48 dagar utan att röka men fortfarande röksugen ibland *suck*

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Först vill jag tacka för de goa kommentarerna jag fick sist gång jag skrev här. Jag kommenterade även ett svar till er men skriver tack här också! Det hjälpte mer än ni anar! :)

Så idag är det 48 dagar utan ciggen såg jag på räknaren här. Det känns skönt men jag är oroad också eftersom röksuget helt plötsligt kan komma i en stor våg. Helt otroligt! Jag trodde att jag skulle kunna hantera jobbiga situationer bättre vid det här laget och utan att bli röksugen men tydligen inte. Det här tar knäcken på mig känns det som! Jag går under...

Grejen är att min dotter har kommit in i den berömda trotsåldern lägligt nog. Och hennes humör är inte att leka med nu alls. Värre än värst. Och jag försöker att bara ta det lugnt, vara pedagogisk mot henne och ta hennes vredesutbrott på ett bra sätt. Vilket resulterar i att jag tar det lugnt men håller på att sprängas inombords och röksuget kickar in med full styrka bara pang bom! Lägg till det faktum att jag också är höggravid just nu och beräknas föda precis när som helst. Ja ni läste rätt. Jag har inte velat berätta så mycket om det här med barnen pga att jag har skämts så enormt att jag har rökt en viss tid under mina graviditeter. Det är verkligen för jävligt men tur att jag äntligen har lyckats sluta nu. Bättre sent än aldrig.

Så... Lägg ihop graviditetshormoner, röksug plus trotsålder. Inte så roligt med andra ord men jag kämpar på och står emot med alla medel även om hela världen kaosar runtomkring mig! Där står jag lugnt i mitten och bara försöker andas igenom det värsta. Fy! Hoppas att det vänder och blir bättre och att det snart bär av till BB.

Ha en skön helg allihopa! Nu struntar jag i det här röksuget och ska äta en go tacopaj istället! :)

Kommentarer

De kommer att komma, har

De kommer att komma, har pratat med de som varit rökfri i över 20 år och de dyker upp ibland ändå. Fast de är enklare att stå emot :)

Ja, jag är rädd för att det

Ja, jag är rädd för att det kan vara så. Kanske tror man bara att man är röksugen fast att man egentligen bara är arg/sur/irriterad och man söker en räddare i nöden som kan lugna ner situationen. Man får lära sig att stå emot och bygga upp försvar när det blir som värst så att man inte åker dit. Och ja, jag tror också att det bara blir lättare och lättare med tiden över lag :)

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se