Varför jag vill sluta

Nu måste jag börja lyssna

Igår rökte jag 10 cigarretter.
Nikotinsug nu: Inget.

Jag blir så trött på mig själv. Jag har lovat mig själv att inte börja igen och så är jag ändå där. Jag har varit rökare i 17 år med avbrott för graviditet. Jag började igen när barnet var 6 månader men det var ju bara vid fest. Äh, det där funkar inte på mig. Jag trodde någonstans att jag kanske inte hade blivit riktigt fast ändå, höll ju upp så länge och det gick ju så bra så vad skulle ett par cigg göra för skillnad (1 år senare med betydligt fler än "ett par" under bältet).

Jag har varit förkyld med ont i bröstet hela helgen men ändå gått ut och rökt. Ikväll satt jag med världens tryck över bröstet och gick ändå ut. Herrejesus, hur dum får man vara! När jag nu gått och lagt mig har jag legat en halvtimme och googlat på lungcancer. Kul. Nej nu får det fan räcka. Jag vill inte vara rökare, jag ser ju ner på mig själv. Usch. Jag ska inte tända en cigg på morgonen imorgon. Eller, jag vill det iaf. Jag vill så innerligt vara ickerökare.

Många misslyckade slutförsök bakom

Igår rökte jag 15 cigarretter.
Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag hade inte tänkt sluta röka idag, men nån dag snart nog. Jag och min sambo har planerat i ett par veckor nu att lyssna på sluta röka hypnos under natten, men det har inte blivit av ännu. Men imorse steg jag upp sådär som vanligt, kokade kaffe och åt morgonmål med sonen. Hela tiden i bakhuvudet hade jag tanken att jag måste ut på cigg, men kanske inte genast. Ibland springer jag ut det första jag gör på morgonen. Men så tänkte jag helt spontant att varför alls gå o röka, jag har ju precis överlevt en hel natt utan cigg så kanske jag klarar dagen också.

Så jag satte sonen i vagnen och så gick jag en nästan 2 timmars promenad. Det kändes bra, väldigt jobbigt och tricksigt att smygröka med barnvagn, hålla röken borta från barnet osv... så när jag går med vagnen minns jag liksom alla orsaker till att jag inte vill röka. Barnvagn och cigg hör verkligen inte ihop!

Nu kom vi tillbaka från promenaden, åt och här sitter jag och försöker tänka rätt för att kanske ha en chans att lyckas den här gången. Började tänka att kanske det skulle hjälpa att skriva! Påminner mig själv om hur äckligt det är att röka, hur dåligt jag mår av det. Jag vill må bättre igen. Jag har försökt sluta många gånger, med elcigg eller helt utan hjälpmedel som nu. Men om jag fortsätter försöka sluta tillräckligt ofta och mycket så kanske jag en dag då blir ickerökare..

Nedtrappning från 28 till en.

Igår rökte jag 1 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Vet inte vilken gång i raden det är som jag tar tag i det här. Men jag har ju lyckats varje gång förut. En stund. Ett par månader. Och tack vare de gångerna är jag inspirerad nu, tror jag på mig själv. Kunde jag då, kan jag nu. Jag har inte haft mitt rökstoppsdatum ännu, det kommer straxt. Jag rökte för snart två veckor sen ett och ett halv paket om dagen. ETT OCH ETT HALVT! OM DAGEN!
Sen dess har jag nu under 14 dagar rökt 4. Jag skulle trappa ner hade jag bestämt mig för, men det börjar likna mer och mer ett rökstopp. Jag blir så lyft av självkänsla när jag märker det här idag så ni kan inte ana.

Men ja, tvivel och sug kommer ideligen. Eftersom jag inte har haft rökstoppsdatum än får jag inte fullständig panik när det kommer. Jag tänker att om jag verkligen vill dra i mig gift så "gör det då". Alternativet är att träna på målbilder och saker som hjälper när det kommer. Så jag är rustad inför D-day. Och nästan alla en miljon gånger har jag valt alternativet. Helt utan press.

Jag vet att jag är mer normal än jag tror.
Det värsta för mig med att vara rökare är definitivt självhatet. Självföraktet. Utanförskapet som jag skapar själv. Jag vill inte stå bredvid andra föräldrar på föräldramötet eller i hallen på fritids. Och när det kommer en smärt mamma i träningskläder och hejjar sött på mig på skolan när jag hämtar dottern känner jag bara att det där kunde ha varit jag. Om jag inte ödslat min tid på att tända en cigg. Och ännu en. Och en till.

2-a dagen utan cigg

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Oj vad skönt att jag kommit igång Trodde det skulle
vara mycket svårare ju äldre man blir
Sammtidigt kommer jag ut på promenad 2-gånger
3 km varje gång Gick ju upp sist jag slutade så
den här gången blir det lite motion också

Dag 9

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Hej alla som kämpar,

Här kommer mitt första inlägg på bloggen.

Jag började röka som 18-åring och slutade sedan när jag blev gravid med första barnet. När mitt barn var ca 8 månader gammal började jag röka igen. Slutade en andra gång när jag blev gravid med andra barnet. När barn nummer två var född så började jag röka igen.
Nu slutar jag en tredje gång och denna gång är det för alltid. Punkt slut. Jag känner att det får räcka nu.
När jag började röka igen efter första barnet så har jag sedan dess smygrökt för i princip alla i hela min omgivning. Min man har ingen aning om att jag börjaderöka efter graviditeterna igen. Mina vänner har inte heller någon aning om det (bara en tjej, som också var rökare) Mina barn har aldrig sett mig röka.

"Fördelarna" med att smygröka har ju varit att jag har rökt mindre. Det är inte helt enkelt att smyga med rökning. Har legat på ca 3-6 cigg om dagen de senaste åren. Jag har ju tänkt på att sluta röka länge, men alltid känt en stor ångest bara vid tanken på att sluta – men nu på sistone har jag nästan känt en ännu större ångest över tanken på att INTE sluta. Det känns skönt att jag nu har beslutat att jag VILL sluta röka och att det är anledningen. Tidigare har jag slutat röka eftersom jag har känt att jag MÅSTE pga graviditeterna. Det är stor skillnad på att vilja sluta och måste/borde sluta.

För mig har det inte varit en social grej att röka. Har som sagt smygrökt i flera år och det har inneburit att jag har rökt vid tillfällen när jag varit helt själv. I min omgivning bland familj, vänner, kollegor och bekanta finns det i stort sett ingen som röker. Alla är antingen icke rökare eller så är de fd rökare. Det är absolut inte socialt accepterat att röka i min omgivning. Det passar mig utmärkt, då slipper jag bli frestad av andra nu när jag har slutat eftersom ingen röker.

Sluta

Jag måste sluta röka efter alldeles för många år med en cigg i truten.
Jag känner verkligen hur trött, slö, hostig och andfådd jag blir av att röka.
Får några år sen lyckades jag hålla opp i ca 3 månader och mådde fantastiskt, även om
de i min närhet fick stå ut med elaka kommentarer titt som tätt - djävulens horn riktigt växte i pannan på mig.
Men de tar hellre det än min stinkande, hostande, flåsande tillvaro jag för idag.
Springer lite då och då, men märker för varje runda att det går utför - rundorna blir kortare och kortare.
Jag vill verkligen bli mitt pigga orkesfulla jag igen!

Nu är jag på gång

Igår rökte jag 17 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra.

Ja nu har jag varit utan cigg sedan 23 tiden igår
Så nu har jag inte rökt ett bloss sedan dess Jag
satte klockan för att ta en morgonpromenad nu
kl 6 Men det var mörkt ute så jag kom i alla fall iväg
kl 7 Måste försöka att hålla igång med något så
man har tankarna någon annanstans när suget kommer
Nu ska det bli lite trädgårds arbete det lugnar kroppen

Dags att sluta

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Hej alla som kämpar mot nikotin-monstret!
Jag är ny här, efter att ha rökt i över 40 år, är det sannerligen dags att sluta.. Jag slutade den 1 september efter att ha haft minst 3 st besvärliga förkylningar, med slemhosta ,panik, konditionen har gradvis blivit sämre med svårt att andas. Egentligen har jag förstått för länge sedan att det har med rökningen att göra, men man ljuger gärna för sig själv och omgivningen, "nejdå det är bara en vanlig förkylning!! Jag mår bra". Men till slut är man tvungen att se sanningen. Jag har läst mycket om er andra här på bloggen, och jag känner att det har hjälp mig att härda ut de här 12 dagarna! Jag har inte använt mig av något hjälpmedel (förutom bloggen). Det har verkligen sporrat mig. Kan berätta att redan dag 5 kände jag en klar förbättring i andningen. Jag trodde inte det var möjligt att så snart känna av det! och det har bara förbättrats. Plötsligt känner jag att cirkulationen i ansiktet, fötterna och händer, kommer tillbaka. Jag har även börjat cykla, jag tror det är ett bra sätt att börja konditionsträna. Någon som har bra tips, så tar jag gärna emot.
Kram från Ruby

snart slutar jag röka

Nikotinsug nu: Mycket stort .

Hej!
Nu har jag bestämt mig. Imorgon slutar jag röka.

Livet är slut

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

idag är det dag 4 för mitt rökstopp, dock använder jag tuggummi när det känns svårt och det är typ nästan hela tiden... frågar mig själv flera gånger om dagen, varför ska jag sluta röka... kom idag ihåg denna loggen och har nu läst lite om er andra kämpar..så får försöak uthärda denna dagen också...
kämpa på

//R

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se