37 rökfria dagar

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska stort .

Efter 30 rökfria dagar som fungerat oväntat bra så kom bakslaget när jag flög hem till Cypern i lördags.
Har alltid rökt mycket mer här än när jag besöker barnen och barnbarnen i Sverige. Varken dom eller vännerna där röker. Vilket gjorde det mycket lättare att låta bli, samt all peppning jag fick, höra hur duktig jag var som äntligen slutat efter 45 år!
Nåja, bakslaget bestod inte i att jag rökte, utan en depression som blivit mer och mer påtaglig för varje dag som gått sen hemresan.
Känner igen symtomen eftersom jag varit djupt deprimerad tidigare och äter fortfarande en låg underhållsdos av antidepressiva för att inte bli sjuk igen, men..........
Jag vill ingenting! Kan ingenting! Orkar ingenting! Har tappat både aptiten och lusten att gå ut och träffa vänner!
Sitter bara inne och hänger vid datorn. Samtidigt som det blir allt stökigare hemma.
Jag saknar min värsta ovän, cigaretten. Den som tvingade mig att ha en kopp bredvid sängen för att hosta upp äckliga slemklumpar i.
Vad gör man?
Vill inte och ska inte förvärra min KOL genom att börja röka igen.
I morgon måste jag försöka ta tag i mitt liv! Önskar jag hade en krage att rycka upp mig med!

Har läst många inlägg här idag. Ni är jätteduktiga som kämpar på! Kram på er!

Kommentarer

Fy vad kämpigt!!! Skönt att

Fy vad kämpigt!!! Skönt att du är så anti ciggaretter så du inte är så lockad av att börja. Kan du inte kolla med din läkare om det inte är läge att öka dosen antidepressiva. Det verkar ju vara väldigt vanligt med depressioner i samband med rökslut! Kämpa på och ta dig i kragen i morgon!! När jag känner mig deppig brukar jag tänka på allt man borde va lycklig över. Typ: det är fred. Jag har pengar till boende, mat och kläder, jag har en underbar son. Jag har ben som jag kan springa med till skillnad från min kompis som fått en stroke. Etc etc man måste försöka hitta glädjen i det lilla.

Kämpa på!! och stor Kram

Det är verkligen ett

Det är verkligen ett jättejobb att sluta röka. Först ska man genomlida abstinensen, så ska kroppen repareras och renas, sen när man tror att det blir bättre, ja då ska själen lagas. Vi har gömt och förtigit så mycket med rök att det nästan kväver oss när det bubblar upp. Men vet du, du är så mycket starkare än du tror. Du kommer klara det här. Jag är själv förvånad över min styrka. Ge aldrig upp för det är inte nikotin du behöver. Finn tröst och stöd på den här sidan och på slutarökalinjen. Här är du bland jämlikar som vet hur jävligt det är. Att sluta röka är en sak, att inte börja igen ja det är en annan historia. Önskar dig lycka till och ger en stor peppkram!!!

Tack för era fina och

Tack för era fina och värdefulla kommentarer!
Idag ska jag försöka ta tag i mitt nya rökfria liv. Känns lite bättre nu. På något sätt ska det gå!
Stor Kram till Er och alla Andra som kämpar på därute!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se