Varför jag vill sluta

jag och pankreatit

Igår rökte jag 15 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

ÅHHHHH
att det ska vara så svårt att sluta röka!!!!!!!!!!
men jag känner mig väl motiverad att sluta med att sluta röka, faktum är att jag inte vill åka ut och in på lassa 2 ggr i månaden för pankreas, detta är inget skoj
så i dag har jag varit till en verkligen underbar sluta röka sjuksköterska och hon motiverade mig till max.
Nåja, på måndag är sista dagen med en cigg i handen, sen på tisdag åker min man bort och blir borta resten av veckan

ha en bra dag där ute

Rökstopp söndag!!

Igår rökte jag 19 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Så är man här igen. Har fastställt söndag 9 oktober för RÖKSTOPP. Metod från Alan Carrs Äntligen Rökfri dvs utan nikotinersättning... Varför? Träning: vill få bättre flås/ helt fel "grej" om man börjat träna. Pengar: 1000 per månad kan användas roligare. Hälsa: nån slags KOLdiagnos sa doktor. Bra då att lägga av...

VILL & MÅSTE - måste vilja?

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Alla slutar av olika anledningar. Jag tror att det är mycket lättare att sluta när det är självvalt än när det är påtvingat, när jag säger påtvingat menar jag att man blivit gravid eller ska göra en stor operation etc så att man MÅSTE sluta röka.
Alla rökare vill ju sluta röka egentligen även dom som blivit "påtvingade" att sluta röka.
Förrut så trodde jag att bli "påtvingad" ett rökstopp skulle vara det bästa alternativet för då får du den där ordentliga knuffen i början som gör att du fixar det och håller dig motiverad.
Men nu känner jag att vara "tvingad" till ett rökstopp tar bort alla de anledningarna jag haft tidigare till att sluta. Alltså dom försvinner såklart inte dom finns ju fortfarande där, det är bara att dom tappat sitt skimmer, sin tyngd. Nu kan jag istället bara fokusera på att jag MÅSTE sluta, jag får inte röka.
När dom riktiga anledningarna till att sluta hamnar i skymundan så börjar man undra om man egentligen VILL sluta, klart att du VILL sluta men VILL du verkligen sluta? Och att röka en cigg blir allt mer lockande. Man vill alltid ha det man inte kan få.

P.S. Bestämde mig för en liten joggingtur igår när röksuget blev starkt. Har fortfarande inte riktigt återhämtat mig. Förstår för mitt liv inte på mig folk som joggar för skojs skull.

Avsked från loggen

Ingenting varar för evigt, inte heller mitt lättsinniga, bekymmersfria liv på loggen.
Sommaren är slut, de lyckliga dagarna vid Höga kusten är över.
Livet har plötsligt blivit mycket alvarligt och all optimism, all livsglädje och alla positiva krafter behövs nu på närmare håll. Nu gäller det inte längre att stå pall mot frestelsen att tända en cigarett, nu är det en helt annan strid som jag rustar mig för.
Men jag ville inte försvinna in i dimman utan att säga adjö till alla er trevliga människor som jag har kommit i kontakt med under mina snart tre år här på loggen.
Jag har gjort en sista kommentarrunda nu. Det kändes lite vemodigt, måste jag erkänna. Så många personer, så många olika öden, så många vänner och allt detta lämnar jag nu för att ägna mig helt åt mina närmaste. Järnhälsan har jag i behåll, positiv grundinställning likaså och det tänker jag kasta in i striden.
Och jag skall vinna, en dag i taget, njuta av varje dag som vore den den sista.
Aldrig ge efter för dystra tankar, alltid ha det positiva i livet i focus, alltid glädja sig åt livet.
Sista hälsningen från Gesine.
Und PEB: Ich verlasse den Zug, aber der fährt auch ohne mich, du bist ja noch an Bord, oder? War doch eigentlich ganz lustig. Vorbei, Vorbei, jetzt kommt wirklich was ganz Neues, Unbekanntes.

Nu måste jag börja lyssna

Igår rökte jag 10 cigarretter.
Nikotinsug nu: Inget.

Jag blir så trött på mig själv. Jag har lovat mig själv att inte börja igen och så är jag ändå där. Jag har varit rökare i 17 år med avbrott för graviditet. Jag började igen när barnet var 6 månader men det var ju bara vid fest. Äh, det där funkar inte på mig. Jag trodde någonstans att jag kanske inte hade blivit riktigt fast ändå, höll ju upp så länge och det gick ju så bra så vad skulle ett par cigg göra för skillnad (1 år senare med betydligt fler än "ett par" under bältet).

Jag har varit förkyld med ont i bröstet hela helgen men ändå gått ut och rökt. Ikväll satt jag med världens tryck över bröstet och gick ändå ut. Herrejesus, hur dum får man vara! När jag nu gått och lagt mig har jag legat en halvtimme och googlat på lungcancer. Kul. Nej nu får det fan räcka. Jag vill inte vara rökare, jag ser ju ner på mig själv. Usch. Jag ska inte tända en cigg på morgonen imorgon. Eller, jag vill det iaf. Jag vill så innerligt vara ickerökare.

Många misslyckade slutförsök bakom

Igår rökte jag 15 cigarretter.
Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag hade inte tänkt sluta röka idag, men nån dag snart nog. Jag och min sambo har planerat i ett par veckor nu att lyssna på sluta röka hypnos under natten, men det har inte blivit av ännu. Men imorse steg jag upp sådär som vanligt, kokade kaffe och åt morgonmål med sonen. Hela tiden i bakhuvudet hade jag tanken att jag måste ut på cigg, men kanske inte genast. Ibland springer jag ut det första jag gör på morgonen. Men så tänkte jag helt spontant att varför alls gå o röka, jag har ju precis överlevt en hel natt utan cigg så kanske jag klarar dagen också.

Så jag satte sonen i vagnen och så gick jag en nästan 2 timmars promenad. Det kändes bra, väldigt jobbigt och tricksigt att smygröka med barnvagn, hålla röken borta från barnet osv... så när jag går med vagnen minns jag liksom alla orsaker till att jag inte vill röka. Barnvagn och cigg hör verkligen inte ihop!

Nu kom vi tillbaka från promenaden, åt och här sitter jag och försöker tänka rätt för att kanske ha en chans att lyckas den här gången. Började tänka att kanske det skulle hjälpa att skriva! Påminner mig själv om hur äckligt det är att röka, hur dåligt jag mår av det. Jag vill må bättre igen. Jag har försökt sluta många gånger, med elcigg eller helt utan hjälpmedel som nu. Men om jag fortsätter försöka sluta tillräckligt ofta och mycket så kanske jag en dag då blir ickerökare..

Nedtrappning från 28 till en.

Igår rökte jag 1 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Vet inte vilken gång i raden det är som jag tar tag i det här. Men jag har ju lyckats varje gång förut. En stund. Ett par månader. Och tack vare de gångerna är jag inspirerad nu, tror jag på mig själv. Kunde jag då, kan jag nu. Jag har inte haft mitt rökstoppsdatum ännu, det kommer straxt. Jag rökte för snart två veckor sen ett och ett halv paket om dagen. ETT OCH ETT HALVT! OM DAGEN!
Sen dess har jag nu under 14 dagar rökt 4. Jag skulle trappa ner hade jag bestämt mig för, men det börjar likna mer och mer ett rökstopp. Jag blir så lyft av självkänsla när jag märker det här idag så ni kan inte ana.

Men ja, tvivel och sug kommer ideligen. Eftersom jag inte har haft rökstoppsdatum än får jag inte fullständig panik när det kommer. Jag tänker att om jag verkligen vill dra i mig gift så "gör det då". Alternativet är att träna på målbilder och saker som hjälper när det kommer. Så jag är rustad inför D-day. Och nästan alla en miljon gånger har jag valt alternativet. Helt utan press.

Jag vet att jag är mer normal än jag tror.
Det värsta för mig med att vara rökare är definitivt självhatet. Självföraktet. Utanförskapet som jag skapar själv. Jag vill inte stå bredvid andra föräldrar på föräldramötet eller i hallen på fritids. Och när det kommer en smärt mamma i träningskläder och hejjar sött på mig på skolan när jag hämtar dottern känner jag bara att det där kunde ha varit jag. Om jag inte ödslat min tid på att tända en cigg. Och ännu en. Och en till.

2-a dagen utan cigg

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Oj vad skönt att jag kommit igång Trodde det skulle
vara mycket svårare ju äldre man blir
Sammtidigt kommer jag ut på promenad 2-gånger
3 km varje gång Gick ju upp sist jag slutade så
den här gången blir det lite motion också

Dag 9

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Hej alla som kämpar,

Här kommer mitt första inlägg på bloggen.

Jag började röka som 18-åring och slutade sedan när jag blev gravid med första barnet. När mitt barn var ca 8 månader gammal började jag röka igen. Slutade en andra gång när jag blev gravid med andra barnet. När barn nummer två var född så började jag röka igen.
Nu slutar jag en tredje gång och denna gång är det för alltid. Punkt slut. Jag känner att det får räcka nu.
När jag började röka igen efter första barnet så har jag sedan dess smygrökt för i princip alla i hela min omgivning. Min man har ingen aning om att jag börjaderöka efter graviditeterna igen. Mina vänner har inte heller någon aning om det (bara en tjej, som också var rökare) Mina barn har aldrig sett mig röka.

"Fördelarna" med att smygröka har ju varit att jag har rökt mindre. Det är inte helt enkelt att smyga med rökning. Har legat på ca 3-6 cigg om dagen de senaste åren. Jag har ju tänkt på att sluta röka länge, men alltid känt en stor ångest bara vid tanken på att sluta – men nu på sistone har jag nästan känt en ännu större ångest över tanken på att INTE sluta. Det känns skönt att jag nu har beslutat att jag VILL sluta röka och att det är anledningen. Tidigare har jag slutat röka eftersom jag har känt att jag MÅSTE pga graviditeterna. Det är stor skillnad på att vilja sluta och måste/borde sluta.

För mig har det inte varit en social grej att röka. Har som sagt smygrökt i flera år och det har inneburit att jag har rökt vid tillfällen när jag varit helt själv. I min omgivning bland familj, vänner, kollegor och bekanta finns det i stort sett ingen som röker. Alla är antingen icke rökare eller så är de fd rökare. Det är absolut inte socialt accepterat att röka i min omgivning. Det passar mig utmärkt, då slipper jag bli frestad av andra nu när jag har slutat eftersom ingen röker.

Sluta

Jag måste sluta röka efter alldeles för många år med en cigg i truten.
Jag känner verkligen hur trött, slö, hostig och andfådd jag blir av att röka.
Får några år sen lyckades jag hålla opp i ca 3 månader och mådde fantastiskt, även om
de i min närhet fick stå ut med elaka kommentarer titt som tätt - djävulens horn riktigt växte i pannan på mig.
Men de tar hellre det än min stinkande, hostande, flåsande tillvaro jag för idag.
Springer lite då och då, men märker för varje runda att det går utför - rundorna blir kortare och kortare.
Jag vill verkligen bli mitt pigga orkesfulla jag igen!

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se