Bakslag

Nu är jag åter här efter bakslag

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Hur många ggr ska jag falla åter? Fattar inte att det är så f-b svårt.
Minsta motgång så har jag varit där igen. Slutat och börjat hela tiden. Ja jag har hållit på i 12 år med detta.
Hoppas att jag lyckas nu. Jobbar kväll nu och har aldrig rökt på jobbet.
Fick ju bröstcancer i somras och trodde att jag aldrig mer skulle ta i en cigg men jodå, med lite vin o nån som röker i ens närhet så var det kört. Problem med min dotter så är det kört.
Nu får jag sluta en gång för alla och hoppas så innerligt att jag ska lyckas nu.
Tack för att ni finns härute.
Kram Eva

Hejhopp

Humör nu: Ganska bra.

Ja efter mer än ett år föll jag tillbaka... Inte så lång tid kanske och nu sitter jag med nikotintabletter istället...
Men men jag kom igenom året med ett ordentligt bakslag och insåg rätt snabbt att jag inte vill röka och inte snusa men är inte heller mentalt förberedd att ta mig an den totala abstinensen ännu...
Men till våren kanske.. ? Vem vet:) kaffe vagnen fortsätter vara öppen och på nyår får vi fira med en kaka till kaffet^^

Vad f.n håller jag på med

Igår rökte jag 3 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Vad håller jag på med. Rökte 3 cigaretter när vi hade julfest. Några cigg efter sillen och snapsen. Smakade egentligen ingenting. Konstigt. Idag när jag var på rea så jag en dam som stod och rökte. Blev så sugen, så jag tog upp en femkrona. Gick bort till henne och frågade om jag fick köpa en cigg. Hon bjöd på en. Jag sa då att jag egentligen slutade den 27 september, men blev så sugen. Damen sa attjag kunde få en, men att jag nog kom till att ångra mig. Rökte på vägen hem. Det smakade inget vidare. Förstår inte varför jag testade det idag.

Hoppsan

Igår rökte jag 2 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Okej det sket sig nog. Men inte tänker jag ge upp för det. Måste försöka hålla tänket ändå, och fokusera positivt. Otroligt äckligt nog, efter 2 veckors paus smakade det ju förjävligt. Men nu börjar jag om igen då. Visserligen är jag väl inte på ruta ett om jag redan klarat 2 veckor? Men kommer uppdatera mer sällan, har det alltför mycket på hjärnan o vardagen blir en kamp. Kändes annorlunda i halsen också. Men nej, det är inte lätt. Fortsätter försöka ändå. Var lite rädd att logga in här, jag har ju misslyckats fast jag var så pepp och säker på att det skulle gå. Men kändes inte rätt att bara lämna det heller. Så nu fortsätter jag men skriver mer sällan och försöker hålla mig borta från tobaken för evigt. Att fortsätta röka är inget alternativ så jag får bara bita ihop nu o skärpa mig.

Nästan 1 år sedan förra försöket

Igår rökte jag inte och snusade 8 prillor.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Well. Efter en jävligt stressig vår med sjukdomar och separation från flickvännen som jag hade haft under 2 år så fick jag ett återfall i snusandet. Så under sommaren som har gått så har jag snusat ett x antal dosor snus och såleda spenderat mycket pengar som jag egentligen inte ville ha spenderat. Men nu känner jag att det är fan dags att försöka igen. Det är alltid värt att försöka sluta. Och nu vill jag sluta också. Hur skulle ni som har slutat snusa säga att man slutar bäst och snabbast?

Tanken som räknas eller?

Igår rökte jag 5 cigarretter.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Blev inte riktigt som jag hade tänkt sist. Men det är väl tanken som räknas?
Insåg direkt när jag skulle slutat den 16 november att det inte skulle gå då jag hade en rättegång att gå på inom några dagar. Jag var så nervös inför rättegången och kunde helt enkelt inte sluta. Sen efter rättegången fortsatte jag att röka för det blev inte "rätt" tillfälle att sluta... De stunder jag kände som mest att nu kan jag sluta röka var då jag hade typ en nytt paket eller halva kvar. Men när de nästan var slut så var röksuget så jobbigt att jag köpte ett nytt paket.
Men i måndags fick jag frågan om att träna med Degerfors Volley Orions elitlag i volleyboll. Det är från början min moderklubb men har flyttat lite senaste åren. Men jag tackade jag och åkte dit för att träna. Efter träningen blev jag erbjuden en plats i laget. Vilket innebär att jag blir elitidrottare, MEN... då kan jag ju inte vara rökare! Så i går den 29 november 2017 kl.11.10 rökte jag min sista cigarett. Jag har än så länge lyckats hållt mig ifrån cigaretter men har en del abstinensbesvär så som yrsel, koncentrationssvårigheter och framför allt hjärtklappning till viss del på kvällarna för det är då jag slappnar av och hinner tänka.
Men har klarat mig 35 timmar och 10 minuter utan en cigarett än så länge och jag ska inte ge upp. Jag tror på nåt sätt att platsen i elitserien var den motivationen jag behövde för att verkligen sluta röka.
Now it´s go hard or go home!

vill och vill inte

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra.

Slutade röka 7 augusti 2016, främst pga hälsotillstånd hos min make, vem som var även han rökare, men var tvungen att sluta. Tänkte det var halv vinst på köpet att hoppa på och sluta samtidigt. Enklare när man gör det tillsammans. Samt han hade ingen annan alternativ, då tänkte jag att även jag måste ju ge de bästa förutsättningar för honom och göra de enklast möjligt för honom. Vi hade ju pratat ett tag redan att vi ska sluta.
Gick hyfsat ok att sluta, inga större problem. Visst var jag sugen, men klarade att stå emot OK.
Runt jul 2016 började jag känna lite mera sug igen. Vi hade kvar fimpar i påsen ute, det fanns ju några vilka var lite längre och gick att tända och ta 2 sug... Men det var fortvarande OK.
Våren gick bra. Kom sommaren, min man hade återställt sig bra. Sugen växte. Maken reste bort i tjänsten. Ska köpa ett paket cig och njuter bara lite medan han är inte hemma...
Även det var inom gränser. Ett cig inom 2 veckor - det är ju OK...? ja. Lite mera in i sommaren, några rökande vänner, då blev det mera som 1 cig per dag, när jag hade möjlighet att "smyga", var ju inte på kartan att jag ska bli officiellt rökare igen... och då blev det lite mera och då blev det nästan 1-2 cig per dag... Aldrig öppet, alltid smög iväg. Undrar om han märkte nåt, har aldrig kommenterat i alla fall... till slut kände jag att det går inte längre ljuga o smyga o försöka dölja. Har 2 alternativ - antagligen "komma ut", eller tänka om. Jag valde tänka om.
Visst, det har varit bara en vecka nu efter den sista igen cigaretten, och visst, jag tänker många vakna timmar på rökandet, men det är lättsamma tankar! Mest av veckan har jag känt lättnaden att jag inte behöver att hitta på nåt varför ska jag ut i detta ruskvädret, eller smyger inte ut för de 5 minuter att snabb-röka, när maken ska nånstans, och då försöka dölja lukten. Absolut - finns sugen där också, men granskas rejält med just lättnaden, att det är ju så himla enklare att vara icke-rökare!

Småbarnsmamma

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Har egentligen slutat. Slutade första gången vid graviditet. Var oplanerad, hade ett halvt paket när jag plussade på stickan. Var stenhård mot mig själv men framförallt motiverad till att sluta. Även om det var jättesvårt då kollegor gick på rökpaus men plötsligt utan mig. Rökte upp det halva paketet och höll mig ifrån ciggen hela graviditeten. Skulle ut och fira min födelsedag när bebis var 3 månader, tänkte att en cigg är ju ofarlig, och framförallt äcklig när man inte rökt på så lång tid. Den var såklart jättegod, kändes som att återförenas med en kär vän. Fastnade och rökte i ca ett år, ledsnade och rökte medvetet så mycket så jag lessna. Var rökfri i två-tre månader innan jag blev gravid igen, denna gången var det inte alls lika lätt att hålla sig borta TROTS att jag var gravid. Lång historia kort så fick jag nog och slutade, men tänkte på ciggen DAGLIGEN!
Nu är bebis snart tre månader och jag tog min första cigg för ca 4 veckor sen, dumt nog, för jag visste ju nästan att jag skulle älska det. Gömt det för maken och rökt 1-2 cigg på dagtid, höll på så i tre veckors tid, fram tills förra veckan. Har varit otroligt tufft denna gången att hålla sig borta, känns som jag bara väntar på att något ”jobbigt” ska hända så jag får en ursäkt till att springa till kiosken och köpa det där paketet. Vill inte börja igen men suget är så stort!!!! Jobbigast är det på dagtid när jag är ensam med bebis, försöker promenera och rensa tankarna. Vissa dagar är lättare men vissa dagar föreställer jag mig hur jag står på balkongen med en cigg i handen.
När längtan är som värst känns det bra att gå in på denna sida och läsa andras berättelser. Så oerhört jobbigt att vara ”stark”, hade jag inte haft barnen hade jag rökt. Men vill hålla mig borta för barnens skull, och för min egna såklart.

Det går åt skogen

Humör nu: Mycket dåligt .

Var är min motivation någonstans, är det någon som sett till den? Ja jag röker....men jag vill inte röka...hur fasiken går det ihop????? Börjar tröttna på att inte orka ta mig i kragen =(
Pisspotta också...

Grattis till er alla duktiga & till PEB på din två årsdag...GRYMT gjort <3

Kram & trevlig helg på er alla

// Julängeln

Hmmmm

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Hmmm gick bra utan champix i nästan en vecka, men nu är jag, ja vad är jag.... börjar trappa upp på champix igen, då jag känner att jag inte litar på mig själv. Får ringa läkaren för att få lite mer.
Det är kvällarna som är värst, då är jag så röksugen så jag vet inte vad:( dagarna går toppen trots min storrökande kollega.

Tuffar sakta, sakta vidare utan cigg, men det går långsamt mycket långsamt.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se