Övrigt

3 veckor

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Nu är det tre veckor sedan jag vaknade på morgonen, tittade i mitt cigarettpaket och insåg att jag hade en enda cigarett kvar. Jag bestämde mig då för att brygga kaffe och dricka någon kopp kaffe innan jag rökte den där cigaretten. Jag hade under ett par veckor rökt bara bestämda tider och hållit rökningen hemifrån för att få bort en rökarvana hemifrån. Jag tror jag drack den första kaffekoppen och så hällde jag upp en kopp kaffe till som jag tog med ut. Rökte den sista ciggen. Därefter slutade jag cold turkey.

Efterhandsreflektion: Fortsätter jag leva som jag gör just nu kommer jag nog gå in i depression, pga. för lite aktivitet. Men risken för det är minimal eftersom jag börjar jobba på måndag och utöver det har planerat att kunna dra iväg på konserter på Furuvik vilket är familjeumgänge och roligt/givande. Utöver det är det samma slutsats som jag drar som vanligt. Det är konstigt varför det skrämmer en så mycket när man fastnat i rökandet, det där att sluta. Vad är hotet? Varför är det så svårt? För nu på eterhand ser jag inte de egentliga hoten? Nej, jag låg inte och krampade och inga hemska konsekvenser har uppstått. Ja, jag har varit mer humörig, men vet om att det är kortsiktigt, men inget katastrofalt. Betyder bara att det finns en del nya sätt att hantera situationer på som jag behöver få i gång. Beteendeförändring.

Samtidigt är det dumt att glömma hur skrämmande "sluta röka"-fenomenet var innan jag slutade, eftersom det kan göra att man underskattar "ett enda bloss". Ett enda bloss kan få in mig i den där onda cirkeln igen om jag väljer en kortsiktig lösning på problemet framför de bevis jag redan har samlat in emot att "ett enda bloss" skulle kunna fungera. det är prövat och det fungerar inte.

Tjugonde dygnet

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Det tjugonde dygnet pågår och lila vagnen med guldkant börjar rulla utan att gnissla lika högt längre. Dofter av lavendel sprider sig. Ibland bryter sig humöret igenom lugnet dock. Fascineras över att ingen gång är den andra lik riktigt. Men får fokusera på lavendeldoft och vackra färger och ljud ute i naturen.

Nittonde dygnet

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Nittonde dygnet och idag mår jag okej. Dock har jag större problem med halsbränna på natten och magen krånglar en aning. Lite svårt att bedöma om det är något som kommer av rökstoppet (ämnesomsättningsförändring) eller om det kan vara "sommarmage". Det är hur som helst inget allvarligt och är fullt hanterbart.
Just nu har jag inte gått upp särskilt mkt. Möjligen att jag är mer stabil på 72 än som tidigare då jag pendlade mellan 69 och 72. Inte alls överviktig (än) oavsett och det är bra.

Jag är glad att jag slutade röka Cold Turkey för jag såg det som ett problem med Champix. Mina tankar hakade upp sig på liknande: "den dagen jag ska sluta med Champix börjar det om igen. Då blir det svårt igen".

Jag har installerat mig i min lila vagn på tåget som tuffar på, även om det inte finns ett officiellt slutarökatåg 2018 som PEB skrev Min vagn är lila och guldkanterna hade flagnat av i min frånvaro, så jag har målat i dessa igen. Jag har bytt ut dukar och gardiner så att de är fräscha. Tyckte de hade dammat ihop lite. ;-) lla som slutat röka 2018 har per automatik en egen vagn. :-)

Artonde dygnet

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Så här på artonde dygnet sitter jag och reflekterar över att min röst är negativt påverkad av rökstoppet (misstänker att det är lite flimmerhår som är på väg att växa ut) och hur de där negativa automatiska tankarna flaxar förbi :-) De där som säger att min röst försämrats, luftrören är täta ändå (på ett helt annat sätt och en helt annan nivå - avsevärt bättre) så då ”spelar det ju ingen roll att jag slutade röka om jag faktiskt ska må fysiskt sämre”. Inser självklart att det är på kort sikt. Men dert är lite intressant hur man tänker. Observerar dessa tankar och accepterar att de kommer (jag har ju spenderat många år som rökare) men släpper taget om de sen. Humörmässigt har det varit lite instabilt de första två veckorna, men jag tror det börjar lugna ned sig nu. Inte lika irritabel som vecka 2 i alla fall.

Fortsätt kämpa därute alla!

Närmar mig min sju års dag, 20 september

In och tittar här och tänkte lämna några ord i sommarvärmen. Alla ni som är i början på er resa ska veta att det är möjligt att sluta röka, även om det känns hopplöst ibland. Det är bara korta stunder som suget sätter in, större tiden går det faktiskt bra, även om det inte känns så just när man får de värsta attackerna.

Passa på nu att sluta röka, när semestrar kommer, när det ändå blir en förändring i livet.

Ingen trodde att jag skulle klara av att sluta efter 32 år som rökare, men det går, och jag vill inte börja om, enbart för jag vill aldrig mera sluta röka.

Ha det gott och lycka till med att sluta röka.

Sjuttonde dygnet - dvs 2 1/2 vecka

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Suget kommer och går fortfarande, men är inte lika påtagligt och lika ofta. Det är tredje veckan och faran med den här veckan har varit och är fortfarande just det där att tankar om att "ett bloss gör inget" eller "en cig går bra". Det gör det inte. Det har testats och motibevisats sååå många gånger i mitt liv.

Igår var vi ute på familjeaktivitet och det var skönt. Barnen hade åkband och vi vuxna tog det lugnt. Konsert på kvällen.

Nackdelar med att inte röka:
Jag har haft högre grad och mer frekvent oro, ångest, nedstämdhet. Men det är hanterbart och jag vet att det är övergående. Dessutom finns nog fler faktorer som påverkar. (avslutat en tjänst, på väg in i ny tjänst mm.)

Fördelar med att inte röka:
Luktar inte lika illa. Jag är inte bunden i tid och rum på grund av ciggen och suget. Pengar räcker längre. Bättre samvete. Bättre självförtroende.

Det är görbart i vilket fall. Största trubblet är att fortsätta välja bort det där första blosset och hitta nya sätt att förhålla sig till triggers.

Jepp. Det går går.Jag har varit rökfri i 1830 dagar.Wow.

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Vänner!

För 1830 dagar sedan rökte jag min sista cigarett. Det är hela fem år och fem dagar.Och jag har inte haft några återfall heller.

Det slår mig ibland. Att jag varit rökare.Men oftast tänker jag inte på det alls.

Grattis till mig! Och kämpa på ni andra!

Inte rökt

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Hej idag är det 26 dagar sen jag slutade röka, och jag mår kanon. Jag tar champix 1 morgon och 1 kväll dom hjälper faktiskt, Jag ska fixa detta har inte känt något röksug alls fast mannen min röker.

Livet

Jag satt just och läste Tinttus kommentar på min kommentar. För oss som har varit här på loggen länge så är det nog så att det mesta är sagt om rökning. För den som är ny är det givetvis annorlunda, där kan paniken vara nära och behovet att kommunicera starkt. Vad vi håller på med här på loggen är att vinna tillbaks våra liv en bit. Alltihop handlar i förlängningen om livet och vad vi vill. Låter kanske lite pretensiöst, men så är det och där är definitivt inte allting sagt.

Elfte dygnet

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Passerat 10 dygn och inlett 11 dygn. Närmar mig 2 veckor alltså. Det är fint väder och jag får se om jag drar iväg på cykeln idag. Just nu känns det som om jag återigen har kommit över den värsta tröskeln och att det kommer att gå att vara icke-rökare. Jag vet så väl att det är då de där tankarna om "bara ett bloss" när man minst anar det och är som mest oförberedd för dem kommer så jag har verktygen redo för användning.

Men mitt största verktyg är ändå beslutsamheten och hur jag förhåller mig till suget när det kommer. Jag har nu försatt mig i lite skyddat läge de första 1 1/2 veckan. Det är dags att skala bort det överskyddade läget, kliva ut ur skyddskokongen och ut i det vanliga semesterlivet. Börja LEVA på riktigt.

Fysisk aktivitet som att cykla, promenera, springa och möjligen simma får komma in i bilden för att ge kroppen och hjärnan det den behöver.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se