Övrigt

3- Månader idag

Hejsan! Tittar in en sväng på loggen. Idag har jag varit ren exakt 3-månader. Det känns helt super skönt. Det har gått mycket bra, förutom första månaden som var lite knepig. Jag är så LYCKLIG över att jag tog tag i det här. Allting känns mera lustfyllt nu och jag känner en inre stolthet över mig själv. Nu gäller det bara att hålla garden uppe, för enligt egen erfarenhet så kan suget komma när man minst anar det. Lycka till alla Ni andra som också kämpar. KRAMAR

Dag efter dag

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Tänk så fort dagarna går! 402 rök- och nikotinfria dagar och jag har ingen lust att ens prova. För mig gäller nolltolerans och med det en grundtanke om att aldrig utsätta mig för risken för återfall.
Jätteskönt att inte behöva försöka ta mig ut för att röka under den akuta fasen av ryggbesvären. :) Jag vill heller inte behöva göra om denna sluta-röka-resa även om jag mött så många härliga medmänniskor under färden. Många skratt har det blivit under färden. Vissa hänger kvar med mig på tåget men andra har tyvärr försvunnit. Får hoppas de stiger på igen när tiden är mogen.
Kramisar till er alla ❤️

Dag två - exakt 51 timmar.

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

I måndags kl 12.00, satt jag med en cigg och en kopp kaffe.
Det kändes trist i halsen och jag små hosta som jag börjat göra. Där och då, tänkte jag, va 17, är det inte dax att se om du kan sluta.( Rökare i 14 år).
Jag har satt noll press på mig själv, om jag känner att jag nu MÅSTE ha en cigg, ta en då.
Abslout kan jag känna suget efter att ta en cigg, men hittar på något när det dyker upp.
Absolut har jag oxå kallsvettas, när det var dags att försöka sova.
Men jag är inte arg, ledsen, grinig. Noll press, utan mer en spännande utmaning.
Har inget att förlora att " prova sluta röka".
Väldigt mycket sitter i hjärnan.
Ser fram emot och se vart det slutar, kanske blir man knäpp i morgon, eller så kommer det inte alls.
Men just nu - 51 timmar utan en cigg.

Hej!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Har försökt skriva tidigare, men det kommer inte upp i loggen... Prövar igen får vi se.

35 dagar rökfri idag

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Och idag vet jag att jag aldrig mera kommer att röka.
Har hållit på att vela fram och tillbaka i 11 års tid. Nu har jag fått bröstcancer, så op bort det ena bröstet dagen före midsommar. Som tur är så har det inte spridit sej. Min syster dog i bröstcancer -90 endast 38 år och min mor tog bort en tårtbit för 6 år sedan.
Så dagen innan jag fick beskedet så sluta jag röka, visste ingenting. Bara att dom hade tagit prover med nål och fått svar.
Det är konstigt att det ska till nåt drastiskt innan jag fattar.....
Jag tänker på min syster, på hennes dödsbädd så var hennes största önskan att jag skulle sluta röka men har inte lyckats. Så nu tänker jag det kanske är hon som gett mej det här för att jag ska sluta nån gång haha
Men hon var snäll att jag inte fick någon spridning.
Jag drack lite vin förra helgen ihop med en gammal vän o då kände jag vad röksugen jag blev men som tur var att hon slutade för 3 år sedan annars hade det varit kört för den kvällen. Det är jättesvårt att dricka lite och vara med såna som röker, det får nog vänta ett bra tag.
Ha en kanonbra lördag härute alla :)

TILT

Så där ja, nu har gubben fått spader ordentligt. För typ 7 år sedan sålde jag min Saab cabriolet och jag har saknat den sedan dess. Ungefär med att jag slutade röka så kom den där iden med motorcyckel men den föll på att jag inte hade lust att ta körkort igen. Så, nu blev det till slut så här, i måndags tog jag mit till Stuttgart och köpte mig en BMW Z4 från 2006, 82000 km , 6 cylindrar, 218 hästar, blå. Anledningen att jag köpte en sån gammal är att på den tiden hade Z4an tyg tak och ett förhållandevis OK bagage utrymme. 2009 införde de hard top, löjligt.

Yippie ka yeah motherfuckers, jag har en cabriolet igen. Fullkommligt opraktisk men härligt skön.

Nu får det vara slut med belöningar för ett tag.

Kan åka brevid det rökfria tåget 2017 och kolla vad ni håller på med.

Räknaren: 56 dagar efter stopp

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Sådär ja! 56 dagar. Som tiden har sprungit iväg.
Har varit sjuk nästan hela veckan, men börjar så smått att bli bättre. Tänker och fantiserar om alla springturer jag ska ta när jag är frisk, all nyttig mat jag ska äta och nya projekt som ska startas.
Inget alls sug på cigaretter. De gör mig faktiskt lite äcklad.

Det är svårt, men det går och det blir bara bättre och bättre.
KRAM

Dagen idag

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Dagen idag behöver jag mest se till att få en planering inför en grej på söndag påbörjad, ta emot en kattfamilj (mor med kattungar) helt akut och utöver det ta det lite lugnt igen. Jag har lite drygt en vecka av semestern kvar. Denna vecka har jag mest gått med en känsla av att "oj vad kort tid det är kvar!" (lite stresskänsla) men jag har försökt att gå ifrån den känslan till att bara vara i nuet.

Fortfarande är dessa känslor triggers som faktiskt skulle kunna trigga mig att välja att köpa cig ... och röka. Fortfarande sårbart. Skulle det lösa problemet, nej, problemet är annat än röksug. Skulle lindra känslan kortsiktigt. Men känslan kan faktiskt behöva vara där. Om man aldrig har tråkigt kan det vara svårare att uppskatta det roligare, att ha kul. Om man aldrig har känslan av att tiden går för fort när man är ledig, uppskattar man kanske inte ledigheten lika mycket. Om man aldrig är rastlös för att inte ha något att göra, uppskattar man kanske inte arbetet lika mycket.

Mitt i - inte så kul. Men när vi tagit oss igenom ett röksug och valt att låta bli - VILKEN VINST!!! Att stå ut med känslan är en vinst.

2 dagar ska bli 3

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Hej igen!
Andra rökfria dagen är påväg att ta slut. Igår var lättare än idag. Men samtidigt så har det bara varit jobbigt under ett pat timma totalt. Igår, som var min första rökfria dag, trodde jag skulle vara olidlig på morgonen. Men Nopp, jag drack mitt kaffe och väntade, men inget. Svåraste sugen får jag när telefonen ringer. Vanan att gå rakt ut på balkongen och tända min cigg när jag pratar. Så jag börjar fatta nu att vanan är starkare än nikotinet. Det gör mej nästan förbannad. Jag som trott tvärtom i många år. Jag e ju inte dum, utan fattar att vanorna spelar roll. Men att vanan skulle vara större än giftet trodde jag inte.

Nåväl, än är jag inte stolt över mej själv, men nöjd. Riktigt nöjd.

Tänker ta en dag i taget och fortsätta såhär. Förhoppningsvis släpper vanan så småningom ;)

Tack för mej och fortsätt på inslagna vägen mot rökfrihet allihop! Grymma e vi!!

Kram kram

Tack för pep

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Så, då e det gjort! Andra dagen som rökfri. Trodde inte det skulle gå så bra som det gjort. Rökte min sista cigg lördagnatt kl 01. Trodde söndag morgon skulle bli katastrof. Det var den inte. Jag hade att göra hela söndagen, vilket underlättade. Idag, måndag, har varit lite jobbigare. Har haft ganska mycket sug och fått hålla emot ordentligt vid 2 tillfällen. Men nu e klockan 21.45 och dagen och kvällen har faktiskt gått och jag har grejat det bra :) Känner mej inte stolt men nöjd. Ser också att varje gång telefonen ringer drar suget i gång. När jag varit iväg och kommer hem drar suget igång. Är van att belöna mej genom att gå ut på balkongen och röka när jag kommer hem. Vanan är det som drar igång suget. Inte tvärt om. Jag tror champixen gör sitt jobb. Fast det vet jag ju inte. Men tror inte det skulle funka utan. Det har det inte gjort förr, och jag har verkligen försökt MÅNGA gånger förr.
Just nu känns det som att jag kommer att greja detta och viljan att göra det är fortfarande stor. Så nu är denna dagen slut och i morgon e en ny dag.
Just nu svettas jag utan att anstränga mej det minsta. Jag har svårt att koncentrera mej. Jag håller på att få munsår. Humöret är ganska ok, kanske lite mer lättantändlig än vanligt. Känner mej ganska nedstämd men fattar att det handlar om att min "bästis" e borta. Det går över.

Tack för mej! Och stå på er allihop! Nikotintrollet är lömskt, smart och elakt!!

Kram kram

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se