Varför jag vill sluta

Va fanken. Vi gör ett nytt försök.

Igår rökte jag 11 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Nehej. Jag har varit rökfri men såklart är det jag som failar och blir återigen den till synes den ända som röker i vår stadsdel. Jag rädd och jag skäms. Men (för ovanlighetens skull, bara gällande detta) är jag envis trots mina känslor.
Önskar så att sluta röka linjen hade en chatt. Dels vågar jag inte prata med någon. Sen är det svårt att hitta tillfällen eftersom de har öppet när jag är på jobbet.

Okej. Jag vet att det här funkar. Era berättelser inspirerar mig. Er kämparkraft, era beslut, era misstag inspirerar mig.
Jag är för gammal för att hålla på med det här. Nu börjar hela jag liksom blir skruttig och jag vill stoppa det för tidiga åldrandet och bli fräsch igen.

Men det är som jag inte har kontakt med mig själv.
Beslutet är taget, men inget datum än.

Kram

Nystart

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Nu har jag varit helt nikotin/rökfri i snart 10 dagar. Denna gången så känns det att det kommer gå vägen. Ett par bakslag senare men det har på något vis gjort mig starkare. Har konstigt nog inte haft några sug alls nästan. Har börjat att träna och jädrar va roligt det är :) har dealat med mig själv att jag inte får göra båda så det sporrar mig för träningen vill jag inte vara utan. Har velat fram och tillbaka men det är aldrig försent att sluta.Nu känner jag att jag går på rätt väg.Avundas alla starka som lyckas sluta på en gång,tummen upp ni är grymma. Hur går det för er allihopa <3 Ha en fin lill lördag :D

Dag 3

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag vaknade den 1e Januari 2018 och tänkte "Nej Nu slutar jag!"
Inget som var planerat men än så länge går det faktiskt riktigt bra!

Jag började röka som 14åring ungefär, jesus vad liten man var, sorgligt.. och idag är jag snart 30!
Har brottats med många motgångar i livet och ciggen har varit min "bästa vän", alltid.
Detta blir en sorg(!), men just nu känner jag mig bestämd och ser mål framför mig som jag så gärna vill uppnå. Jag ser mig själv som en Ickerökare mer än en rökare - jag har förändrats mycket under livet och hoppas verkligen jag har styrka och kraft att klara av detta nu!

Jag har en dotter på snart 5 och en bonusdotter på 5.
Jag utbildar mig inom apotek och önskar inom tid kunna köpa hus. Jag vill även ta körkort när tiden finns.
jag har många anledningar till att sluta - min Egna hälsa, mina Barns hälsa men också ekonomiskt!

Jag är lite rädd att jag inte kommer klara detta men jag hoppas mina appar (Rökfri) kan hjälpa till att sporra, jag hoppas även denna blogg och sida kan hjälpa mig att motiveras när det känns tufft.. igår gick jag in och läste en del för att få lite inspo och pepp när suget kom.
Igår vinterstädade jag hela köket från tak till golv, sorterade och skrubbade för att hålla tankarna borta..

Har ni några tips vad man kan göra när det är tufft?

Från att jag vaknade har jag tänkt på cigg.. men känner mig inte jättesugen samtidigt.. kan bara inte sluta tänka på det.. konstigt. Mina tankar brottas mellan cigg - mål - cigg - mål

Nu ska jag försöka sätta tankarna på plugget och läsa lite.
Skriv gärna och berätta hur det går för Dig.

Trött

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Usch vad jag är trött! Sover allt för lite men tröttheten får mig på sätt och vis att vilja röka, speciellt på kvällen. Varför inbillar jag mig att den skulle pigga upp? Det är ganska absurt. Kommer ännu tydligt ihåg hur illa jag brukade må efteråt.
Men i alla fall så var jag ut o andas, sög på ett sugrör och njöt av livet. Eller försökte i allafall. Men har jag varit orökt 2 veckor för första gången sen jag började; ja då får det nog hålla i sig så långt som möjligt. Är så stolt över mig själv och ser fram emot framtida situationer där jag kan säga hur länge jag har varit orökt.
Att se andra röka äcklar mig. Det luktar illa också. Och faktist det som äcklar mig mest är en sak jag inte ens visste om att jag gjorde när jag rökte, nämligen svalde röken. Jag kan ha fel, men min sambo pratade om det och jag tyckte det lät heltokigt. Vem f*n skulle svälja röken?! Men aa, när jag tänker efter nu så "fattas" där ju nånting. Vare sig jag svalt eller inte så har det nog hamnat ner i magsäcken också tror jag. Så mycket äckligt man förträngt..

Det går bra

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Enorm abstinens igår. Jag verkligen BEHÖVDE den där ena ciggen, men är så glad att jag inte gjorde det. Gick ut på trappan och andades, så skönt med frisk luft och förbättrad lungkapacitet. Hela andningen är mjukare på något sätt! Mindre påtvingad och ansträngd. Kan andas djupare.

Satt nog riktigt och fantiserade om cigg igår.. hur jag skulle gå och köpa paketet, ta hem det.. avnjuta en på trappan här ute. Men Nej.. kunde inte se något slut. Den skulle ändå vara äcklig. Och om inte äcklig så tar den ändå slut för snabbt och så får man tända på en ny. Och sen har man det i näsan och ögona och överallt. Och sen mår man skit! För att man har kastat bort allt man kämpat för. Så när nån frågar hur länge man klarat nu så måste man säga att man inte gjort det. För har man rökt dendär ena, och sen dendär andra, så kan man ju lika gärna ta den tredje. För det är ju bara odag. Och sen kan man ju röka nog nästa dag också. O sen följande. För vad har det nu för betydelse, man var ju duktig och slutade. Kan göra det på nytt, en annan gång, en annan dag. Och så plötsligt har man rökt bort halva sitt liv. Så lika bra att inte tända på. Sådär förkortat alltså. Jag ramblar på men vill inte falla dit, vet för bra hur det går till.

10 dagar

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

10 eller 11 dagar, vet inte säkert ens. Det går riktigt bra men abstinensen efter att jag har ätit ordentligt är riktigt jobbig. Det vattnas i munnen, kliar i hals o tandkött. Så skumt. Försöker tänka att det är något bra men det är irriterande. Börjar undra om det nånsin kommer försvinna? Men kanske det är normalt. Äter vanligt tuggis för det i alla fall. Eller dricker te. Har blivit en enorm te drickare sen rökstoppet, många koppar om dagen. Till och med eftermiddagskaffet är åtminstone tillfälligt utbytt.

Är konstant trött också men det beror nog på barnen och för lite sömn. Men gör mitt bästa, känns bra att glömma bort ciggen mer och mer. Men hur kan en sak som att prata med en vän plötsligt trigga mig såå? Hon röker inte ens och är delvist anledningen o förebilden till mitt rökstopp. Ändå vill jag röka när jag pratar med henne.. nåja. Det blir bättre hoppas jag

Röker inte

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Alltså fyfan, mår så illa varje dag nu. Att ändra tankesättet är inte lätt. Tankarna är en sak för sig, men den här ångern och äcklet man får känna över vad man gjort sig själv. O andra sidan kan jag förlåta mig själv för att jag inte förstått bättre. Var bara 12 år gammal när jag började röka, till en början nu o då. Ett år senare rökte vi varje dag, jag och mina coola kompisar. Man var så ung och odödlig. Men nu känner jag nog att jag måste börja ta vara på hälsan och hoppas att allt återställer sig. Vill finnas kvar för mina barn och vill själv också ha ett kvalitativt liv med andra mål än rökning. Hälsoskadorna är så otroliga, både fysiska och psykiska. I alla fall för mig.
Sambon slutade röka tillika men han har ett lite annorlunda sätt att se på saken. Enligt sig själv så mår han utmärkt, bättre än någonsin. Men han längtar efter cigg när han ser någon röka. Jag känner mig äcklad, i alla fall tills vidare. Hoppas det håller i sig och blir värre för då kommer jag nog aldrig röra en hälsoskadepinne mer. Och kommer kunna vara en bättre förebild för mina barn samt faktist på riktigt förklara och lära dom också att inte någonsin göra det. Mina föräldrar kunde inte det för dom rökte och röker ännu idag. Det är sorgligt för jag vill inte se dom dö i KOL men ditåt är det väl på väg. Jag måste ändra på mig för att kunna se en bättre framtid.

Hur jag slipper känna abstinens

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Har rökt tidvis ganska mycket och nog varje dag i 12 år ungefär, men mera vill jag det inte. Har inga cigaretter och när suget kommer smygande påminner jag mig själv om vad rökande är. Jag föreställer mig min kropp framför mig och ser sedan hur jag drar ner dendär carncerröken i lungorna. Riktigt tänker på vad den ställer till med, all tjära o hur det påverkar kroppen. Och mitt röksug försvinner! Påminner mig själv att det känns olustigt när kroppen rensas; men det är nödvändigt. Jag ska bli frisk! Om jag aldrig hade rökt, vad skulle jag tänka om det då? Nej usch det är nog färdigrökt för min del. Det sitter i tankarna, dom styr känslorna.

Ändringar

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Alltså, jag kan inte låta bli skriva igen för det här motiverar mig. Det här är mitt livs längsta rökstopp och dessutom utan hjälpmedel nu 2 dagar. Jag ÄR stolt över mig själv fast det bara gått 5-6 dagar eller nått. Har inte så mycket koll egentligen, eftersom jag var tvungen att uppdatera appen så många gånger den här månaden. Slutade röka med började lika snabbt igen. En ganska lång process. Nu vill jag söka fram boken äntligen icke rökare, har tänkt läsa den så många gånger men har inte hunnit. Försöker bara tänka positivt. Är ganska nöjd med mitt beslut men undrar om det skulle underlätta att vara nöjd med livet i allmänhet.. villl göra förändringar men vet inte hur. Tänker att desto mera stora förändringar, desto mer annat att tänka på och naturligt att förbättra sig på många sätt tillika? Te är gott men behöver lite livsglädje.
Har lite ont i lungorna också och hoppas på att det ska släppa snart. En konstig brännande känsla som nog fanns där när jag rökte också.. men vägrar tro det är något allvarligt. 12 år är väl ändå inte så mycket...?!

Obehag

Igår varken rökte eller snusade jag.

Kunde inte sova inatt, men tog inte tuggummi ändå. Tuggar vanligt och dricker kamomillté, det lugnar. Det hjälpte mig också äntligen somna 4 på morgonen. Har väldigt obehag, känns som att alla gamla sorger vill upp på ytan för att förstöra för mig. Men jag tänker så här att om alla hjärnspöken nu vill testa mig så är det lika bra. Känner inte så mycket sug alls, mest faktist ett helt otroligt jävla obehag när jag tänker på hur mina kära (buhuu) lungor mår efter 12 års rökning. Jag är uppriktigt äcklad av mitt eget hälsoskadliga beteende. Jag har gjort det LÄNGE men vägrat inse eller tänka vad det innebär. Dom kommer ju aldrig bli lika igen! Men jag kan rädda det som finns att rädda och leva hälsosamt från och med nu. Men det kommer nog ta en stund nu att komma över min egen äcklighet.. och alla andra dåliga val jag gjort i livet. Inbillar mig att det här är nu en tid för återhämtning och att gå på djupet med mig själv, för att aldrig mera fortsätta utan ändra riktning. För alltid.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se