Bakslag

1år 6 mån efter min sista anteckning.

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Så fort kan det gå från sunda tankar till hel galenskap! 31/7 2016
Jag stod vid havet . Det var sommarens första semesterdag
Ett bloss det vore så fint. ...Ja det blev ett evenerligt rökande ända fram tills nu. Nu har jag samlat mig igen. Nu får det vara nog! Lusläst Allen Carr för 3.e gången. Han har ju så rätt. Nog skall det här väl gå om man kan tänka rätt. I DAG NR 6 blandade känslor. JAG SKALL STRYPA MONSTRET, VARJE DAG STRYPA MONSTRET, DET ÄR JU LÄTT SOM EN PLÄTT. ELLER HUR.?.?

Livrädd

Igår rökte jag 15 cigarretter.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket stort .

1 September 2016 - 15 juni 2017 höll jag mig, sen kom sommaren med dess uteserveringar, alkohol och rökande vänner. Började smått feströka men självklart ramlade jag tillbaka i skiten och nu sitter jag här och vill sluta igen. Har bestämt mig för 1 februari då jag ändå åker till fjällen med familjen.

Men behöver pepp på att det går att sluta igen, känner mig så värdelös som ens började igen men nu behöver jag pepp att jag kommer att klara de denna gång.

Positivt tänkande är skit

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt.

Hemma igen efter tre rundor på akuten i förra veckan. Tre ambulansfärder in till Växjö. Första rundan med andningsbesvär och hemskickad efter fyra timmar trots att jag påpekade att jag inte mådde bra. Uppmanades att söka VC om det blev värre. Det blev det, mycket värre. Trodde jag skulle dö på vägen till VC. Ramlar in får mera kortison, ventoline mm samt en ny transport till akuten med ambulans med trolig diagnos lunginflammation. Efter två dagars inläggning och diverse undersökningar skickas jag återigen hem. Denna gång med både kortison och penicillin. Fortfarande hosta och samma natt hostar jag till och känner en djävulsk smärta i bröstkorgen. Revbenen ! Kravlar mig ur sången, ringer 112 och får ny transport till akuten. Nu blir det smärtstillande, citodon och cocillane. Hem igen och fortsätter medicinera. Är nu 4 dagar sedan jag kom hem och kortisonet är slut. Jag mår hyfsat men måste hosta ibland. Det gör ont ! Dessutom lite småpåtänd på kodein och morfin vilket jag egentligen inte är så förtjust i. Revbenen rullar liksom när jag andas, verkar ha hostat loss något. Inbillar mig att det smartaste jag kan göra är att röra mig så mycket som möjligt och andas. Har börjat spela munspel igen bara för att jävlas med mig själv. Roligare än andnings-träningsredskapet jag fick med mig hem. Håller på att tvätta och städa. Den utlovade hjälpen jag skulle få uteblev. Sammanfattningsvis så är jag väl trots allt tacksam över sjukvårdens hjälp. Hade dom varit mindre benägna att skicka hem mig så fort dom såg en chans hade dom kunnat spara en del på onödiga ambulansfärder. Ska försöka tänka positivt nu, HAH, jag lever och jag röker inte. Har nu varit rökfri i 181 dagar, dvs snart ett halvår. Ska snart opereras , byta hjärtklaff. Försöker hålla humöret uppe.Min katt Egon sympatiserar med mig.

Nu är jag åter här efter bakslag

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Hur många ggr ska jag falla åter? Fattar inte att det är så f-b svårt.
Minsta motgång så har jag varit där igen. Slutat och börjat hela tiden. Ja jag har hållit på i 12 år med detta.
Hoppas att jag lyckas nu. Jobbar kväll nu och har aldrig rökt på jobbet.
Fick ju bröstcancer i somras och trodde att jag aldrig mer skulle ta i en cigg men jodå, med lite vin o nån som röker i ens närhet så var det kört. Problem med min dotter så är det kört.
Nu får jag sluta en gång för alla och hoppas så innerligt att jag ska lyckas nu.
Tack för att ni finns härute.
Kram Eva

Hejhopp

Humör nu: Ganska bra.

Ja efter mer än ett år föll jag tillbaka... Inte så lång tid kanske och nu sitter jag med nikotintabletter istället...
Men men jag kom igenom året med ett ordentligt bakslag och insåg rätt snabbt att jag inte vill röka och inte snusa men är inte heller mentalt förberedd att ta mig an den totala abstinensen ännu...
Men till våren kanske.. ? Vem vet:) kaffe vagnen fortsätter vara öppen och på nyår får vi fira med en kaka till kaffet^^

Vad f.n håller jag på med

Igår rökte jag 3 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Vad håller jag på med. Rökte 3 cigaretter när vi hade julfest. Några cigg efter sillen och snapsen. Smakade egentligen ingenting. Konstigt. Idag när jag var på rea så jag en dam som stod och rökte. Blev så sugen, så jag tog upp en femkrona. Gick bort till henne och frågade om jag fick köpa en cigg. Hon bjöd på en. Jag sa då att jag egentligen slutade den 27 september, men blev så sugen. Damen sa attjag kunde få en, men att jag nog kom till att ångra mig. Rökte på vägen hem. Det smakade inget vidare. Förstår inte varför jag testade det idag.

Hoppsan

Igår rökte jag 2 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Okej det sket sig nog. Men inte tänker jag ge upp för det. Måste försöka hålla tänket ändå, och fokusera positivt. Otroligt äckligt nog, efter 2 veckors paus smakade det ju förjävligt. Men nu börjar jag om igen då. Visserligen är jag väl inte på ruta ett om jag redan klarat 2 veckor? Men kommer uppdatera mer sällan, har det alltför mycket på hjärnan o vardagen blir en kamp. Kändes annorlunda i halsen också. Men nej, det är inte lätt. Fortsätter försöka ändå. Var lite rädd att logga in här, jag har ju misslyckats fast jag var så pepp och säker på att det skulle gå. Men kändes inte rätt att bara lämna det heller. Så nu fortsätter jag men skriver mer sällan och försöker hålla mig borta från tobaken för evigt. Att fortsätta röka är inget alternativ så jag får bara bita ihop nu o skärpa mig.

Nästan 1 år sedan förra försöket

Igår rökte jag inte och snusade 8 prillor.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Well. Efter en jävligt stressig vår med sjukdomar och separation från flickvännen som jag hade haft under 2 år så fick jag ett återfall i snusandet. Så under sommaren som har gått så har jag snusat ett x antal dosor snus och såleda spenderat mycket pengar som jag egentligen inte ville ha spenderat. Men nu känner jag att det är fan dags att försöka igen. Det är alltid värt att försöka sluta. Och nu vill jag sluta också. Hur skulle ni som har slutat snusa säga att man slutar bäst och snabbast?

Tanken som räknas eller?

Igår rökte jag 5 cigarretter.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Blev inte riktigt som jag hade tänkt sist. Men det är väl tanken som räknas?
Insåg direkt när jag skulle slutat den 16 november att det inte skulle gå då jag hade en rättegång att gå på inom några dagar. Jag var så nervös inför rättegången och kunde helt enkelt inte sluta. Sen efter rättegången fortsatte jag att röka för det blev inte "rätt" tillfälle att sluta... De stunder jag kände som mest att nu kan jag sluta röka var då jag hade typ en nytt paket eller halva kvar. Men när de nästan var slut så var röksuget så jobbigt att jag köpte ett nytt paket.
Men i måndags fick jag frågan om att träna med Degerfors Volley Orions elitlag i volleyboll. Det är från början min moderklubb men har flyttat lite senaste åren. Men jag tackade jag och åkte dit för att träna. Efter träningen blev jag erbjuden en plats i laget. Vilket innebär att jag blir elitidrottare, MEN... då kan jag ju inte vara rökare! Så i går den 29 november 2017 kl.11.10 rökte jag min sista cigarett. Jag har än så länge lyckats hållt mig ifrån cigaretter men har en del abstinensbesvär så som yrsel, koncentrationssvårigheter och framför allt hjärtklappning till viss del på kvällarna för det är då jag slappnar av och hinner tänka.
Men har klarat mig 35 timmar och 10 minuter utan en cigarett än så länge och jag ska inte ge upp. Jag tror på nåt sätt att platsen i elitserien var den motivationen jag behövde för att verkligen sluta röka.
Now it´s go hard or go home!

vill och vill inte

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra.

Slutade röka 7 augusti 2016, främst pga hälsotillstånd hos min make, vem som var även han rökare, men var tvungen att sluta. Tänkte det var halv vinst på köpet att hoppa på och sluta samtidigt. Enklare när man gör det tillsammans. Samt han hade ingen annan alternativ, då tänkte jag att även jag måste ju ge de bästa förutsättningar för honom och göra de enklast möjligt för honom. Vi hade ju pratat ett tag redan att vi ska sluta.
Gick hyfsat ok att sluta, inga större problem. Visst var jag sugen, men klarade att stå emot OK.
Runt jul 2016 började jag känna lite mera sug igen. Vi hade kvar fimpar i påsen ute, det fanns ju några vilka var lite längre och gick att tända och ta 2 sug... Men det var fortvarande OK.
Våren gick bra. Kom sommaren, min man hade återställt sig bra. Sugen växte. Maken reste bort i tjänsten. Ska köpa ett paket cig och njuter bara lite medan han är inte hemma...
Även det var inom gränser. Ett cig inom 2 veckor - det är ju OK...? ja. Lite mera in i sommaren, några rökande vänner, då blev det mera som 1 cig per dag, när jag hade möjlighet att "smyga", var ju inte på kartan att jag ska bli officiellt rökare igen... och då blev det lite mera och då blev det nästan 1-2 cig per dag... Aldrig öppet, alltid smög iväg. Undrar om han märkte nåt, har aldrig kommenterat i alla fall... till slut kände jag att det går inte längre ljuga o smyga o försöka dölja. Har 2 alternativ - antagligen "komma ut", eller tänka om. Jag valde tänka om.
Visst, det har varit bara en vecka nu efter den sista igen cigaretten, och visst, jag tänker många vakna timmar på rökandet, men det är lättsamma tankar! Mest av veckan har jag känt lättnaden att jag inte behöver att hitta på nåt varför ska jag ut i detta ruskvädret, eller smyger inte ut för de 5 minuter att snabb-röka, när maken ska nånstans, och då försöka dölja lukten. Absolut - finns sugen där också, men granskas rejält med just lättnaden, att det är ju så himla enklare att vara icke-rökare!

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se