Varför jag vill sluta

Jag vill

Igår rökte jag 20 cigarretter.
Nikotinsug nu: Ganska litet .

Min största önskan är att sluta röka.

Hej igen!

Igår rökte jag 3 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag håller på att dra ner. Från ett jäkla skitliv med kaos runt mig, och jag upplever att jag springer om kring som en brandman/städtant och försöker hjälpa till. Det har påmint mycket om de där grodorna man slår på på Gröna Lund, och om man knockar en groda, dyker nästa upp snabbare och snabbare.
Men, jag slår mig för bröstet och försöker se att jag är bra, jag ställer upp för många, jag försöker ta hand om mig själv. Jag tränar massor, äter supernyttigt, mediterar, och rööööööööker som sjutton.
Jag fyllde år nyligen. I present önskade jag mig bara en sak: en pulsklocka, ett aktivitetsarmband. Jag fick en och blev sååå glad. Min make noterade dock att jag hade lika låg puls som en elitidrottstränad person har, vilket är lite underligt när man röker ett paket om dagen. Typ. Nästan.
Så jag gick till läkaren och fick göra ett EKG.
Och där upptäckte man ett vänstersidigt skänkelblock. Elektroimpulserna (eller vad det heter) har liksom glapp och den vänstra kammaren är mer långsam.
SÅ nu ska jag utredas för att se om jag har en bakomliggande sjukdom.

Ja. Typ SÅ.
Sen det beskedet har det liksom bara blivit så att jag drar ner. Min läkare ska hjälpa mig att sluta sen sa han men nu sen två dagar har jag rökt 4 resp 3 cigg. Jag har inte ens ett datum än.
Så det är ju bra. Men triggern är att jag fick alla risker i ansiktet. Jag är rädd. Jag är förvirrad. Så jag vill vara här. Här finns ju ni.

Mina dagar hittills

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Hej!
Jag kände att för att få bort tankarna kring rökningen kunde man ju börja skriva här. Jag har tidigare bloggat lite men blir lätt att man tappar det när det inte händer så mycket i ens liv.

Varför jag har valt att sluta just nu är väl för att jag kände att jag hade motivationen och viljestyrkan att sluta en gång för alla.

Jag rökte min sista cigg i söndagskväll (28/4) och det ska vara min sista cigg i mitt liv, jag försökte dagarna innan peppa mig själv att denna gång ska jag fanimej klara av att sluta helt och hållet.

Dag 1 Måndag; I måndags hade jag nikotinplåster 7 mg och har vid behöv använt zonic munhålepulver 2 mg, första dagen gick över förväntan, jag var vid gott humör och märkte knappt av att jag inte rökte.

Dag 2 Tisdag ; även denna dag använde jag mig av plåster och munhålepulver, dagen flöt på rätt bra, lite rastlös och lite lätt stött var jag på kvällen. Tog två glas vin på kvällen men suget efter cigg kom faktiskt inte.

Dag 3 Onsdag; satte på plåster på morgonen, fick en otrolig illamående-attack och trodde jag skulle spy, så tog faktiskt bort plåstret och körde bara på zonic. Lite mer abstinens hade jag igår men det var hanterbart.
Jag har faktiskt under dagen för att underhålla händerna målat lite i vuxenmålarboken, vilket har lindrat abstinensen.

Dag 4 Torsdag(idag); idag är abstinens inte rolig, kom på mig själv att jag letade efter cigg, kollade även efter någon liten fimp i askkoppen, men hittade ingen som tur var.
Jag hade i söndags tömt alla askkoppar för att minimera risken att ”bara ta nått bloss”, det är så jag tidigare fått återfall med rökningen. Sjukt äckligt att man ens tänker tanken att hmm en fimp skulle nog vara gott! haha

Nu ska jag kämpa vidare med dagen, får se när jag skriver nästa gång! :)

Passerat tretton dagar

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

God kväll
Min rastlöshet börjar komma på mig vad jag än gör. Jag försöker kämpa att hålla tillbaka det men det är inte lätt ibland. Det är lättare när man har något att göra som att jobba.

Nu är det dags

Igår rökte jag 6 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Nu skall det ske - igen!
Efter många halvhjärtade rökstopp försök, är det dags igen den 1 april. Kommer att känna mig bra dum om det inte lyckas, av att ha lurat sig själv på denna dag. Har dragit ner på rökandet pga ekonomin, och började rulla egna cigg. Det var dumt! Fast det är billigare rent ekonomiskt, så kostar det dyrt på hälsan och välbefinnandet, och nu känner jag mig efterhand ganska vissen. Vill veta om det är rökningens skull, eller någon annan kroppslig skavank. Livet med cigaretter är ganska trist, när trötthet och dålig hälsa följer med.
Min fru stoppade tvärt den dagen hon varit hos rökavvänjningspsykolog. Trodde att jag själv skulle klara det utan sådan hjälp, men icke. Inte ens hennes rökstopp var motivation nog för mig. Resultatet bliv istället, att skulle jag fortsätta att röka, så blev det utomhus! Har därefter hängt åtskilliga timmar i ett öppet fönster, men till vilken nytta? Det är varken särskilt behagligt eller njutningsfullt, och handen på hjärtat - utöver den första ciggen smakar resten mest som en våt tidning - intetsägande och onödig. Fimpar varje cigg ett par, tre gånger, och röker sällan en hel cigg färdig. Det blir således många röktillfällen under en dag, men varje gång känns överflödig - ett slags substitut och ersättning för något annat och bättre att ta sig till.
Har provat Nicorette spray, som är bra, men man saknar själva rökningsproceduren. Satsar därför på tvärstopp utan hjälpmedel, och hoppas att motivationen skall ligga i själva stoppet. Få se att skapa andra rutiner när röksuget sätter in, för att därmed så småningom återfå ork och energi.

Idag är dagen

Igår rökte jag 15 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Hej,

Jag har försökt sluta så många gånger att jag har tappat räkningen.
Jag har testat alla metoder som inte är receptbelagda. (Allen Carr-boken, Nikotinplåster, nikotintuggummi, sugtabletter, trappa ner, sluta tvärt osv osv).

Mitt senast försök var för 1 år sedan när jag höll upp i 3 månader. Sen föll jag dit igen.
Det har tagit tid att samla kraft igen, men under ca 2 månaders tid har jag känt att det mentala är påväg att närma sig ett rökstopp sakta men säkert.

Och igår kom plötsligt dagen från ingenstans - "Nu slutar jag".
Jag rusade till apoteket och köpte sugtabletter så att min hjärna inte skulle hinna ångra sig och köpa cigg istället.
Och kl. 19.30 igår tog jag min sista cigg.

Det har gått ganska bra hittills- Jag har sugtabletterna när det slår till med full kraft, och det känns tryggt.

Första dagen som snusfri

Igår snusade jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Försöker att peppa mig själv genom att framhäva gårdagens prestation som något historiskt (gärna inför andra också). Snusfri en hel dag för första gången på 25 år! På ett personligt microplan tycker jag det är ett rimligt påstående.

Gårdagen var jobbig.

Jag upplever känslan av abstinensbesvären som tidvattenvågor. Närmar sig sakta med jämna mellan för att öka i intensitet tills det är riktigt jobbigt för att sedan mattas av. När det avtagit kan jag till och med för en kort stund kan glömma bort tankarna på snus. "Högvattenkänslan" och andra sidan, som jag fruktar kommer att få en att ge upp om de fortsätter att komma för ofta i längden, håller i sig i ca 30 min. Förloppet upprepar sig varannan timme ungefär.

Upprepar flera gånger per dag, för mig själv, mina tre starkast skäl till varför jag vill sluta:
- Leva längre
- Bli fri
- Kunna se mina barn i ögonen med gott samvete

Hej hej igen - 10 gången gillt nu?

Igår rökte jag 10 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Hejhejhallå IGEN!
Ja, nu har jag slutat räkna, vet inte hur många gånger jag försökt sluta nu.
Men förra gången gick sådär - ja, det gick ju inte alls för att vara ärlig.

Det har varit en väldigt stressig period i mitt liv, och som vanligt tog jag till ciggen - precis som att det skulle hjälpa. hrmm - snarare tvärtom.

Jag är så trött på min hjärna, jag är så trött på hur jag tänker, och jag är så trött på att jag lyckas lura mig själv gång på gång på gång.
Kan vara så övertygad om att jag inte vill röka mer, men sekunden senare har min hjärna övertalat mig att det nog är bäst att gå och köpa cigg iallafall. "Du kan sluta imorgon istället" - jo man tackar. Så har det pågått i snart 13 års tid.

Börjar fundera på typ KBT eller liknande - är det någon som testat det? För att få hjälp att ändra sitt tankemönster?

Känns som att motivationen ändå har stigit något, fick för några dagar sedan veta att en bekant åkte in till sjukhus och fick konstaterat lungcancer - en aggressiv typ. förmodligen bara några veckor kvar i livet - det känns tungt. Och det känns skrämmande att jag kanske själv är påväg mot samma öde. Tänk skräcken att få veta att du förmodligen bara har några veckor kvar. Fyfan.

Jag vill inte hamna där själv - iallafall inte pga att jag har orsakat det själv genom cigaretter.

Några tips från er som varit i liknande sits som mig? Dvs försökt om och om och om igen, och kanske till slut lyckats? Hur gjorde ni?

Varför jag vill sluta

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Jag tänker att jag kör en liten historia om hur jag började och varför jag vill sluta.

Ända sedan jag var liten har jag avskytt lukten av rök, många i släkten som röker/rökte och jag avskydde stanken! När jag var 20/21 år tog jag min första cigg, den berömda festciggen. Jag festade väl någon helg i bland, absolut inte varje månad men fler helger på sommaren än på vintern. Vid varje fest rökte jag.
När jag fyllde 24 hade jag ett stressigt jobb, alla på jobbet rökte och jag blev erbjuden cigg. I Början tackade jag nej och förklarade att jag endast feströkte, och dessutom rökte jag inte ciggen som inte hade klick.
Tillslut, efter att ha suttit med rökarna varje rast så fanns det ju någon med klickcigg, och jag tog en ibland, sen helt plötsligt en dag började jag med egna paket. Men det blev inte längre festcigg, det blev "på-rasten-cigg" och tillslut "varje-dag-cigg". Nästan varje dag för tre år sedan har jag tänkt att "oj, nu har jag börjat röka på heltid, som alla varnade mig för när jag feströkte, som jag var hundra procent säker på aldrig skulle ske eftersom de smakade skit". Jag har försökt ett par ggr, hållt mig en vecka ibland, tre dagar, osv. Nu känner jag väl att det inte finns någon framtid med ciggen, de förstör bara mitt liv. Som ett ohälsosamt förhållande ungefär haha.

Jag önskar såå att jag hade stannat vid feströkandet, att jag inte varit så naiv och trodde att jag kunde röka på jobbet också, "livet är en fest" som alla skämtar om. Hade jag stannat vid feströkandet så hade ciggen fortfarande ansetts som alkohol i mina ögon, något man brukar vid fest helt enkelt.

Livstankar

Igår rökte jag 20 cigarretter.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Hej alla!
Jag är en tjej på 35 år som rökt sen jag var 13 år.
Jag hade ett uppehåll med ciggen i två år för min dåvarande kille inte gillade att jag rökte. Varje dag i två år längtade jag efter en rök och ja ni kan ju själv räkna ut vad som hände när det tog slut...
Jag har provat många gånger efter det att sluta och jag ångrar mig bittert att jag började igen. Just i den stunden då jag började igen var mer ett statement-att jag får göra vad jag vill- det här jag ju kommit fram till. Tänkte inte jag skulle sitta här 10 år senare och kämpa med rökandet.
Jag har iaf bokat tid till en rökavvänjare på vårdcentralen. Hon skickar hem info om Champix. Mitt stora problem med att sluta är humöret. Jag är vanligtvis väldigt snäll men jag blir som drottningen i snövit

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se