Viktigt meddelande till användare av Sluta-Röka-Loggen!

Sluta-Röka-Loggen kommer att stängas ner fredagen den 29 november. Ingen information kommer att sparas. Se därför till att själv spara den information du vill ha kvar. Vi ser över möjligheten att lansera ett nytt forum via www.slutarokalinjen.se för dig som vill diskutera tobaksstopp. Mer information kommer framöver!

Varmt tack för de inlägg, kommentarer, det stöd och den uppmuntran som du gett andra genom åren!

6 dagar och 0 cigaretter senare

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Hej på er!

Igår var jag ute och drack öl för första gången sedan jag slutade röka i måndags. Trots att många i vårt sällskap rökte - en av dem var dessutom så okänslig att hon satt bredvid mig och blåste rök i ansiktet på mig, visserligen omedvetet, men ändå - klarade jag mig galant med mina nikotintuggummi. Jag fick dessutom beröm från mina vänner, som tyckte att det var beundransvärt att inte röka när jag hamnade i en situation som tidigare varit starkt associerad med cigaretter (varm sommarkväll, öl och vänner på vårt favorithängställe).

När jag slutade förra gången och lyckades men föll dit igen (jag tycker att ett år helt utan nikotin är att lyckas sluta, trots att jag började röka igen), undvek jag alla situationer som jag förknippade med nikotin. Det resulterade i nästintill inga utekvällar alls, och en känsla av isolering som nikotinreceptorerna i min hjärna drog fördel av. Jag revolterade mot perfektionisten och tog ett bloss på en väns cigarett. Därefter gick det utför. Inom en vecka hade jag köpt mitt första paket.

I mitt förra logginlägg sa jag till mig själv att jag nästa gång skulle skriva om vad jag lärt mig från den gången jag slutade men började röka igen. Att fortsätta leva är en av de viktigaste reglerna jag håller mig till nu. Om jag övar mig på att vara en icke-rökare varje dag, kommer också associationerna att förändras om ett tag. Då blir det lättare, och självklart, att jag inte är en av de som röker.

Däremot återkommer en sak i mina tankar ständigt: viljan. Jag har under de senaste dagarna upplevt både toppar och dalar ifråga om vilja eller ovilja att röka. Strax efter rökstoppet var det enkelt, jag hade ju fortfarade kvar det fysiska minnet av vad cigaretterna gjorde med mig, fick mig att känna osv. Att då välja bort dem var enkelt. Men efter ett tag börjar man glömma hur äckligt det smakade och hur hälsoångesten gnagde och plötsligt kommer romantiserandet av ciggen. Igår under dagen började jag ifrågasätta min vilja att sluta. Hur starkt är inte detta monster som jag närt i så många år? Jag är mitt uppe i rökslutet min egen värsta fiende. Det är skitjobbigt. Men en sak är en tröst - ju längre tid som går sen jag senast matade monstret, desto lättare blir det och desto mindre makt har det över mig. Det är med andra ord bara en fråga om tålamod. Om jag håller ut tillräckligt länge kommer monstret snart att dö. Jag måste bara påminna mig själv om varför jag gör det.

Kommentarer

Starkt gjort! Det är klart

Starkt gjort!
Det är klart att du får beröm av dina vänner. De är mer avundsjuka på dig än du är på deras cigaretter.
En icke-rökare gör ju faktiskt gör ju faktiskt bara vinster.
Önskar dig en fin kväll!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se