6 månader idag !

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Idag är det min tur !!! Kl 12.00 idag är det ett halvt år sedan jag rökte min sista cigarett, den 4/2 utanför ett hotell i London fimpade jag för sista gången.

Jag är mäkta stolt över mig själv :))
Jag tycker jag är otroligt duktig som klarat detta ! Liksom alla här inne på bloggen så går det upp och ner - och TACK och LOV så finns denna sida ! Hit kan man gå in och läsa och hitta motivation igen, skriva av sig lite frustration då det känns jobbigt, eller dela med sig av styrka och ge råd till andra då man känner sig stark. Jag kan sanningsenligt säga att jag hade inte kommit så långt utan denna sida. TACK till ALLA här inne :)))

Så.... till en fundering.... 6 månader har gått. Det är ganska lång tid. Det är iofs inte lika lång tid som alla år man rökt (35 i mitt fall) , men ändå. Jag får ju tyvärr erkänna att tanken på cigaretter fortfarande finns här varje dag, titt som tätt. och jag är så evinnerligt less och trött på att mota bort dessa tankar. Hur länge ska de finnas kvar? Är det det första året? då man ska gå igenom allt 'en första gång'? Eller är det längre? För alltid?
För det mesta går det ju bra, men bara det att tanken poppar upp vid miljner tillfällen är JOBBIGT. Jag saknar ju skiten - fast jag inte vill.... hmmm dubbelt det där. Ibland, inte så ofta, så blir jag dessutom riktigt 'fysiskt' röksugen, det suger i magen, halsen osv. Det går ju bort snart igen, med hjälp av ett glas vatten eller ett tuggummi - MEN JAG VILL INTE HA DET SÅ !!! Jag vill att detta ska försvinna, bort bort bort med monstret.

Jag undrar om det bara är jag som känner så här efter så pass lång tid som 6 månader? Tycker det verkar som att 'alla' andra klarar det så galant och bara njuter av sina rökfria dagar. (På ett sätt njuter ju jag oxå - vill ju inte börja igen osv - men tankarna ligger där och gnager.... ) Eller är det jag som på nåt sätt fastnat i mina tankar? Jag vet inte..... det jag vet är att jag i alla fall inte tänker ge upp mot monstret. Jag fortsätter på mitt nya rökfria liv !

Nu skall jag iväg på ett jympapass - det är de enda tillfällen då jag är totalt befriad från alla rök-tankar, då jag tränar :))

Ha det bra alla kämpar därute. Ledsen om det blev ett inlägg av det lite 'gnälliga' slaget .... trots allt så går det ju bra att inte röka !!!

Kram,
Lena

Kommentarer

Stort grattis! :) Jag tror

Stort grattis! :)

Jag tror det är individuellt. Själv känner jag redan avsmak trots att jag "bara" är på min 41:a dag.
Men som jag skrev till en annan med, jag tror på detta med att hjärntvätta sig lite. För mig har räddningen blivit att jag tycker väldigt illa om cigg/tobak i dag. Däremot kommer det fortfarande ett sug och saknad efter något, men det tror jag försvinner på sikt.
Jag tror ju fortare man känner avsmak ju bättre är det. Allen Carrs bok hjälpte mig mycket där, samt att jag hela tiden har umgåtts med "stressiga" rökare och fattar att jag inget går miste om. Jag tycker bara synd om dom, så boken funkade på mig. Jag läste den dock 3 gånger för att bli riktigt hjärntvättad. :D

Kramar!!

HEJA DIG LENA :)) Jösses va

HEJA DIG LENA :))
Jösses va skönt det är att ha dig i haserna ,fortsätt så :) Det där med tankarna på röka kommer och går även för mig ,jag har ju maken som blossar på :( Men jag tror du ska tänka lite annorlunda på cigg och dess njutning .....Tänk om du började igen ...hm... Tänderna blir fläckiga och gulare ,större risk för tandlossning.
Andedräkten ska vi inte tala om ,allt smygande för alla som du inte ville röka inför .
Dålig kondition ,sämre blodcirkulation,hosta ,...hm....behöver jag fortsätta ....
Visst är det underbart att vara rökfri ,fortsätt kämpa du gör det så bra :))
Heja dig /oss vi är bäst KRAAAM / bonilla

Grattis till 6 månader! :D

Grattis till 6 månader! :D Verkligen bra jobbat! Du har fixat det här nu!

Heja Lena! Det är väl helt

Heja Lena!
Det är väl helt fantastiskt att vi tagit oss så här långt. Jag ligger tolv dagar före dig och jag hoppas att du aldrig kommer om mig. 35 år som rökare har ju gett vissa vanor, eller snarare ovanor.
Gnälligt inlägg - ja, men det är väl den här sidan är till för. Vi måste gnälla av oss någonstans. Sen kan man väl undra när den dagen kommer när man inte behöver gnälla över röksug, dåligt humör, viktuppgång etc.
Faktum är väl att vi är på gott humör större delen av dygnet i alla fall.
Jag hoppas verkligen att vi alla slipper falla tillbaka i den dåliga vanan att röka igen.
Kram

Bättre sent än aldrig så

Bättre sent än aldrig så GRATTIS i efterskott och tack för det du skrev i min logg:)

För mig var det värst i början det här med tankarna på en cigarett men sen insåg jag att det är inte en cigarett jag ville ha egentligen utan allt det som förknippades med en cigarett. Att sätta sig ner, varva ner, andas ut och ta djupa andetag. Smaken och lukten av en cigarett som jag tyckte om som rökare, känslan i kroppen när nikotinet spred sig och känslan av att den tiden var min och bara min. Efter mkt fundering insåg jag att nästan allt det där kunde jag få ändå men utan att förgifta min kropp ytterligare och genom att vara mer medveten om min kropps signaler så kan jag numera ta en paus innan ett sug kommer och innan tankarna dyker upp. Det har iaf hjälpt mig att sluta tänka så mkt på cigaretter. Känner fortfarande ett sug ibland men det är inget som jag längre reagerar på utan har accepterat att det finns där. Kanske det försvinner, kanske inte men iom att jag tidigare som rökare alltid hade samma sug nästan hela tiden så är det inget jobbigt att bara känna det ngn gång ibland nu :)

Försök att inte bry dig om tankarna när det dyker upp utan försök få inställningen : jaja, skit samma. Tänker aldrig mer röka iaf så ingen idè att ens tänka på cigaretter! Tänk sedan på ngt roligt så blir tankarna lättare att stå ut med och kommer snart nog försvinna. Det är bara en tidsfråga innan de är helt borta och även om de fortfarande dyker upp så är det väl mer sällan nu än i början?

Njut nu av att du ÄR rökfri och låt inte tankarna dra ner dig. Det är egentligen inte en saknad efter cigaretterna du har utan saknaden efter en vana, en rutin. Att röka ger oss ett tvångsbeteende och ett tvångsbeteende kan ibland vara svårt att ändra på. Acceptera att det är just ett tvångsbeteende du har så blir det lättare för dig att arbeta bort.

Många kramar och lycka till :)

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se