Aaandas!

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket stort .

60 timmar utan cigg och nu börjar det bli riktigt jobbigt.
Samma sak som fällde mig för 6 år sen på tredje dagen börjar spöka i huvudet igen, men denna gången är jag beredd. Just nu pågår en hysterisk kamp i mitt huvud där mina motiv till att sluta ifrågasätts, så därför struntar jag i motiven och tar en föräldraroll istället "Det är som det är för att jag säger så. Punkt." Jag ska sluta, skit samma varför eller hur, jag bara ska, så det så.
Jag tror det är envisheten som kommer avgöra om jag lyckas eller misslyckas.

Känner av skillnader iaf, t.ex känner jag massa lukter! På gott och ont, fy tusan vad vissa luktar!
Kanske skulle skaffa en wunderbaum och hänga på näsan?

Två saker jag är extremt stolt över: Jag dricker lika mycket kaffe som innan och kaffet ökar faktiskt inte röksuget (det var jag livrädd för). Så jag dricker mitt morgonkaffe och löser korsord i lugn och ro, hur skönt som helst!
Sedan, jag stod på balkongen och kelade med min mammas hund medan hon och min syster rökte, och det krävde ingen stor kamp inombords! Hur coolt som helst.

Däremot har jag extrema spänningar i nacke och axlar, handsvett och yrsel, men det ger nog med sig det med!

Lycka till alla. Känner mig 100 % starkare med er som stöd!

Kommentarer

Grattis till ditt livs kanske

Grattis till ditt livs kanske bästa beslut:) Känner igen mig så väl med ifrågasättandet och för mig fungerade det att vända på frågan. Istället för " varför ska jag sluta röka?" blev frågan " varför börja röka igen nu när jag ändå varit rökfri så här länge?" Det finns inga bra argument då, eller hur? ;-)

Lycka till och många styrkekramar :))

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se