Övrigt

Håll i hatten.

Igår varken rökte eller snusade jag.

Kl 13 ca i Måndags den 8/5 rökte jag min sista cigg.
Då svullnade halsen så jag knappt fick luft och jag blev livrädd. Jag ska ju till doktorn den 22 och tänker givetvis ta upp detta, för det känns som jag har något annat fel som gör att jag reagerar extra stark på "gifter".

Hur som helst har det gått bra, har inte haft något direkt sug och i går kväll var jag tillsammans med min kille som röker och det bekom mig inte........så skönt för det har oroat mig. Givetvis vill jag ju han ska sluta röka med, men vårt förhållande är rätt nytt så det kan jag ju liksom inte tvinga på honom.

Kram alla finingar!

Sex veckor senare

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Imorgon är det sex veckor sedan jag började med Champix.
Jag är 70 år ung och har rökt sedan jag var 16. Jag har slutat röka säkert hundra gånger. Varje nyårsafton ex vis, plus att jag försökt med hypnos, akupunktur, nikotinplåster, e-cig, rättika, Champix, och med hjälp av min egen vilja. Det har gått toppen. Ingen har varit så övertygad om att nu är tiden med cigaretter över. Nu är det slut med nikotinet.
Rökfri, åhh så skönt!! Slippa känna tyngden över kroppen, känt mig istället lätt och pigg. Men, så har jag fått en spik i huvudet, efter tre veckor, eller tre månader med Champix och gått rakt ner till Kiosken och köpt cigaretter. Ångest! Jag har ingen impulskontroll. Den är obefintlig.
Nu har jag börjat med Champix igen. Jag vill verkligen lyckas den här gången. Jag mår så bra utan dessa cigaretter. Jag är för gammal, har rökt för länge och känner hur nedtryckt jag blir.
Efter två veckor glömde jag bort att cigaretter fanns och hjärnan var inte ett dugg intresserad av att röka. Och efter se veckor mår jag så bra, så bra. Inga biverkningar överhuvudtaget. Egentligen skulle jag vilja ta Champix resten av mitt liv, för jag litar inte på att jag den dag kuren är slut inte får den där spiken i huvudet som tar över min hjärna. Men jag hoppas.

Sex veckor senare

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Imorgon är det sex veckor sedan jag började med Champix.
Jag är 70 år ung och har rökt sedan jag var 16. Jag har slutat röka säkert hundra gånger. Varje nyårsafton ex vis, plus att jag försökt med hypnos, akupunktur, nikotinplåster, e-cig, rättika, Champix, och med hjälp av min egen vilja. Det har gått toppen. Ingen har varit så övertygad om att nu är tiden med cigaretter över. Nu är det slut med nikotinet.
Rökfri, åhh så skönt!! Slippa känna tyngden över kroppen, känt mig istället lätt och pigg. Men, så har jag fått en spik i huvudet, efter tre veckor, eller tre månader med Champix och gått rakt ner till Kiosken och köpt cigaretter. Ångest! Jag har ingen impulskontroll. Den är obefintlig.
Nu har jag börjat med Champix igen. Jag vill verkligen lyckas den här gången. Jag mår så bra utan dessa cigaretter. Jag är för gammal, har rökt för länge och känner hur nedtryckt jag blir.
Efter två veckor glömde jag bort att cigaretter fanns och hjärnan var inte ett dugg intresserad av att röka. Och efter se veckor mår jag så bra, så bra. Inga biverkningar överhuvudtaget. Egentligen skulle jag vilja ta Champix resten av mitt liv, för jag litar inte på att jag den dag kuren är slut inte får den där spiken i huvudet som tar över min hjärna. Men jag hoppas.

Bestämt mig

Igår rökte jag 10 cigarretter.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Nu är det dax!

På väg mot ett halvår!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Har precis passerat 5 månader och är på väg mot ett halvår som rökfri. Känns helt otroligt egentligen men även fantastiskt så klart. Det GÅR att sluta. Är iväg på en semesterresa oxh flera av vännerna som också slutat har fallit den här veckan men inte jag och min man. Just nu är det honom jag har att tacka för att jag kan stå emot för det har varit nära. Men som sagt drygt fem månader nu och ny månad innebär ny härlig färg på tågvagnen; den får bli ljusgrön den här månaden för våren och sommaren som är på väg. Duktiga ni är alla som kämpar. Kram

Onsdag 3/5, one week and counting.....

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Jag skulle kunna ta en cigg nu, det är soligt på terassen, vissa sitter m sin fika, kaffe och suger in sol, vissa bolmar... jag låtsas vara upptagen m nåt viktigt, fastän jag är klar m jobbet sedan typ....13.00...Om det här var en vanlig dag för mig, innan 26:e April, så skulle jag nog hunnit fimpa ca 8-10 cigg by now. Istället så luktar jag gott :) (min parfym har kommit till användning). Men... ser inget mer positivt i det hela, tyvärr. Jag saknar min "Camel" eller Camilla som jag brukar säga ibland :)
Men jag tänker inte ge upp, jag har haft helvetes 7 dgr period, HELVETES!!! Efter 20 år så har jag bara bestämt STOPP, utan hjälp so far, utan plåster, de där fjanttuggummi eller liknande skit... Men egentligen så är detta jag i nötskal, älskar gå mot strömmen, HATAR HJÄLP. Jag ska klara det här, för min egen skull. Skriver här bara för att se om det är rent av möjligt och enligt om vad jag läst om andras upplevelser så verkar det gå, bara man kämpar....

Onsdag 3/5, one week and counting.....

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Jag skulle kunna ta en cigg nu, det är soligt på terassen, vissa sitter m sin fika, kaffe och suger in sol, vissa bolmar... jag låtsas vara upptagen m nåt viktigt, fastän jag är klar m jobbet sedan typ....13.00...Om det här var en vanlig dag för mig, innan 26:e April, så skulle jag nog hunnit fimpa ca 8-10 cigg by now. Istället så luktar jag gott :) (min parfym har kommit till användning). Men... ser inget mer positivt i det hela, tyvärr. Jag saknar min "Camel" eller Camilla som jag brukar säga ibland :)
Men jag tänker inte ge upp, jag har haft helvetes 7 dgr period, HELVETES!!! Efter 20 år så har jag bara bestämt STOPP, utan hjälp so far, utan plåster, de där fjanttuggummi eller liknande skit... Men egentligen så är detta jag i nötskal, älskar gå mot strömmen, HATAR HJÄLP. Jag ska klara det här, för min egen skull. Skriver här bara för att se om det är rent av möjligt och enligt om vad jag läst om andras upplevelser så verkar det gå, bara man kämpar....

3:e dagen

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Idag är det min tredje rökfria dag. Allting går bra, men har några problem. Jag är ganska lätt irriterad, har insomnings problem och börjar känna mig förstoppad. Jag har inget direkt röksug, men lite problem med att lära mig in nya vanor, då det blir på många sätt ett nytt liv med mera tid över, som jag inte riktigt vet hur jag ska handskas med. Men egentligen så visste jag ju om allt detta, då jag har slutat förut också. Jag har tidigare varit rökfri som längst i 7-år, men nu varit rökare i 14-år. Det som väckte min vilja att sluta nu, var egentligen många saker, men framförallt att jag var till Läkaren och han misstänkte att jag har fått kol och ska genomgå spirometri inom kort. då är det ju faktiskt en riktig varningsklocka som ringer inom mig. Jag ska försöka komma igång med att motionera och eventuellt börja på gym igen. Det känns skönt att skriva av sig lite tankar. Jag tror verkligen inom mig att jag kommer att klara detta. Ha det bäst där ute, Ni kämpar.!

9 MÅNADER

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Så fort tiden rullar på nu känns det som.
Året närmar sig..=)
Ha en fin måndag alla nikotinfria medkämpar❤

/Fanny Fluff

Hejsan

Min erfarenhet är att det egentligen inte är cigaretten som är huvudproblemet. Det är nikotinberoendet som är det verkliga problemet. I alla fall för mig. Jag har gjort otaliga försök att sluta med hjälp av plåster, tuggummi och portionspåsar med nikotin. Men har alltid börjat röka igen också. Tagit nya tag men misslyckats. Det verkar som att så länge jag matar mitt nikotinberoende så spelar det ingen roll. Jag intalar mig själv att någon cigarett emellanåt är ok.

När jag kom underfund med det (mycket tack vare Allen Carrs bok "Äntligen icke-rökare") så började jag i andra änden. För det första skulla jag inte försöka sluta röka, jag betämde mig för att jag nu skulle sluta röka.
Först sluta helt med nikotin i någon form. Enligt boken skulle det ta ca en vecka med fysiska abstinensbesvär och sedan ca tre veckor innan man är helt avgiftad. Det stämde. De tre första dagarna var tuffa med snurrig skalle, kände mig konstig, fladdrig och trött. Sedan klingade av och jag började fungera.Jag valde att sluta en semestervecka utan krav, vilket var klokt, sett i efterhand. Därefter hade vi en kanonsemester som du kan läsa om i min logg. Jag mår som jag tänker, så jag fokuserade på att glädja mig varje dag över att jag inte var tvungen att dra i mig skitig rök.

Därefter fick jag jobba med mina invanda reflexer att röka, mina förevändningar och hjärnspöken tills de också klingade av och jag insåg hur löjliga de var. Ingen av mina påhittade orsaker till varför jag rökte var sanna. Det var bara självrättfärdigande konstruktioner för mitt beroende.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se