Vad trodde jag egentligen? Trodde jag på riktigt att jag skulle kunna låta bli ciggpaketet som jag hade liggande i bilen utifall att jag skulle hålla på att dö av röksughet...
Givetvis inte.
Rökte vad jag trodde skulle vara min sista vid halv sju i morse. Det var rätt ok på jobbet, men så när jag kom hem vid femtiden... Vad gör jag då? Jo smyger ut och röker....Uää, vad jag skäms.
Men det är väll bara att ta nya tag....

I dag är det min första rökfria dag. Jag hoppas att det kommer att gå bra. Jag har min man som stöd och er på den här sidan som stöd. Jag vet att jag kommer att klara det denna gång. kram

Jag klarade sju timmar utan att röka. Men det första jag gjorde när jag kom hem efter jobbet var att tända en ciggarett. Nu är det tre kvar, sen är det slut.
Hjälp! Hur ska jag klara av det. Något av det värsta är att alla runt omkring mig tycker att det är väll bara att sluta. Det är det inte för mig. Jag blir sjuk, mentalt sjuk.

Nu ska jag ringa ett samtal och då "måste" jag som alltid röka. Efter det är det bara två stycken kvar. Så imorgon börjar mitt nya liv! :)

Jag ska sluta att röka efter 15 års rökning. Jag hoppas att det går vägen denna gång har försökt många gånger innan men denna gång så är det slut rökt. Jag måste tänka på mina två barn som säger mamma varför slutar inte du och röka för. Jag svarar att det inte är så lät att sluta, men denna gång ska det gå.

Nu är det verkligen dax! Nu finns det ingen återvändo. I dag är det sista dagen någonsin jag röker. Har försökt sluta flera gånger förrut, så jag fasar för hur tufft det kommer att bli. Men hoppas att skriva här och att läsa om andras upplevelser ska hjälpa mig.
Ska gå ut och tända en av de sista ciggaretterna jag någonsin kommer att röka.
Tillbaka senare idag.
/Migloo

Lite panik! Imorgon ska jag sluta. Int Kvinnodag. Har rökt ganska mycket idag, säkert mer en ett paket. Började med den starkare tabletten av Champix imorse och kände lite illamående, men det gick över efter en stund.

Min första vecka med Champix. Dagen 7. Har beslutat sluta nästa vecka. Vill verkligen bli av med röksmaken, röklukten, slaveriet... Mina fina barnbarn ska inte behöva stå ut med en mormor som luktar cigarettrök!!! Mina underbara innekatter (13 och 16) ska inte behöva dra in cigarettrök i sina små oskyldiga lungor. Och den vitas päls ska inte behöva bli BRUN. Mommo kämpar. Rökt över 40 år. Nu räcker det!

Nu börjar det bli dags att bli nikotinfri!! Ja, nikotinfri är målet dvs jag vill inte sluta röka genom att använda andra nikotinhjälpmedel! Har funderat på det ett ganska långt tag och har haft mina försök att sluta tidigare, men ganska misslyckade.

I veckan var jag tillsammans med min pappa hos en hjärläkare för uppföljning av ett kranskärl i hjärtat som var ihopkleggat på honom (av blodfetter). Den största riskfaktorn för att få en propp (hjärtinfarkt) i något av kranskärlen utanpå hjärtat är RÖKNING... Min pappa har aldrig rökt men utsatts för passiv rökning under hela hans liv och delar av det livet är jag boven till.

Jag vill inte riskera hjärtinfarkter för mig själv eller någon annan genom att suga på en cigarett som egentligen inte ger mig annat än negativa effekter. Det är dock väldigt lätt att så här innan rökstoppet vara klok och eftertänksam, jag håller alla mina tummar för att det även blir så i morgon... men det lär nog sväras och tyckas synd om sig själv väldigt mycket. Jag ska kämpa kämpa kämpa för att stå emot och ta EN dag i taget!!

Alla ni som redan slutat - fasiken va duktiga ni är!!

Så på måndag slutar jag med hjälp av Zyban. VI får hoppas att det går bra. Men jag känner redan nu att jag vill röka på semestern, men vi får se; kanske glömmer man bort de tankarna?

Jag köpte en limpa igår och när jag kom hem så blev jag bara stående i köket och funderade, sen tog jag ett beslut, när den här limpan är slut så slutar jag röka! Eller åtminstone försöker..

Jag är alldeles för ung för att ha andningsproblem. Jag piper och väser i luftrören, får panik ibland för att jag inte kan andas, kan knappt gå och prata samtidigt för att jag inte får luft, orkar ingenting, är trött hela tiden mm.
Och eftersom man är student så finns det ju heller inga direkta pengar att finansiera det med heller.

Se, all logik säger mig att jag borde sluta men känslorna säger någonting annat.
Varför kan dom inte bara komma överens?