så stark så jag har inte lyckats motivera mig tillräckligt trots att jag sett min egen mamma tyna bort i svåra smärtor :(

Nu jobbar jag i en mycket internationell miljö (har nyligen bytt jobb) och varje rast ägnas till en stund utomhus och rökpaus. Varje gång jag kommer ut och ser alla rökare stå och bolma så blir jag äcklad något så in i spisen. Jag känner varje gång att jag inte vill vara en av dem längre! Till och med jag känner hur äckligt det luktar när jag tar emot en "kund" som precis kommit in efter att ha rökt. Jag, som rökt själv i 29 år :p

Så från och med nästa arbetspass får det vara slut. Pausrummet ligger så till att man inte behöver passera platser där rökning är tillåtet, så det kommer vara en del av min räddning. På platser där rökning inte är tillåten blir jag nämligen inte röksugen! Så mitt mål med rasterna kommer att vara en kopp kaffe (nej, jag förknippar inte kaffe med rökning särskilt) och bara slappna av och slippa bry mig om att jag bara har 20 minuter för kaffe eller lunch för att hinna springa ut och ta en cigg innan rasten är slut.

Och tänk bara att kunna gå ut till stallet på kvällen utan att behöva smussla med mig ciggen i en tröja eller jacka som egentligen är för varm, bara för att jag behöver fickor att gömma ciggpaketet i (jag röker varken inför min man eller mina barn, men de känner ju givetvis till min hemlighet även om de inte säger något).

Det känns super att äntligen ha motivation nog för att lägga av :) Har jag äntligen hittat min hjälp att lägga av? Ja, jag tror fasen det!

Kommentarer

Önskar Dig lycka till i ditt

Önskar Dig lycka till i ditt nya sundare rökfria liv!
Kämpa på!
Du ska se att du fixar detta!
Kram

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se