Sista paketet

Igår rökte jag 12 cigarretter.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Vill börja med att Tacka för de värmande och uppmuntrande kommentarer som jag har fått!!.......TACK SNÄLLA NI.....
Nu har jag köpt mitt sista paket och det känns bara bra. Eftersom jag har varit inställd på det här så länge så tycker jag bara att det är en befrielse.
Känner ingen ångest eller panik inför rökstoppet alls utan ser fram emot det faktiskt. Jag har planerat de belöningar som jag tänker ge mig själv istället för cigaretterna. Vad de blir återkommer jag till senare.Jag ser även fram emot att slippa det hysteriska jagandet efter rökrutor vart man än kommer. Tänker närmast på när jag med barn o svärson var på resa till London för 2 månader sen. Min yngsta dotter (22 år) är den enda av oss som inte röker. Äldsta dottern o svärson har rökt i en hel del år. Nåväl, hur det än var så var vi väldigt tidiga på flygplatsen när vi skulle resa hem. Tänkte ta det lugnt o gå runt o kika i affärer och käka nåt gott innan hemresa. So far so good......eländet började när vi gick igenom passkontrollen. Vad vi inte visste var att de hade tagit bort "rökrutan" som fanns där tidigre. Ni kan tänka er paniken när vi upptäckte det. DET FANNS INGENSTANS ATT RÖKA!!! Iiiihhhhhhhh.....hur skulle jag nu klara mig? 1,5 timme innan planet skulle lyfta sen 2 timmar hem. Hela hemresan förstörd. Istället för att sitta ner lugnt och titta på folk som kom o gick så tuggade jag frenetiskt på ett nikotintuggummi som jag för övrigt inte gillar och längtade hem. Inse det idiotiska i det hela!! När vi satt där apatiska så hör vi hur det börjar larma för fullt och att vakterna sa att det var nån som hade rökt på toaletten....snacka om desperation!
Ser som sagt fram emot rökstoppet.........Ha en härlig lördag!!!

Kommentarer

jag känner igen mig så

jag känner igen mig så väl i det du skriver. Varje gång man var bjuden till någon eller på resa eller på stan. Kunde bara tänka på hur och när jag skulle få röka. Det var mycket detta som gjorde att jag också bestämde mig. Det var som om någon annan bestämde över mig. Och det var det ju också, nikotinet. Lev väl

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se