Varför jag vill sluta

Dag 259... SORG...

Nikotinsug nu: Inget.

Min älskade fina svärmor har hastigt lämnat oss. I stor sorg och saknad.
Hon har lidit i många år av KOL .
vi ville att hon skulle sluta röka, men hon vägrade.
Jag mår alldeles för psykiskt dåligt tyckte hon.
Kan ärligt säga att det var hon som gjorde så jag fattade beslutet att fimpa för gott.
Att se hennes lidande,kippande efter andan hostandes till hon var blå... Fick mig att inse
NÄ JAG VILL INTE SLUTA SOM HON.
och jag är så innerligt tacksam att jag tog detta beslut och att ja fortfarande är rökfri.
Trots motgångar,bekymmer,sorg och lidande.
JAG KOMMER ALDRIG RÖKA IGEN.
min älskade svärmor kvävdes till döds(läkarna kunde inget göra det var försent)
Med mig min man och min svägerska vid sin sida.
Det var fruktansvärt att beskåda detta sätt att dö på.
Men vi är alla så tacksamma över att vi fanns där för henne när hon somnade in,
Och att hon inte behöver lida mera.
DETTA HELVETISKA GIFT BORDE FÖRBJUDAS OCH FÖRVISAS FRÅN DENNA JORD.
kramar och hälsningar till alla kämpar här, hoppas ni orkar kämpa trots att det är extremt jobbigt./Lotta

362 dagar efter stopp.

Igår rökte jag 17 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Hej och hallå
Förra året 17 maj, för nästan exakt ett år sedan slutade jag röka och var rökfri i fyra månader.
Tänkte göra om den resan igen,,,,det var ju så kul ;-) men den här gången är planen att inte börja röka igen:-)
När man tränar och inte får luft för att man röker då är det fan dags att sluta tycker jag.

Nu blir de förbjudna!

Jag läste att nu blir mentol cigaretter förbjudna! Gött! Då kommer jag aldrig ramla dit. Jag tycker verkligen inte om vanliga cigg, bara mentol så jag tackar för det här beslutet :)
Kram på er alla kämpare <3

Rädd att jag inte klarar detta när jag vill det så himla gärna

Igår rökte jag 8 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Jag har försökt sluta röka en gång förut (där jag har berättat öppet för vänner och familj att jag har slutat), men säkert 15 gånger där jag har vaknat på morgonen och sagt till mig själv "Nej.. jag mår skit och jag ser skit ut. Jag ska sluta röka". Det går altid bra tills eftermiddagen någon gång vid 3-4, då börjar suget rulla in. För sa jag altid att när jag har fyllt 18 så ska jag sluta röka, nu är jag 21 och röker mer än jag någonsin gjort. Speciellt på helgen, 3-4 cigg packet per helg. Nu säger jag att när jag blir gravid så ska jag sluta röka, men nej, det kan jag inte acceptera för jag vill bevisa till mig själv innan jag blir gravid att jag klarar detta. Att jag klarar att sätta gränser för mig själv och disciplinera mig själv. Let's do this now Hannah!

Sjuk-t taggad

Igår rökte jag 1 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Hallå.

Jag finner mig själv i samma situation jag varit i så många gånger förut. Denna övertygelse "nu är det på riktigt, nu ska jag faktiskt sluta" och visst. Jag tror på mig själv varje gång jag bestämmer mig. Men har svårt att hålla det så i längden.
Igår tog jag två bloss. Väldigt dumt av mig. Ser det som att vara inne på dag 1 igen, istället för var det skulle varit: dag 3. Förlorade lika många dagar i räkningen som jag tog bloss.

Annars har jag nu varit febrig och sjuk i några dagar vilket oftast inte leder till det största suget, även om jag troligtvis har abstinensbesvär så jämnar de ut sig med mina febriga symptom.
Hostar också. Det gör jag typ aldrig. Så antar att det bara kan betyda något bra..?!

Läser runt och har gjort det i nästan 3 timmar nu och blir mer och mer inspirerad av er/de som har slutat röka eller snusa. Jag längtar tills jag är där också.
Min kompis brukar alltid säga till mig "berätta när du har gjort det istället" (tror hon är trött på mitt ständiga tjat om att jag kommer sluta) , så har för denna gång till skillnad från de andra tillfällena bestämt mig att inte säga nåt.
Jag ska överraska henne!!

mitt mål är att vara rökfri innan jag fyllt 18

Humör nu: Varken bra eller dåligt.

Hej! jag är en tjej på 17 år som har rökt sedan jag var 15, jag har försökt sluta ett par gånger med längsta uppehåll på en vecka. jag vill inte röka längre det var bara ett jävligt dumt val av mig som 15-åring då jag mådde extremt psykiskt dåligt, cigaretterna har varit en tröstnapp för mig genom ångest och ilska men jag vill inte mer nu! jag vill inte vara slav till en förbaskad cancerpinne. ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra. jag har skickat ett mejl till tobaksenheten i mitt län jag får se vart det leder.

Nytt försök

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Hej !

Jag misslyckades som sagt igen vid mitt senaste försök och tänkte skjuta upp nästa försök till hösten men sen i helgen så blev jag bara så jäkla trött på att röka. Trots att jag inte var röksugen gick jag ut och rökte bara för att jag var rastlös eller hade tråkigt. Givetvis fanns det några cigaretter som var "nödvändiga" men de allra flesta är ju inte det. Men jag tröttnade helt enkelt och plötsligt nu är jag på dag två som rökfri utan några som helst problem.

Jag har tänkt väldigt mycket de här dagarna och mitt största problem vid alla mina försök har varit att jag förminskar mig själv genom att tänka tankar som: Vad håller jag ens på med? Det är väl klart att jag inte kommer att lyckas haha det är bara att börja röka igen istället.
På något sätt försöker jag också "förfina" rökningen och tänka att jag ändå är så ung, majoriteten av mina vänner röker och jag är en av dom, det är klart att jag inte kommer att kunna sluta röka bara? Det är ändå inte såååå farligt att röka, det är ju så många som röker.

Det är så sjukt att man tänker på detta sättet men man försöker ju komma med alla möjliga typer av argument för att rättfärdiga rökningen. Jag tror att det är viktigt att jag blir medveten om mina egna tankefällor och på så sätt kan motsätta mig dom. Det är väl klart att jag kan sluta röka? Det är väl klart att rökning inte är ett dugg bra? Jag tror att mycket beror på att alla mina vänner som röker som är i samma ålder, runt 22, är helt obrydda om sitt rökande. Dom reflekterar inte över det och har ingen önskan om att trappa ner eller sluta och då börjar min dumma hjärna tänka att om dom kan röka med gott samvete utan att va det minsta oroliga över sin hälsa osv så kanske jag också kan va det och att det faktiskt inte är något dåligt med att röka.

Givetvis vet jag att allt det här är bullshit men man försöker ju intala sig dessa lögner. Sjukt.
Jag bara svamlar på här känner jag men hur som helst, andra rökfria dagen och det känns underbart :D

Första steget

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag fyllde 26 år för två veckor sedan och då slog det mig att jag rökt i över 7 år.
"Usch!!" Var första tanken. Pga stress i skolan hade jag rökt ovanligt mycket sedan årskiftet, nästan så jag kunde fysiskt känna hur lungorna bara blev svartare och cigg smakade inte gott längre. Det var snarare smaken av skuld och ångest varje gång jag tände på en cigg.

För 1,5 år sen lyckades jag sluta i ett halvår. Denhär gången är mitt mål att vara rökfri i ett år! Och förhoppningsvis längre fram än så!

Min största fiende är det den sociala ciggen. Lyckas jag komma över den så vill jag hoppas att jag är på god väg till en rökfri vardag!

bestämt mig

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Plötsligt kom jag till insikt om att det är nu eller aldrig. Så som jag har skämt bort mig själv på senaste tiden, med spännande och avkopplande resor, ledighet och egen tid! Jag kommer aldrig att må bättre så det är NU jag måste sluta. Nu som jag har kraften! Jag har trott att jag måste skaffa champix och sluta successivt, tänkt att jag ska kontakta vårdcentralen och skjutit beslutet framför mig. Men jag har ju faktiskt aldrig testat min förmåga att sluta, inte på trettio år!! Så därför tänkte jag, att jag måste ju se hur det går utan hjälpmedel först. Hur länge står jag ut? Tanken kom samtidigt som jag rökte min sista cigarett, efter middagen på påskafton. Slängde inte resten av ciggen, det skulle kännas för drastiskt. Hittills har det inte varit jobbigt. Har mest känt att mina tankar blir oklara en stund, men det går fort över. Imorgon blir första rökfria dagen i vardagen, får se hur det går nu när vi ska in i rutinerna igen efter ledigheten. Min stora motivation är att jag inte vill oroa mig för alla risker som är med rökning. Jag känner mig dum som rökare, och dum är jag inte! Och så är det givetvis barnen - de ska inte längre behöva bekymra sig för att jag röker. Jag har inte berättat för man och barn att jag har slutat ännu...får se när de upptäcker det!

Beslutet om att sluta röka

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

I dag är det 12 dagar sedan jag slutade att röka.
Det har gått enklare än vad jag trodde, det är inte cigaretten i säg som lockar, mer vanan att nu brukar jag gå ut och röka. Jag måste hitta andra sätt att "belöna" mig på, om jag nu behöver ha en belöning?
Fast jag kan förstå tomhetskänslan, för det är ändå så att den där cigaretten har varit min vän i ca 25 år, det är svårt att göra sig av med den vanan.

Men allt det här började med att jag tog mig i kragen och gick till tandläkaren, har så dåliga tänder och tandläkarskräck. Fick en chock, visste att detta kommer att kosta en slant, men inte så mycket.
Så det var ett enkelt val att sluta röka, jag kan inte fortsätta att förstöra redan trasiga tänder med rökningen. Och inte speciellt nu när jag kommer att lägga ner så sjukt mycket pengar på detta.
Jag lägger undan alla pengar som jag skulle ha rökt upp, det får bli pengar till tänderna istället.

Sedan har jag aldrig gillat att vara "slav" under något. Under alla dessa år som jag har rökt, så har det alltid stört mig att cigaretterna bestämmer. Måste räkna så att det räcker till morgondagen, eller måste åka tidigare för att hinna köpa cigg, nu räcker det till lunch osv. Även fast detta har stört mig, så har suget efter cigaretten varit för starkt.

Mina barn har tjatat på att jag sluta, min man har köpt tuggummi, plåster m.m under åren. Men det har inte spelat någon roll, jag var tvungen att själv bestämma mig. Sedan är det så klart sorgligt att pengarna (till tandläkaren) gjorde så att jag bestämde mig för att sluta och inte för mina barn och min man skull.
Men nu är det som det är, nu ska jag sluta i varje fall. Eller rättar sagt jag har slutat röka!

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se