Ett ljus i mörkret

Igår rökte jag 14 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Träffade under dagen en fransk läkare som skrev ut de mediciner jag efterfrågade. Jag känner att jag är illa nödd och tvungen att ta till något när abstinensen blir oregerlig. Jag upplyste henne om att jag fått tid hos läkare i Sverige i januari för att få champix utskrivet. Hon skakade på huvudet och avrådde på det bestämdaste att använda detta läkemedel och därpå följde en lång litania på alla biverkningar som följde i spåren. "Vet du inte om att champix är förbjudet som läkemedel i Frankrike", frågade hon med en viss förvåning. Precis som La France skulle va ett föregångsland. Oavsett vad så har jag beslutat mig för att ge champix en chans. Jag har fått bra respons beträffande champix här på bloggen. Dessutom har jag träffat en f d storrökare, svenska naturligtvis, som hade idel lovord att komma med. Varje kväll fördjupar jag mig i Allen Carrs "Äntligen icke-rökare" och somnar med tillfredsställelsen att det finns hopp även för mig!!!

Kommentarer

I stället för Champix kan man

I stället för Champix kan man få antidepressiva utskrivna av sin läkare. Då kan man be att få en sort som inte är vanebildande för att inte bli beroende av dem.
Jag läser oxå Allen Carrs "Äntligen icke-rökare" men slutade röka samtidigt som jag började läsa boken.
Det finns hopp för alla! Bara bestäm dej här och nu!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se