Varför jag vill sluta

Imorgon är det dags

Igår rökte jag 15 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Imorgon är det alltså dags för rökstoppet.
Jag tänker mig att jag ska tända "den sista" ciggen ikväll innan jag går hem så jag kan kasta bort allt som fortfarande står kvar i form av askkoppar, tändare och eventuella cigg.
Nikotinhjälpmedel är inhandlade och står och väntar på köksbordet - men jag är livrädd för dem! Har inte provat något som fungerat hittills - allt ger mig hjärklappning och illamående, men hoppet står till att plåster ska kunna hjälpa till under dagen iaf. Tänker inte sova med det på, för det blir alldeles för mycket...

Oj - det här är skrämmande!
Försöker tänka att "det är klart jag kan sluta". För det är klart man kan. Men en liten gnagande röst i mitt huvud säger "jo visst kan du - men är du säker på att du vill?"
Det är väl just det som är problemet - jag är inte säker på att jag vill, även om jag inte tror mig ha någon annan positiv utdelning av mitt rökande än att jag går iväg en stund.

Motivation och lättnaden

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Jag tänkte på min motivation igår. Jag är ju gravid och har såklart där en otrolig drivkraft och det var också det som till slut fick mig att ta steget. Dock, jag slutade inte på en gång. Rökningen (nikotin överlag antar jag, jag har aldrig hållt på med snus eller n-läkemedel) är ett sånt bedrägligt och starkt missbruk och jag skäms över hur hårt jag höll i det trots att jag bär ett barn strax under lungorna . Nåväl, gjort är gjort och nu röjer jag inte. Det var just skammen och ångesten som puttade mig över gränsen - den blev större än röksuget.

När det kommer till kritan så ger inte niktoin så brutala fysiska abstinensbesvär och det i kombination med ångesten har gjort att det funkar trots att suget efter att röka uppstår då och då. Utan ångesten för bebisen tror jag det hade varit oerhört tufft och jag är lite rädd för vad som händer när jag så att säga är ensam i min kropp igen.

Fallgroparna är många och precis som för många är vårsolen en utmaning nu, att sitta lutad mot en solvarma vägg med en kopp kaffe - utan att röka? Alkohol är ju inget jag behöver bekymra mig över på ett tag till iaf. Jag har börjat identifiera mina fallgropar och ffa klarar jag inte av att bli väldigt upprörd. Arg och/eller ledsen är mitt mest sårbara skick och det gäller att undvika stress och fallgropar kring det.

Till er som är rädda för att sluta - var inte det. Leta efter er motivation och era fallgropar, suget är inte så elakt som man tror. Åtminstone inte länge eller hela tiden.

Sluta (igen)

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag har redan slutat en gång. Rökte i 17 år, höll upp i åtta och ett halvt år, sen av nån jäkla korkad anleding började jag igen i december men måste bryta denna vana nu innan det går för långt.
Jag vet ju att det går!

Är inte bekväm med rökningen alls.
Jag smyger så inte grannarna ska se. Smyger så inte kollegorna ska se. Skäms när jag möter någon jag känner och jag har en cigg i handen. Får ibland hjärtklappning efter en cigg. Allt är dåligt med ciggaretter!

Så nu kör vi. No moore cigg och jag är icke-rökare igen.

Sluta (igen)

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag har redan slutat en gång. Rökte i 17 år, höll upp i åtta och ett halvt år, sen av nån jäkla korkad anleding började jag igen i december men måste bryta denna vana nu innan det går för långt.
Jag vet ju att det går!

Är inte bekväm med rökningen alls.
Jag smyger så inte grannarna ska se. Smyger så inte kollegorna ska se. Skäms när jag möter någon jag känner och jag har en cigg i handen. Får ibland hjärtklappning efter en cigg. Allt är dåligt med ciggaretter!

Så nu kör vi. No moore cigg och jag är icke-rökare igen.

Över 4 veckor

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

För veckor sedan hade jag varit rökfri i 72 timmar och är det fortfarande
Så stolt över mig själv :) Idag är jag ledig och njuter av solen utan cigg!
Ha en trevlig helg :) Kram ♡

Varje dag

En text som hjälpte mig på vägen. :)

Krönika
Det spelar ingen roll hur tufft vi har haft det i livet, vi kan alltid börja om igen. Visst kan vi uppleva oss maktlösa eller utan valmöjligheter, men det är bara en effekt av de reagenser vi haft på grund av det jobbiga vi har upplevt.
Vi har möjligheten att välja. Om och om igen kan vi välja nytt. Hur vi ska må, hur vi ska agera, hur vi ska dra lärdom av våra erfarenheter så vi kan bygga en bättre framtid för oss.

När vi stakat ut vår nya framtid så är den dock inte huggen i sten. Vi kan behöva ompröva våra tidigare val och göra nya. Vi kan trilla igen men vi får välja att ligga kvar eller resa oss igen. Ingen kan tvinga oss att ligga kvar. Ingen kan hindra oss, mer än vi själva, att börja om igen.

Men när vi ger saker lite tid, arbetar med våra problem aktivt så kommer vi att få distans till dem. Vi inser att det finns alla möjligheter och anledningar att göra nya val – val vi tidigare inte sett därför att vi krampaktigt hållit fast vid föreställningen att vi inte hade några. Det är alltid som mörkast före gryningen.

Så hur illa kan det bli egentligen? Kan vi förlora kärleken till oss själva? Jag tror inte det – den kan vara väl dold men kärleken finns alltid inom oss, vi behöver välja att låta den komma fram. Den hjälper oss igenom våra svåraste stunder. Den hjälper oss att resa oss igen. Den hjälper oss att välja livet, att börja om igen!

• Ingenting varar för evigt
• Ingenting är perfekt
• Ingenting blir någonsin färdig

Att sluta röka..

Nikotinsug nu: Inget.

Att efter 23 dagar ännu besväras av att inte röka .
Att ständigt behöva brottas med hjärnan som vill röka .
Röksuget är borta men betendet är så djupt inrutat i min själ ..
Blir arg på mig själv miljoner ggr om dagen ..Hur har jag utsatt mig för rökning alla år .
Men nästa sekund skulle det kännas som en gudagåva o få tända en cigg ..

Champix som jag äter nu hjälper ..utan dom skulle jag aldrig klara det .
Att ständigt slåss mot betendet att röka är nog tufft för mig ..utan att behöva hantera det andra.

Dag 2 -oro

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Vad fint att få skriva 0 på antal cigaretter jag rökte igår! Snart är det 48 timmar sedan min förra (sista?!) cig och det har gått ganska bra. Lite kämpigare idag än igår men absolut inte omöjligt att hantera. Jag vet ju det här- helgerna är enklast. Jag kan hålla mig hemma med familj och utan tillgång till cig. Visst kan jag gå och handla men på något vis är inte det ett alternativ hemma så här. Har dock inte vågat vara själv långa stunder just på grund av hur lätt det vore att åka dit. Därav oron, imorgon är det jobb och ensamtid igen. Tid och rörelse som gör det ack så lätt att åka dit. Det normala är ju faktiskt vanliga dagar med jobb, kollektivtrafik och en miljon pressbyrån överallt, inte den här skyddade verkstaden.

Hjälp mig, jag behöver ett trick att ta till när jag är på väg att förlora förhandlingen med mig själv?

Nu jäklar.

Igår rökte jag 10 cigarretter.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Som rubriken lyder. Nu jäklar.
Nu gör jag ett helhjärtat försök till. Denna gången ska jag inte falla tillbaka alls, denna gången ska jag försöka att blicka framåt och hålla blicken där. Jag ska påminna mig själv om att livet utan cigaretter är så mycket bättre än livet med dom.
Nu ska jag slippa lukta äckligt, slippa pipet i luftstrupen, slippa slemmet och få min ork och energi tillbaka. Något som kan vara bra för er andra att tänka på är att den enkla biten är sluta, för det är bara att fimpa ciggen och så har du slutat. Det svåra är dock att inte falla tillbaka, så därför kan det vara bra att planera hur man ska gå till väga för att inte falla dit igen.

Jag håller tummar och tår för mig själv och alla er andra!
Nu kör vi! :)

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se