Varför jag vill sluta

Ambivalent!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra.

Jag kom precis ifrån ett samtal med en person på sluta-röka-linjen. Jag blir alltid motiverad när jag pratar med dem och de hjälper att ha någon utifrån som kan ge mig perspektiv på mitt rökande. Min hållning till att sluta röka har nämligen varit väldigt ambivalent! Jag förstår fördelarna(!) men att aldrig mer röka? Jag kanske inte ens kan feströka. Det är långtidsperspektivet jag finner svårt att förlika mig med. Just nu känns det rätt skönt att vara rökfri. Jag har varit rökfri i 7 dagar och har inte haft några överdrivna abstinensbesvär än. Jag känner bara en viss saknad. Jag hoppas att det här går vägen nu, det känns som att det ända som kan förstöra för mig nu är min motivation. Pengarna blir det som för närvarande får hålla motivationen uppe när den jag fick av samtalet klingar av.

Nu känner ja att det ä nog

Igår rökte jag 1 cigarretter och snusade 1 prillor.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Nu kör vi igen efter ett stort bakslag. Men nu känns det helt rätt.

"Nästan" rökfri i 5 dagar

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Nu har jag varit nästan rökfri i fem dagar, nästan för att jag idag tog några bloss på en cigarett. Trots att den faktiskt smakade äckligt började jag och min man prata om det är möjligt att feströka i framtiden.
Vem försöker vi lura? Jag började röka när jag var 20. Började feströka och eftersom det fanns cigaretter kvar sedan helgen rökte jag upp dom under vardagen. Innan mina tre graviditeter har jag slutat och under tiden jag har ammat och sedan några år extra. Är idag 45 och har rökt ca 14 av dessa år. Nu sista gången var jag rökfri i 5 år innan jag började igen. Cigaretterna fanns också ganska nära eftersom min man sedan 15 år aldrig har slutat röka. Jag röker egentligen inte så mycket idag. En vardag kan det bli tre stycken ( röker aldrig offentligt) och en helgdag 10. Det senast halvåret har varit väldigt turbulent med nära och kära som har fått cancerbesked. Själv har jag fått problem med sköldkörteln. Helt plötsligt har vi båda börjat tänka på hur vi tar hand om oss själva. Hälsan och det faktum att vi tillsammans spenderar 20 000 på något så destruktivt som cigaretter har fått oss tillsammans att ta det här beslutet.
Första dagen var helt okej och även dag två. Dag tre och fyra behövde jag omedelbar närhet till toalett och hade god lust att börja röka igen. Magen var helt kaotisk och fungerade "för bra". Idag fungerar den inte alls och jag har huggande huvudvärk som kommer och går. Kan man verkligen få sådana abstinenssymptom når man rökt såpass måttligt? Jag har endast tagit tre nikotintuggummin och det var vid tillfällen då jag blev lite stressad. Blev då så röksugen. Ja, det här ska gå bra.

Fan ta er ciggjävlar

Igår rökte jag 13 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt.

Ett pr sen senate inlägget. Hann igenom ett uppehåll på en månad, börja röka igen men hålla det på en rimlig nivå (4-5 om dagen) till att totalkrascha de senaste fyra månaderna med ett snitt på 2-3 paket om dagen (aldrig någonsin legat på denna nivå utan det var mycket skit som hände och ciggen blev sorgligt nog den enda trösten).
Har nu haft en fantastisk dag med vänner och rökt massvis igen, just när jag trodde det skulle vända. Jag kommer aldrig kunna ha en sund relation till de förbannade jävla pinnarna. Och nu är jag bara så arg och besviken och stinker. Naglarna är gula och jag vill inte mer. Har förstört mig själv så mycket. Nu sticker ni fan ut ur mitt liv, jag hatar er. Nu räcker det. Idag slutar jag och jag ska fan se till att hålla det.

138

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

138 dagar och en ny värld. Sedan nästan två veckor bär jag det extra hjärtat utanpå kroppen istället för under mitt eget. Jag har blivit mamma till ett friskt och underbart litet barn. Cigaretter känns avlägsna. Tanken och suget må fortfarande göra sig påmind nån gång om dagen men inte på allvar ändå. Insatsen är för hög. Jag hoppas jag fortsätter känna så.

Arg, sorgsen och glad samtidigt

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Sitter i min ensamhet ikväll och tänker på min mamma. Hon började röka som ung, billiga cigaretter utan filter, och rökte till ett par år innan hon dog. Minns att redan när jag var tonåring så hostade hon så det bubblade i bröstet på henne. Hennes sista år hade hon diagnosticerats med KOL och var fjättrad till syrgas dygnet runt. Hon fick verkligen kämpa för att få luft och orkade ingenting. Nu har jag själv varit rökfri en vecka men kväll är jag mest förb....ad och det på mig själv för att jag inte tog tag i detta för länge sen. Kan bara hoppas att det är i tid så jag slipper samma hemska öde som min högt älskade mamma.

Tillbaka här igen

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Slutade röka för 2 veckor sedan: gjorde misstaget att börja efter jag fått min dotter. Men fick panik efter att en bekant fått lungcancer . Även hon född på slutet av 70 talet. Vill ju finnas för min dotter

Smygrökare och självbedrägeri

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Efter en tids -om och men- så startade jag en loggbok här, efter att ha gått in och smygläst några loggar då och då.

Jag är redan inne på min 14 dag men det är inget konstigt för min del. Jag röker jämt minst två paket varannan helg och smygröker i veckorna efter jobbet och även innan jobbet. På jobbet eller ute bland folk så är jag och agerar jag som ickerökare, utan några hjälpmedel. Detta sätt att bete sig innebär att jag slutar att röka nästan varje dag och ibland lite längre perioder (vecka/or), och ibland enbart över dagen eller tre.

Jag började röka först i klassen (tidigt 90 tal) och var väldigt tidig med att vara den som rökte i tonåren. I min skola på den tiden så var man "tönt" om man började röka när man var 15, man skulle börja i 7:an för att vara "it", vilket jag såklart var.

Under livets gång så har jag haft perioder då jag hållt upp en längre tid, dels några år då jag tränade väldigt intensivt och dels under två graviditetet + amningstid. Tiden där emellan så har jag alltid rökt eller smygrökt.

Under det senaste året så har jag successivt börjat känna av cigaretterna på ett annat sätt jämfört med tidigare Jag har blivit mer andfådd, mått sämre, mått illa och fick denna vinter två jobbiga virus som satte sig i lungorna/halsen. Jag har dessutom upptäckt att jag fått betydande mer slem i halsen som inte vill försvinna. Inte så roligt..

Jag har alltid trott att om jag slutar stup i kvarten och vilar upp lungorna, så ligger jag på plussidan när det kommer till minskade risker, men efter att ha läst en rapport om en långtidsstudie där man jämförde de som börjat röka igen och de som fortsätter röka, så var det tydligen ingen fördel, snarare tvärt om. När jag läste ut rapporten så blev jag kallsvettig och undrade vad fan jag sysslar med egentligen. Men ja, nikotin är nikotin..

Norges nationaldag blev min fimparedag...

Humör nu: Varken bra eller dåligt.

Blev höftopererad hö sida 11/4 på Trelleborgs lasarett.
2008 gjorde jag samma operation vä sida. Denna gången har varit helt olik.. Opererad en måndag och kom hem en onsdag. Kändes som om de behövde sängen och kastade ut mig.
Hemma hade jag 3 dagar med kramp och var superorolig.
Kommande veckan förde med sig mera oro pga det. Började föra anteckningar. Och kan se att 18/4 och t o m 30/4 står det -svullen, orolig- varje dag på kalendern. 2/5 färdtjänst till lasarettet i Lund för att ta stygnen....frågade varför tårna blev blå i duschen och varförsvullnaden inte går ner.
Inget ordentligt svar mer än att det kommer att ge med sig.
Att sitta fast i lägenheten med kryckor och oro gjorde att jag sökte mycket info på nätet...Läste om "Det lymfatiska systemet" som har med svullnad och likn att göra. Läste i förra veckan om rökning och blodproppar....blev supernojig för jag hade börjat få dålig känsel i fingrarna och ont i ena armhålan.
Så i tisdags förra veckan, dvs den 17/5 kl 16.30 tog jag sista ciggen....Nu har det passerat 1 v och 2 dagar och det som förvånar mig mest är att jag inte har varit direkt abstinent. Har ju hållit upp tidigare och inte lyckats och då varit småhispig.
Så nu är det en dag i taget som gäller.

Norges nationaldag blev min fimparedag...

Humör nu: Varken bra eller dåligt.

Blev höftopererad hö sida 11/4 på Trelleborgs lasarett.
2008 gjorde jag samma operation vä sida. Denna gången har varit helt olik.. Opererad en måndag och kom hem en onsdag. Kändes som om de behövde sängen och kastade ut mig.
Hemma hade jag 3 dagar med kramp och var superorolig.
Kommande veckan förde med sig mera oro pga det. Började föra anteckningar. Och kan se att 18/4 och t o m 30/4 står det -svullen, orolig- varje dag på kalendern. 2/5 färdtjänst till lasarettet i Lund för att ta stygnen....frågade varför tårna blev blå i duschen och varförsvullnaden inte går ner.
Inget ordentligt svar mer än att det kommer att ge med sig.
Att sitta fast i lägenheten med kryckor och oro gjorde att jag sökte mycket info på nätet...Läste om "Det lymfatiska systemet" som har med svullnad och likn att göra. Läste i förra veckan om rökning och blodproppar....blev supernojig för jag hade börjat få dålig känsel i fingrarna och ont i ena armhålan.
Så i tisdags förra veckan, dvs den 17/5 kl 16.30 tog jag sista ciggen....Nu har det passerat 1 v och 2 dagar och det som förvånar mig mest är att jag inte har varit direkt abstinent. Har ju hållit upp tidigare och inte lyckats och då varit småhispig.
Så nu är det en dag i taget som gäller.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se