Varför jag vill sluta

En dag i taget

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Ännu en rökfri dag/kväll..

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Ger mig själv en klapp på axeln idag igen.Känns underbart att vara rökfri.Anledningen till det vet jag djupt inom mig.Min mor dog i lungcancer i början av 2015.endast 69 år gammal.Så jag har all anledning att aldrig dra ett halsbloss igen.Fy f-n för vidrig tobak.Och för er som känner vanmakt över att nikotinet bestämmer eller rädslan tar över.släpp den rädslan.Känn glädjen över att kunna andas och få vara frisk och kunna kliva ur sängen varje dag.strunta i ett par kilos övervikt.Lev här o nu.
En dag i taget..
Styrkekramar o kärlek till er alla kämpar härinne.Heja er och mig själv.
Nu tar vi av oss offerkoftan och kämpar på!!!!

Dags att ta tag i det igen

Igår rökte jag 3 cigarretter och snusade inte.

Nu är det dags igen för att sluta röka. Läste igenom mina gamla inlägg och blir så trött på mig själv och samma beteende år efter år,sluta och börja röka igen. Det känns som allt kretsar runt rökningen, att mitt mående påverkas så fruktansvärt av att jag inte kan bli kvitt detta beroende. Att nikotin kan ha sådan makt över mig.Jag vill gärna tro att jag någon gång kommer att yckas och bli kvitt mitt beroende. Nu är jag redo att ta kampen igen.
Hur som helst blir imorgon min första nikotinfria dag och som tidigare kommer jag att ta hjälp av att skriva av mig. Jag vet att det här sättet att skriva av sig och läsa andras inlägg hjälper mig otroligt mycket i min kamp mot nikotin.
Jag vill framförallt sluta för hälsans skull men även för att jag avskyr känslan att nikotin styr mig och har makten över mig.
Imorgon när jag vaknar börjar mitt nikotinfria liv.

dag 12

Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Ja då har dag 12 dragit förbi..
Har aldrig upplevt dessa humörsvängningar när jag slutat tidigare är verkligen helt bisarrt... att jag dessutom måste äta var 4e timme för att inte hamna i någon typ av ångest attack känns också konstigt. :p
Men allt det här får mig verkligen att känna att jag vill inte göra det här igen.
För det kostar för mycket energi och tid att gå omkring och må dåligt på det här sättet.
Men samtidigt är det ju mer än värt allt besvär, för jag kommer och känner mig redan fräschare och kommer må bättre sen om ett tag.. och bitvis just nu xD

Äh nog med svammel hejja oss som orkar försöka och tar en dag i taget :D
Vi kommer lyckas ;)

jag och pankreatit

Igår rökte jag 15 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

ÅHHHHH
att det ska vara så svårt att sluta röka!!!!!!!!!!
men jag känner mig väl motiverad att sluta med att sluta röka, faktum är att jag inte vill åka ut och in på lassa 2 ggr i månaden för pankreas, detta är inget skoj
så i dag har jag varit till en verkligen underbar sluta röka sjuksköterska och hon motiverade mig till max.
Nåja, på måndag är sista dagen med en cigg i handen, sen på tisdag åker min man bort och blir borta resten av veckan

ha en bra dag där ute

Rökstopp söndag!!

Igår rökte jag 19 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Så är man här igen. Har fastställt söndag 9 oktober för RÖKSTOPP. Metod från Alan Carrs Äntligen Rökfri dvs utan nikotinersättning... Varför? Träning: vill få bättre flås/ helt fel "grej" om man börjat träna. Pengar: 1000 per månad kan användas roligare. Hälsa: nån slags KOLdiagnos sa doktor. Bra då att lägga av...

VILL & MÅSTE - måste vilja?

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Alla slutar av olika anledningar. Jag tror att det är mycket lättare att sluta när det är självvalt än när det är påtvingat, när jag säger påtvingat menar jag att man blivit gravid eller ska göra en stor operation etc så att man MÅSTE sluta röka.
Alla rökare vill ju sluta röka egentligen även dom som blivit "påtvingade" att sluta röka.
Förrut så trodde jag att bli "påtvingad" ett rökstopp skulle vara det bästa alternativet för då får du den där ordentliga knuffen i början som gör att du fixar det och håller dig motiverad.
Men nu känner jag att vara "tvingad" till ett rökstopp tar bort alla de anledningarna jag haft tidigare till att sluta. Alltså dom försvinner såklart inte dom finns ju fortfarande där, det är bara att dom tappat sitt skimmer, sin tyngd. Nu kan jag istället bara fokusera på att jag MÅSTE sluta, jag får inte röka.
När dom riktiga anledningarna till att sluta hamnar i skymundan så börjar man undra om man egentligen VILL sluta, klart att du VILL sluta men VILL du verkligen sluta? Och att röka en cigg blir allt mer lockande. Man vill alltid ha det man inte kan få.

P.S. Bestämde mig för en liten joggingtur igår när röksuget blev starkt. Har fortfarande inte riktigt återhämtat mig. Förstår för mitt liv inte på mig folk som joggar för skojs skull.

Avsked från loggen

Ingenting varar för evigt, inte heller mitt lättsinniga, bekymmersfria liv på loggen.
Sommaren är slut, de lyckliga dagarna vid Höga kusten är över.
Livet har plötsligt blivit mycket alvarligt och all optimism, all livsglädje och alla positiva krafter behövs nu på närmare håll. Nu gäller det inte längre att stå pall mot frestelsen att tända en cigarett, nu är det en helt annan strid som jag rustar mig för.
Men jag ville inte försvinna in i dimman utan att säga adjö till alla er trevliga människor som jag har kommit i kontakt med under mina snart tre år här på loggen.
Jag har gjort en sista kommentarrunda nu. Det kändes lite vemodigt, måste jag erkänna. Så många personer, så många olika öden, så många vänner och allt detta lämnar jag nu för att ägna mig helt åt mina närmaste. Järnhälsan har jag i behåll, positiv grundinställning likaså och det tänker jag kasta in i striden.
Och jag skall vinna, en dag i taget, njuta av varje dag som vore den den sista.
Aldrig ge efter för dystra tankar, alltid ha det positiva i livet i focus, alltid glädja sig åt livet.
Sista hälsningen från Gesine.
Und PEB: Ich verlasse den Zug, aber der fährt auch ohne mich, du bist ja noch an Bord, oder? War doch eigentlich ganz lustig. Vorbei, Vorbei, jetzt kommt wirklich was ganz Neues, Unbekanntes.

Nu måste jag börja lyssna

Igår rökte jag 10 cigarretter.
Nikotinsug nu: Inget.

Jag blir så trött på mig själv. Jag har lovat mig själv att inte börja igen och så är jag ändå där. Jag har varit rökare i 17 år med avbrott för graviditet. Jag började igen när barnet var 6 månader men det var ju bara vid fest. Äh, det där funkar inte på mig. Jag trodde någonstans att jag kanske inte hade blivit riktigt fast ändå, höll ju upp så länge och det gick ju så bra så vad skulle ett par cigg göra för skillnad (1 år senare med betydligt fler än "ett par" under bältet).

Jag har varit förkyld med ont i bröstet hela helgen men ändå gått ut och rökt. Ikväll satt jag med världens tryck över bröstet och gick ändå ut. Herrejesus, hur dum får man vara! När jag nu gått och lagt mig har jag legat en halvtimme och googlat på lungcancer. Kul. Nej nu får det fan räcka. Jag vill inte vara rökare, jag ser ju ner på mig själv. Usch. Jag ska inte tända en cigg på morgonen imorgon. Eller, jag vill det iaf. Jag vill så innerligt vara ickerökare.

Många misslyckade slutförsök bakom

Igår rökte jag 15 cigarretter.
Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag hade inte tänkt sluta röka idag, men nån dag snart nog. Jag och min sambo har planerat i ett par veckor nu att lyssna på sluta röka hypnos under natten, men det har inte blivit av ännu. Men imorse steg jag upp sådär som vanligt, kokade kaffe och åt morgonmål med sonen. Hela tiden i bakhuvudet hade jag tanken att jag måste ut på cigg, men kanske inte genast. Ibland springer jag ut det första jag gör på morgonen. Men så tänkte jag helt spontant att varför alls gå o röka, jag har ju precis överlevt en hel natt utan cigg så kanske jag klarar dagen också.

Så jag satte sonen i vagnen och så gick jag en nästan 2 timmars promenad. Det kändes bra, väldigt jobbigt och tricksigt att smygröka med barnvagn, hålla röken borta från barnet osv... så när jag går med vagnen minns jag liksom alla orsaker till att jag inte vill röka. Barnvagn och cigg hör verkligen inte ihop!

Nu kom vi tillbaka från promenaden, åt och här sitter jag och försöker tänka rätt för att kanske ha en chans att lyckas den här gången. Började tänka att kanske det skulle hjälpa att skriva! Påminner mig själv om hur äckligt det är att röka, hur dåligt jag mår av det. Jag vill må bättre igen. Jag har försökt sluta många gånger, med elcigg eller helt utan hjälpmedel som nu. Men om jag fortsätter försöka sluta tillräckligt ofta och mycket så kanske jag en dag då blir ickerökare..

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se