God morgon (middag?)

Ny dag. Nu har jag hoppat över 354 cigaretter. Det är många, Riktigt hysteriskt många. Och jag har inte rökt dem. Jag imponeras själv.

Och jag gläds över era kommentarer, de värmer mitt hjärta. Drömde inatt att jag fick skriva att det var en suverän behandling att sluta röka - att jag nu var gravid igen. Det är jag naturligtvis inte, jag har inte försökt sedan februari. Jag skulle kunna försöka ungefär nu, imorgon eller övermorgon troligen. Men jag ska ge det lite tid. Mer rökfri tid. Så att mina nästa 5000kr får bättre chans att leda till något vackert. Men det kan inte förnekas att jag är lockad nu när det råkar vara helg och allt. Jag har en underbar chef så tillvida att hon tillåter att jag tar ledigt när jag behöver. Det är ju nästan helt omöjligt att planera. I bästa fall kan jag säga 2-3 dagar innan att jag måste vara ledig. I sämsta fall måste jag ringa någon från färjan (gör behandling utomlands) och tala om att jag inte kommer till jobbet. Så jag är lyckligt lottad med en förstående chef. Men denna medvetenhet från min grupp och min arbetsledning sätter också ribban väldigt högt. Frågorna när det närmar sig test. Och förklaringarna när det inte fungerat eller det plus jag fått blev ett blodbad igen. Samtidigt som det är helt enormt egentligen att en arbetsgrupp kan vara så involverad i en konception. Samhället håller verkligen på att förändras. Barnlöshet har inte samma skam runt sig. Singelskapet kan vara självvalt. Och jag tror att det varit en bra resa även om det är lite väl smärtsamt för mig ibland. Och kollegor har faktiskt sagt om att jag tar tjänstledigt i höst att jag inte får tänka tanken att inte komma tillbaka - för den här sorgen måste ses till slut. Det måste finnas ett lyckligt slut någonstans. Och jag hoppas det. Jag har faktiskt ett okuvligt hopp. Men det är också skönt att kunna vara lite hemlig, ta det varligt med mitt hjärta. Och när jag åker mitt i veckan vet alla även om jag inget säger. Första försöken gick ju, men jag har gjort sju under 11 månader. Till slut är det bättre att förklara sig än att leva med irritation över att jag inte helt säkert kommer att göra mitt jobb. När det blir dags på en helg är det nästan för mycket för att hoppa över - fast jag äter Zyban och har varit rökfri i 2 veckor, 2 dygn och några timmar.

Rökfriheten är relativ. Jag har faktiskt druckit alkohol igår. Utan att röka. Frestad, men inte nära. Bara medveten om att det var jobbigt. Och igår var även första helt nikotinfria dagen, så jag tycker ändå att det gick över förväntan. Jag är nöjd. Jag har haft trevligt. Och igår kunde jag hämta ut andra säsongen av Buffy. Och - nu är det bara 4 dagar kvar tills jag kan göra nästa beställning. Det är nästan löjligt hur mycket bättre det gått denna gång med bara en sån motivator. Jag har nog bitit över för mycket tidigare. Jobbat för ett mål som legat en aning för långt bort. Graviditet. Och när graviditet inte uppnås finns ingen orsak. Snarast drabbas jag av en helt absurd känsla av att vilja hämnas. Jag är arg, jag är förtvivlad. Likt en treåring måste jag skulla på någon. Någon bär ansvaret för att jag återigen misslyckats. Och den enda skyldiga är ju min kropp. Den dumma kroppen som inte vill, som inte samarbetar. Som ger och tar igen. Och det gör så ont att jag bara vill skrika och slå sönder något. Nästan som i hämnd, och det känns så just då. Om du inte gör det kommer jag att röka ned dig fullständigt. Jag kommer dricka en flaska vin och så får du hitta hem bäst du vill Först något senare kommer mitt vuxna jag att inse att hämnden inte var helt bra uttänkt. Jag måste nämligen fortsätta bo i kroppen. Och jag måste fortsätta försöka bli gravid med samma kropp. Det hade helt klart varit enklare om jag fått byta kropp. Men man får spela med de kort man har. Och tydligen verkar min hjärna förstå Buffy-mutor bättre än att hälsan blir bättre. Hmmm...

Kommentarer

Är uppriktigt impad.

Är uppriktigt impad. Fortsätt så. STARKT!!! Du har all rätt i världen att vara riktigt stolt. Har själv försökt sluta röka flera gånger, men efter ett tag trillar jag alltid dit igen. (inte denna gång,dock) Det SKA gå!!!!

Du är helt otroligt duktig

Du är helt otroligt duktig på att skriva & en otrolig KÄMPE.
Många PeppKramar Tittan

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se