Efter 35 års rökande så har jag tröttnat ur. I december fyller jag femtio och min present till mig själv skall vara att jag är rökfri. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till men jag tror att det handlar om en livsstilsförändring helt enkelt. Jag ska ringa vårdc och be om recept på Champix, tror att det kan vara en bra början.
Någon som vill dela med sig av sina erfarenheter av Champix?

Jag blir förbanad på mig själv, jag vet inte hur många gånger jag har försökt sluta under det här året!
Nu får det vara nog, jag orkar inte leva som slav mer, jag gör slut, en gång för alla! Jag orkar inte sluta fler gånger, orkar inte gå igenom allt en gång till. Nu är det bra, nu skiter jag i dig. Hejdå din äckliga arsenik pinne!

Mitt försök att sluta i mars i år höll i sig i ca 2 månader, sedan fick jag ett rejält bakslag och nu har jag planerat in ett nytt rökstoppsdatum den 22 augusti.

Vet inte riktigt hur jag känner inför det, har fått Champix utskrivet och ska börja ta det i nästa vecka men en del av mig är livrädd för att det inte ska fungera. Jag vill så gärna lägga rökningen bakom mig för gott, har rökt sedan jag var 14 år och det börjar kännas i kroppen, vilket är oroväckande.

Läste precis ut Äntligen icke rökare och det satte igång många tankar och funderingar.
Har lite svårt att hålla humöret uppe och tänka framåt istället för att se bakåt och bli påmind om alla gånger det gick åt skogen.

Tanken är att jag röker min sista ciggarett samma dag som jag och min pappa sätter oss på ett plan till Spanien för att gå 30 mil till Santiago de Compostella, känns skönt att veta att jag har en person som jag litar på till 110% med mig de första veckorna om det känns svårt.

Kom precis att tänka på att mitt låga humör kan ha med det deprimerade vädret att göra och att semestern hägrar......

Hej!
Nu har jag läst era inlägg och tycker alla verkar så vansinnigt duktiga. Jag tänker direkt att "varför ska inte jag klara av det när ni gör det". Det är verkligen inspirerande att läsa hur ni klarar av suget. Har försökt att sluta flera gånger men det är svårt när man inte har någon som förstår hur detta beroende kan uppta hela ens värld. Jag gör nu ett försök genom att få hjälp och stöd från er, kanske det blir lättare om man är fler som kämpar. Läste ninaas inlägg och såg att ditt slutdatum var den 6:e, egentligen skulle jag sluta på måndag nästa vecka, men om vi slutar samma dag kan vi peppa varandra och ge stöd när det är som jobbigast. Jag har aldrig klarat mer än 3 dagar så nu känns det som "nu eller aldrig". Jag både längtar och våndas. Det var nog allt för den här gången men från och med onsdag lär det bli en hel del gnäll från mig ;-
Ha det så gott!

Jag vill tacka er alla för ert stöd, jag fick en kommentar imorse från millis som jag vill bemöta:
Nej, jag har tagit ett aktivt avståndstagande till alkohol, därför kan jag omöjligt ha varit full när jag skrev det inlägget, vad som istället hade hänt var att jag vandrat hela staden runt för att kunna komma underfund med varför jag tagit den där ciggaretten.

Visa dagar är lättare än andra och det är aldrig lätt att klippa bandet till två belönsingssystem samtidigt. Jag går i skolan, men har även ett heltidsjobb som ger mig pengar, utöver det så frilansar jag en hel del. Jag har råd att röka, jag vill bara inte längre eftersom jag känner att det tar mer av mig än det ger tillbaka. Jag vill inte vara slav under mitt beroende, jag vill kunna tänka själv. Därför har jag också slutat drica, av den enkla anledningen att alkohol gör dig avtrubbad i bästa fall och hjälplös i värsta. Jag har aldrig varit mycket för artificiell lycka har jag velat inbilla mig, men så är det inte har jag märkt. Jag är precis lika socialt depraverad som alla andra. Nåja insikt är det första steget, som dom säger på 12-stegs mötena.

Jag har haft ett litet fallback, jag har rökt. Jag var bara tvungen att känna hur det kändes,
Jag var arg ledsen och rastlös och ville bara få ta ett djupt andetag och prata med små bokstäver.
Och det var precis lika vidrigt som jag mindes det, FY,FAN. Jag ska aldrig mer röka igen.
Jag vet inte vad som flög i mig, kanske var jag skrämd av martinas prediskan om att om jag någonsin vill komma i en strl 32 så får jag inte sluta röka eftersom ciggen gör min ämesomsättning till en centrifug(yeah thats supposed to be a good thing) och att jag skulle bli ÄNNU tjockare, och typ mordisk och massa andra otäckheter. Jag blev så himla rädd, sen dök den där snubben upp from the middle of nowhere och skrek att jag var en dum hora bara för att jag sa att jag inte ville dela kroppsvätskor med nån som såg ut som en grusplan i ansiktet. Sen var jag så arg att det enda jag ville göra var att röka.,.ångestspiralen var ändlös.

Men nu känns det bätte jag har insett grunden till mitt missbruk. Jag har nåt slags överdrivet behov av att stänga av och ersätta med. Jag är inte bra på att känna känslor, endast när jag är halvt medvetslös kan jag ta in det jag känner och till och med då gör det så ont att jag vill dö. Jag har ett hål i mig som växer sprickan i en frusen sjö. Känslorna väller åt alla håll och helvetet brakar loss. Jag har ett hål som måste fyllas. Men jag är snart inne på första avklarade veckan utan alkohol. Det rör ju iaf på sig, som juden längst bak i ledet sa.

Jag har varit rökfri i 3 dagar, det är ju egentligen ingenting men jag har verkligen bestämt mig nu, jag ska vara rökfri innan skolan börjar, jag måste. Min kondition är ett skämt och min hy ser ut som stearin, och jag fryser konstant. Och jag behöver något att kämpa för. Jag vill inte vara slav under ett beroende för resten av mitt liv.

Jag har fruktansvärt ont i bröstkorgen, det är som att nån sitter på mig men jag antar att det går över. Jag har bestämt mig, den här gången ska jag inte låta något stoppa mig, till hösten ska jag börja träna och förhoppningsvis har jag lagt ned det här med spriten. Jag ska bli hälsosam, och smal,
Och hur ska jag kunna ta emot nobelpriset om jag är död innan 40?

Jag är helt ny här så jag tar gärna emot tips från alla er lite mer rutinerade.
Jag är ingen större gottegris men är ändå rädd att gå upp, vad ska jag undvika?
Alla tips är välkomna!

Kram

Har aldrig provat att skriva av mig om röksuget, kanske kan detta vara precis vad jag behöver för att få min hjärna att sluta vilja ha giftpinnarna? Kognitiv terapi är nog annars på tur...

Feströkare sedan jag var 17 år, så fort livet blir till en snart 30 årig daglig fest . :) Slutat och börjat, förstår inte vad det är som jag attraheras av med själva rökningen, mår alltid skitdåligt efter första ciggen vid ett litet uppehåll.. Att sluta röka är en vinst: jag sover mycket bättre och känner mig inte som en gammal askkopp, konditionen blir så snabbt bättre och man känner sig ren och har plötsligt väldigt mycket pengar att röra sig med! Att röka är samtidigt högsta vinsten ur ett annat perspektiv. ..

Min situation är så komplex, en del av mig har aldrig velat erkänna att jag är rökare, det har varit förnekande och framförallt har jag tyckt att det är en dålig egenskap varav jag har aldrig rökt på jobbet eller offentligt på stan. Istället har jag blossat hemma på kvällarna, längtar hem efter min cigg på balkongen och i goda rökares sällskap... Förr var det lätt att sluta ett tag men nu efter åter ett gradvis upptrappande och semester och gott vin har jag fastnat i den dagliga fällan. Och jag vill verkligen inte röka längre, jag känner mig ofräsch och nedstämd av cigaretterna och trots detta och att jag varje dag kastar överblivna paket och rensar undan askfat blir jag som tokig efter cigaretter fram åt kvällen. Under dagen finns inget sug alls om jag inte är hemma och uttråkad. Som nu, är på jobbet och trots att jag skriver om att röka är jag inte det minsta sugen. Men vänta tills ikväll...

Så var det kväll igen då.
Jag har hunnit plocka av hallonbuskarna en vända, får göra det nästan varannan dag, det blev 6 liter nu. Jag kommer ha hela frysen full!!! Jag saftar och syltar så gott jag hinner med. Vinbär finns det i massor, och rabarber. Jag och min sambo köpte hus i våras, vi flytade in 1:a maj, allt är väldigt nytt och spännande.

Vi har hunnit med en tur till "Hitta katten" också. Vår älskade lilla missa Sigrid blev påkörd i torsdags, det var hemskt! Hon var innekatt tidigare när vi bodde i lägenhet och det var inte länge hon hann vara utekatt... Det känns så himla sorgligt alltihopa. Usch. Vi har kissen Oskar kvar och han blir så ensam på dagarna. Alltså började vi titta efter en ny katt igår. Det känns väldigt bra att ta hand om en hittekatt, så gör man en god gärning samtidigt. Vi tittade på en jättesöt liten tjej som heter Smaskis, så himla gosig och social! Förhoppningsvis får vi hem henne på fredag. Då gäller det att hålla tummarna för att hon och Oskar kommer bra överens, man vet ju aldrig när det är två vuxna katter.

Det har blivit 11 cigaretter idag också, jag hade ju tänkt mig 10, inte så bra. Men bättre än 15 som jag brukar röka. Imorgon är målet 7 cigg. Det är nog bäst att jag lägger ur 7 och ger resten till sambon, annars är det så lätt hänt att man (läs jag) bara röker på av gamal vana. Första målet är att inte gå ut och röka direkt på morgonen. Första ciggen får bli efter frukosten på jobbet.

Natti natti!
/Nazqa

Vilken klyscha... Jag har bestämt mig!
Men det har jag ju, för vilken gång i ordningen det nu kan tänkas vara...

Jag får väl dra lite historia om mig och mitt rökande:
Jag började röka när jag var 14 år, och har varit varje-dag-rökare sedan dess. Okej då kanske inte första månaderna men jag kom in i det rätt fort. Jag har gjort en rad försök att sluta. 2002 grejade jag det faktsikt. Jag höll mig rökfri i ca 4,5 år, med god hjälp av Cancerfondens sluta-röka-sida Pepp. Jag tänkte att om jag skulle trilla dig igen så skulle det bero på någon livskris av något slag. Men icke! Jag separerade från min dåvarande sambo (helt ofrivilligt från min sida) och klarade mig. Sjukdom och dödsfall i familjen/släkten fick mig inte heller att ta till cigaretterna. Men så för ungefär 1,5 år sedan, när livet bara flöt på, då minsann... Jag och min käresta hade det bara bra, jag hade fast jobb sedan en tid tillbaka, vi hade flyttat till en lägenhet som vi verkligen trivdes i. Allt var helt enkelt bara bra! Men så en helg när jag var själv hemma så knallade jag ner till kiosken och köpte ett paket cigg, och sen var jag fast igen! Så där bara! Så här i efterhand kan jag inte fatta hur jag kunde vara så idiotiskt dum! Men gjort är gjort och det är väl bara att ta tag i det igen. Det känns ganska bra att veta vad jag har framför mig, att veta att jag har klarat det tidigare och alltså kan klara det igen.

Jag hoppas den här sidan kan bli ett lika bra stöd som Pepp en gång var, som jag förstod det på Cancerfondens hemsida så har de lagt ner själva Pepp. Mycket synd!

Planen nu är att jag ska sluta på måndag, 28 juli 2008 alltså. Då har jag en arbetsvecka kvar innan semestern. Fördelen är att det inte är någon annan rökare som jobbar den veckan, och sen har jag två semesterveckor på mig också. Hoppas på att inte behöva förstöra hela semestern bara med dåligt humör.