Varför jag vill sluta

Milkshake blev en god belöning

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Jobbade hela dagen.
6.40 - 21.15
Eftersom vi har ett nyöppnat McDonalds här i stan belönade jag mig själv med en god chokladmilkshake när arbetsdagen var över.

Så skönt att slippa åka och köpa det där jäkla cigarettpaketet idag också.
Jag är nöjd med mig själv och jag hoppas att jag kan peppa någon med mina banala inlägg.

Tre år senare.

Igår rökte jag 17 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Okej gott folk. Så åkte jag på ett bakslag. Ett rätt rejält, faktiskt.

Känner att jag kanske måste börja från början med att berätta hur det gått utan cigg sedan jag skrev senast, för snart 2,5 år sedan.;

Jovars. Jag har fört en ojämn kamp länge mot rökning, återfall, perioder av rökfrihet och ett nästan konstant beroende av champix. Faktum är att jag insåg att mitt beroende (psykiskt) och dess orsaker varit så djupt rotade att jag behövde nästan 2 års oavbruten champix-behandling. På låg dos dock har funkat bra. Varje gång ett återfall visat sin fula nuna har jag trappat upp till hel dos under ett par veckor och därmed kunnat bryta det igen. För varje gång har det blivit lättare och lättare att bryta, beroendet har känts allt svagare och det har gått längre tid mellan återfallen.

Så i vintras vågade jag helt lägga ner och har sedan varit helt rökfri sedan oktober 2016 (varav jag rökte kanske totalt 5 paket cigg under hela året). I februari slutade jag med champixen och hade som vanligt en besvärlig period med sömnstörningar i ca två veckor innan det lugnade sig. Sedan har jag haft en underbar vår och försommar med full åtkomst till alla mina sinnen, helt rökfri och känt mig urstark.

Jag har sprungit, yogat i massor, gått ner nästan 10 kilo och känt mig superfräsch. Lämnat en lång och dålig relation bakom mig och hunnit träffa en ny, fantastisk man som jag älskar och han älskar mig.

Men han röker.

BOOOOM.

Inne.

DUBBEL-BOOM.

Många gifter i cigaretter men det pratas bara om nikotin

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

8 dagar sedan beslut. Orkade inte med påhänget att alltid se till att ha cigaretter...
Men jag undrar, och vet så klart att nikotin är det som gör en beroende av cigaretterna. Min undran är, hur påverkar de andra 4000 giftiga ämnena när man slutar? Finns det abstinens av de också?

Själv lider jag av huvudvärk, dålig koncentration, gasig och svullen mage och förstoppning nu. Och trött... orkar knappt med jobbet ju.

Separationsångest

Igår rökte jag inte och snusade 4 prillor.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Fick bara en känsla på lördag eftermiddag att jag inte längre vill röka och bestämde att jag på söndag morgon skulle gå och köpa en dosa tjejsnus. Sagt och gjort. Sitter nu och längtar efter att sätta mig på balkongen med te och en cigg, något jag älskar att göra på min fritid om jag är hemma. Alltid lika mysigt oavsett väder. Känner mig tom utan cigg, som att något fattas.
Ska jag hela livet gå och sakna detta?

Det finns aldrig ett bra tillfälle att sluta röka. Jag har de senaste åren pratat till och från om att jag bör sluta.
Jag är ganska less på att röka om man tänker på de negativa aspekterna, det kostar mycket, man luktar illa, det är farligt, man lägger pengar på något dåligt och tillåter cigaretterna styra ens humör och välmående.
Samtidigt är ciggen min bästa kompis och har alltid varit det.
Hur ska jag klara mig nu?
Jag anser inte att det är skrivet i sten att jag ska sluta röka. Jag tar en dag i taget men en del av mig vill ju verkligen sluta.

I tio år har jag rökt och förr har jag lyckats ha ett uppehåll och rökt E-cigaretter istället i nästan två månader, tills jag en dag var stressad och på dåligt humör vilket snabbt fick mig att gå in på ICA och köpa ett paket, och då var karusellen igång igen med flera nya paket i veckan.

I och med att jag nu snusar (mocca lakritssnus white i små portionspåsar som smakar rätt illa) har jag ingen nikotinabstinens. Det är bara själva grejen jag saknar och som ger mig separationsångest om jag tänker på morgondagen och mer långsiktigt.
Morgonciggen, cigg på rasten, belönings-ciggen, godnattciggen...
Sitta på uteservering-ciggen, prata i telefon-ciggen.
Rökningen har för mig blivit en grej bara för att komma ut också. Att gå ut från något och andas (röka) och tänka, att få gå ut och det bara är tyst, att gå ut på balkongen flera gånger om dagen.
Vad ska jag göra i dessa situationer istället?
Bara gå ut på balkongen och sitta eller ut på rasten... och göra vadå!?!
Vad ska jag göra istället?

Dag 2, check!

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Nu ska jag gå och lägga mig och är nöjd över att jag klarat av dag 2 som rökfri relativt smärtfritt faktiskt...
Det är första gången jag lyckats vara rökfri så här "länge" sen jag började röka.

Skillnaden den här gången är att jag inte vill röka igen.

Jag ser fram emot att lukta gott. Om morgondagen går bra ska jag köpa en parfym för att fira att jag luktar gott och att det nu faktiskt är värt att lägga pengar på en parfym för nu kommer jag inte förstöra doften med rök längre :)

Day 2

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Soon i will be a father, think about this when the going gets tough.

Mitt nya liv

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Ny i detta forum. Bestämt mig för att bli rökfri efter 38 år under denna last. Vet inte hur många gånger jag försökt bli rökfri med olika hjälpmedel men trillat dit igen. Så nu försöker jag utan hjälpmedel men med stark vilja. Sista cigaretten klockan 18.00 2017-07-04.
Precis börjat min semester och vet att många anser att det inte är rätt tillfälle. Så när är rätt tillfälle? Jag har bestämt mig att denna gång ska jag klara det. Viljans kraft är otroligt stor.
Ganska komiskt men någon dag innan jag slutade röka fick jag en hemsk torrhosta och har knappt sovit de senaste nätterna. Då kommer tanken om lungcancer om det är en symtom.
De gånger jag försökt sluta tidigare har det känts mycket svårare men det kommer väl stunder med det också.
Så nu är jag stolt över att ha tagit detta stora steg till att förändra mitt liv!

Milstolpe nummer uno.

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Förra veckan efter jobbet tog jag en cigg på balkongen. Den var inte så värst god och jag sneglade på coronaflaskan vi använder som askfat. Den var full av fimpar och äckel. Jag bestämde mig, nu är det nog. Till skillnad från alla gånger jag försökt förut så är jag övertygad om att jag kommer att sluta.
Den stora skillnaden är helt enkelt för att jag vill. Alla andra gånger har det varit halvdant. Nu vill jag ingenting hellre än att sluta röka och att aldrig mer röra en ciggarett, för resten av mitt liv.

Dagarna har gått sakta. Illamående, trötthet, irritation, gråtfärdig, HUNGER!!, tvekan, rastlöshet och otroligt orolig sömn. Jag vet att hur jävliga symptomen vid ett rökstopp kan vara, så är det bara positiva effekter av ditt stopp. Det är bara att bita ihop helt enkelt och ta dag för dag.

Liksom rubriken så nådde jag min första milstolpe idag. En vecka absolut cold turkey. Därför köpte jag mig en ny scarf och unnade mig lite extra mat på jobbet.

Nästa mål är för mig 11 dagar (då mitt längsta stopp är 10)
Jag återkommer då och önskar er tills dess lycka till. ( Abstinensen är en blandning av inbillning, rensning av gifter från din kropp och ett gnutta sug )
Kram.

Funderar

Igår rökte jag 13 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag har rökt sedan jag var fjorton år. Det betyder att jag har sysslat med denna självförstöring i sju långa år. De två senaste av de åren har insikten om att jag inte kan fortsätta långsamt smugit sig på.

Jag har astma. Allergi- och ansträngningsastma sedan barnsben. Jag har under mina sällsynta astmaanfall tänkt att jag fått en försmak på KOL. Det har skrämt livet ur mig. Ändå har jag valt att tänka bort det helt vanvettiga i att syssla med rökning i mitt tillstånd. Den senaste tiden har jag dock drabbats av insikten att astman har blivit allt annat än sällsynt. Den är närvarande i vardagen och helt klart beroende av rökningen. Jag skäms som en hund.

Jag döljer min rökning. Mina föräldrar tror att jag slutat sedan länge. Mina arbetskollegor vet inte om det. För några vänner mörkar jag att jag är vardagsrökare. Som ni förstår röker jag inte i tid och otid, annars hade jag ju aldrig lyckats dölja det i denna utsträckning. Det är egentligen ofattbart att jag har lyckats så länge.

I många sammanhang lever jag ett rökfritt liv. På arbetet, i vissa sällskap, bland släkt och familj och inför bekanta. Föga hjälper det när jag efter en lång arbetsdag kommer hem och får sätta mig på balkongen med min tröst. Föga hjälper det i samröre med mina bästa vänner som även de röker som borstbindare. Föga hjälper det att jag vill sluta hela tiden men alltid börjar igen. Jag slutar varje morgon och börjar varje kväll.

Cigaretten är min privata sfär, min egentid. Min hemlighet, min vän. Varför så svårt att släppa? Jag har nog slutat ett femtiotal gånger... Några dagar eller ett par veckor. Sedan tror jag att jag är stark nog att ta bara en. "Bara när jag dricker alkohol" leder till att jag dricker alkohol för att få röka. "Bara på sommaren" leder till att jag spanar ljusinsläpp i molntäcket. "Bara om det bjuds" leder till att jag snyltar dyra cigaretter av frustrerade vänner.

Finns det någon som är som jag?

Ny taktik! Gå med här :)

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Ok Ny här. Behöver pepp!
Jag har aldrig varit en som försökt och sluta röka hela tiden. Jag har försökt typ 2 gånger på 25år!!
Så dåligt.
Jag måste väl ändå testa! Det är ju inte som att jag inte vet hur jobbigt det är utan ciggen, men nu är det dax!
Nu är det verkligen dax.
Jag har luktat illa, jag hostar ofta tjockt slem, jag har inte mått bra av rökningen på sistone. Nånting har gjort att kroppen säger ifrån vid för många cigg. Har snurrat till i huvudet. Dyrt är det också! Riktigt dyrt.

Det här med luktat illa. Jag fick min favoritdoft i födelsedagspresent, ett helt set med deo, bodylotion, scrub och badolja. Men ska jag bara slösa bort den goda doften med att lukta rök?? Va?!?
Nej, då kan jag ju använda lite vad som helst istället Varför använda sin favoritdoft när den ändå inte känns?
Helt onödigt.

Visste att det skulle bli tufft..och det är det

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se