Bakslag

27 dagar

har gått sen jag slutat. Har en gång då i början rökt en cig, gick ned till busshållplatsen och slog mina lovar kring rökarna, valde till slut en och fick då en av honom. Himmelskt god, det var andra dagen utan rök.
Har sen dess rökt en halv cigarett en gång här hemma, hittade dotterns paket på balkongbordet och ingen var liksom hemma och såg mig, men det var inte så gott.
Och en gång en halv cigarett i form av fimpar.
Inte heller så gott.
Så här. Suget kommer och OM man röker så är det inte så gott. Men suget finns där ändå, det är som om något fattas, men det är inte cigaretterna längre. Så vad är det?

En annan tanke som då och då dyker upp är: Okej, det gick att sluta, jag har visat att jag kan det, så nu kan jag väl liksom börja igen? Det är ju lätt att lägga av när jag själv vill. Typ.
Drömde t ex en natt att jag rökte, hade knappt ett halvt paket kvar och jag visste inte ens när jag hade börjat igen, det hade gått så jäkla naturligt liksom.
Skulle inte förvåna mig om jag gjorde något sånt. Började om av ren distraktion.

Fast nej. Jag vill ju inte det. Så jag tänker att jag ger det här ett år ändå. Så får vi se vad jag vinner med det på ett år. Hittills har jag ju i alla fall sparat en jäkla massa pengar redan.
Men det är faktiskt också allt. I övrigt är allt som vanligt. Jag har inte bättre smak och luktsinne. Mat smakar inte bättre, men jag är lite hungrigare (negativt, tycker jag), Jag orkar inte mer, inte mindre heller, jag går inte fortare i trappor, jag är inte varmare om händer och fötter och jag har inte fått bättre hy.
Hostan jag hade i början har gått över. Det är väl det enda positiva, å andra sidan hostade jag ju inte som rökare heller.

Så det enda som verkligen är renodlat positivt är de hundralappar jag redan sparat in. Ja, faktiskt tusenlappar redan. Alltid något.

Från ett missbruk till ett annat, Onico?

Igår snusade jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Tredje dagen som snusfri! Kunde dock inte motstå frestelsen att peta in något under läppen. Köpte en dosa Onico. Förvånansvärt trevlig upplevelse. Kan jag verkligen räkna mig som snusfri nu? Inget nikotin, men särskilt nyttigt för läppen är det nog inte för den svider skönt. Några pengar blir det heller inte sparat och inte känner jag mig speciellt fri heller.

Abstinensen har det senaste dygnet kommit ner på uthärdliga nivåer. Många vittnar om att de första tre dagarna är de värsta. Jag hoppas det stämmer.

Det gnagande, ständiga och märkliga känslan av att något saknas mig finns dock där ständigt. Är livrädd för att den ska bita sig fast. Har läst flera slutasnusa dagböcker och har vittnen runt omkring mig som beskriver en deppig känsla och allmänt dåligt humör så långt som år efter snusstopp. Har man pajat dopamintiloverkningen genom att proppa sig full med stimulansämnen i så många år?? Usch, detta skrämmer mig verkligen.

Tänker nu i alla fall unna mig att vara lite glad över att det faktiskt ser ut att gå att sluta snusa och stolt över att jag lyckats. Till vilket pris återstår att se..

Såå trååkigt

Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Har gått 9 dagar sedan jag rökte min sista cigg. Svängigt humör och har redan hunnit med ett utbrott. Men mest går jag omkring och är ledsen och uttråkad. Taktar 2 timmar sömn per natt.

Varför känner jag inga positiva effekter som alla pratar om?? Är det värt det?

Tillbaka igen

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Slutade röka 6/2 2016 höll mig i 2 år och lite till..
I somras så började jag röka igen.
Började med att man rökte på fyllan och semestern.
Sedan fick jag kontakt med en vän som jag inte umgåtts med på många år.
Personen är stor rökare och vi började umgås dagligen och därav började jag röka med.
Jag mår så sjukt dåligt och har enorma skuldkänslor.
Har skjutit upp att sluta röka i månader nu hittat på anledningar till varför jag inte kan sluta än.
'' Jag känner mig stressad ''
'' Jag har uppkörning måste fokusera på det kan inte sluta och må dåligt nu ''
Alla möjliga ursäkter och känner att jag hamnat i den onda cirkeln igen.
Tanken på hur jag kommer må dom kommande veckorna ger mig ångest.
Jag minns ju hur jobbigt det var första gången och nu är jag tillbaka här igen?
Hur dum får man vara, jag som sa att jag aldrig skulle börja röka igen.
Hursom.. Jag tog min sista cigg idag, nu får det vara nog.
Använde mig av champix sist men nu försöker jag på egen hand.
Har jag slutat 1 gång kan jag sluta igen.

Nu ska jag bli rökfri igen!
Ha en bra dag alla kämpare!

Ja vad ska man säga..

Känner mig sjuk igen. Snorar. Hostar. Fryser.
När kommer hälsovinsterna?
Känner mig bara lite bitter

Tencent shuts poker platform amid widening gaming crackdown

Igår rökte jag 25 cigarretter.

A Tencent sign is seen during the China Digital Entertainment Expo and fortnite hack Conference (ChinaJoy) in ShanghaiThomson Reuters

Julafton, ljuvligt men ändå hemskt!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt .

Godmorgon allesammans!! Idag är det julafton och av någon anledning så är jag alldeles orolig i kroppen. Varendaste cell fullkomligt skriker efter cigg. Jag får hjärtklappning bara av tanken!!

Mitt bland alla känslor av stolthet att jag är rökfri så saknar jag mer ofta att röka ibland. Bara en (som man vanligtvis tänker innan det går utför).

Har dessutom PMS och är känslig och på dåligt humör. Jag vill bara ha min cigg!!

Känner mig inte som mig själv utan ciggen. Det är tråkigt, jag sover apdåligt, jag har ont imagen konstant, är alltid hungrig och känner att jag inte har något som ger mig ”njutning” i vardagen.

Jag har fått många hälsofördelar av rökstoppet men fan jag blir ju galen om jag aldrig får ta en cigg ibland.

Fan att cigaretter är dåliga för hälsan. För jag älskar känslan av att röka. Inte det negativa kring det.

Jag vill röka en eller två cigg idag. Är det så hemskt om jag gör det??

Så fortsätter jag vara rökfri imorgon istället.

Idag kommer bli jätte trevligt led nära och kära men jag kan inte sluta tänka på detta i bakhuvudet. Jag vill njuta av ett glad vin och röka.

God jul!!

Dagsform

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Slutade röka april 2010 och var helt rökfri i fem år. Hittade sen situationer när jag tyckte det var ok att ta nån rökvecka. Kunde vara en veckas semester utomlands eller storhelg. Däremellan ingen rökning. Men sen ca två år tillbaka har jag rökt två cig varje kväll. Gick i pension i september och då var jag helt plötsligt uppe i 4 per dag. Åkte då på en förkylning och tog mig i kragen och har bestämt mig för att nu får det vara nog. Har inte rökt nu på två veckor.

Det gick åt fanders... nytt försök!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Jag åkte dit igen. Sist när jag hade varit fri en vecka tog jag en puff igen och då var det kört. Så nu har jag lagt av igen. Snart två dygn utan. Kör en total cold turkey utan några nikotinhjälpmedel. Jag vill fan inte hålla på mer!

Det här går ju inte... just nu...

Igår rökte jag 15 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Här om dagen var jag sjukt peppad på att sluta röka!!!

Så händer det en massa jobbiga saker.. och jag ”behöver” min bästa vän.
Jag VET att man inte kan/ska skjuta upp rökstopp för att jobbiga saker händer.
För det kommer att hända jobbiga saker hela livet.

Men just nu. Gick det inte.
Föll som en fura.
Mådde så dåligt så jag fick käka lugnande. (av det jobbiga som hänt, inte pga ciggen)

Fattar inte hur det ska gå? Hur jag ska klara det?
Mår ju redan psykiskt dåligt.

Oh well.. När jag rett ut denna röran så tänker jag ta nya tag igen!

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se