Varför jag vill sluta

Trött

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Usch vad jag är trött! Sover allt för lite men tröttheten får mig på sätt och vis att vilja röka, speciellt på kvällen. Varför inbillar jag mig att den skulle pigga upp? Det är ganska absurt. Kommer ännu tydligt ihåg hur illa jag brukade må efteråt.
Men i alla fall så var jag ut o andas, sög på ett sugrör och njöt av livet. Eller försökte i allafall. Men har jag varit orökt 2 veckor för första gången sen jag började; ja då får det nog hålla i sig så långt som möjligt. Är så stolt över mig själv och ser fram emot framtida situationer där jag kan säga hur länge jag har varit orökt.
Att se andra röka äcklar mig. Det luktar illa också. Och faktist det som äcklar mig mest är en sak jag inte ens visste om att jag gjorde när jag rökte, nämligen svalde röken. Jag kan ha fel, men min sambo pratade om det och jag tyckte det lät heltokigt. Vem f*n skulle svälja röken?! Men aa, när jag tänker efter nu så "fattas" där ju nånting. Vare sig jag svalt eller inte så har det nog hamnat ner i magsäcken också tror jag. Så mycket äckligt man förträngt..

Det går bra

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Enorm abstinens igår. Jag verkligen BEHÖVDE den där ena ciggen, men är så glad att jag inte gjorde det. Gick ut på trappan och andades, så skönt med frisk luft och förbättrad lungkapacitet. Hela andningen är mjukare på något sätt! Mindre påtvingad och ansträngd. Kan andas djupare.

Satt nog riktigt och fantiserade om cigg igår.. hur jag skulle gå och köpa paketet, ta hem det.. avnjuta en på trappan här ute. Men Nej.. kunde inte se något slut. Den skulle ändå vara äcklig. Och om inte äcklig så tar den ändå slut för snabbt och så får man tända på en ny. Och sen har man det i näsan och ögona och överallt. Och sen mår man skit! För att man har kastat bort allt man kämpat för. Så när nån frågar hur länge man klarat nu så måste man säga att man inte gjort det. För har man rökt dendär ena, och sen dendär andra, så kan man ju lika gärna ta den tredje. För det är ju bara odag. Och sen kan man ju röka nog nästa dag också. O sen följande. För vad har det nu för betydelse, man var ju duktig och slutade. Kan göra det på nytt, en annan gång, en annan dag. Och så plötsligt har man rökt bort halva sitt liv. Så lika bra att inte tända på. Sådär förkortat alltså. Jag ramblar på men vill inte falla dit, vet för bra hur det går till.

10 dagar

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

10 eller 11 dagar, vet inte säkert ens. Det går riktigt bra men abstinensen efter att jag har ätit ordentligt är riktigt jobbig. Det vattnas i munnen, kliar i hals o tandkött. Så skumt. Försöker tänka att det är något bra men det är irriterande. Börjar undra om det nånsin kommer försvinna? Men kanske det är normalt. Äter vanligt tuggis för det i alla fall. Eller dricker te. Har blivit en enorm te drickare sen rökstoppet, många koppar om dagen. Till och med eftermiddagskaffet är åtminstone tillfälligt utbytt.

Är konstant trött också men det beror nog på barnen och för lite sömn. Men gör mitt bästa, känns bra att glömma bort ciggen mer och mer. Men hur kan en sak som att prata med en vän plötsligt trigga mig såå? Hon röker inte ens och är delvist anledningen o förebilden till mitt rökstopp. Ändå vill jag röka när jag pratar med henne.. nåja. Det blir bättre hoppas jag

Röker inte

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Alltså fyfan, mår så illa varje dag nu. Att ändra tankesättet är inte lätt. Tankarna är en sak för sig, men den här ångern och äcklet man får känna över vad man gjort sig själv. O andra sidan kan jag förlåta mig själv för att jag inte förstått bättre. Var bara 12 år gammal när jag började röka, till en början nu o då. Ett år senare rökte vi varje dag, jag och mina coola kompisar. Man var så ung och odödlig. Men nu känner jag nog att jag måste börja ta vara på hälsan och hoppas att allt återställer sig. Vill finnas kvar för mina barn och vill själv också ha ett kvalitativt liv med andra mål än rökning. Hälsoskadorna är så otroliga, både fysiska och psykiska. I alla fall för mig.
Sambon slutade röka tillika men han har ett lite annorlunda sätt att se på saken. Enligt sig själv så mår han utmärkt, bättre än någonsin. Men han längtar efter cigg när han ser någon röka. Jag känner mig äcklad, i alla fall tills vidare. Hoppas det håller i sig och blir värre för då kommer jag nog aldrig röra en hälsoskadepinne mer. Och kommer kunna vara en bättre förebild för mina barn samt faktist på riktigt förklara och lära dom också att inte någonsin göra det. Mina föräldrar kunde inte det för dom rökte och röker ännu idag. Det är sorgligt för jag vill inte se dom dö i KOL men ditåt är det väl på väg. Jag måste ändra på mig för att kunna se en bättre framtid.

Hur jag slipper känna abstinens

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Har rökt tidvis ganska mycket och nog varje dag i 12 år ungefär, men mera vill jag det inte. Har inga cigaretter och när suget kommer smygande påminner jag mig själv om vad rökande är. Jag föreställer mig min kropp framför mig och ser sedan hur jag drar ner dendär carncerröken i lungorna. Riktigt tänker på vad den ställer till med, all tjära o hur det påverkar kroppen. Och mitt röksug försvinner! Påminner mig själv att det känns olustigt när kroppen rensas; men det är nödvändigt. Jag ska bli frisk! Om jag aldrig hade rökt, vad skulle jag tänka om det då? Nej usch det är nog färdigrökt för min del. Det sitter i tankarna, dom styr känslorna.

Ändringar

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Alltså, jag kan inte låta bli skriva igen för det här motiverar mig. Det här är mitt livs längsta rökstopp och dessutom utan hjälpmedel nu 2 dagar. Jag ÄR stolt över mig själv fast det bara gått 5-6 dagar eller nått. Har inte så mycket koll egentligen, eftersom jag var tvungen att uppdatera appen så många gånger den här månaden. Slutade röka med började lika snabbt igen. En ganska lång process. Nu vill jag söka fram boken äntligen icke rökare, har tänkt läsa den så många gånger men har inte hunnit. Försöker bara tänka positivt. Är ganska nöjd med mitt beslut men undrar om det skulle underlätta att vara nöjd med livet i allmänhet.. villl göra förändringar men vet inte hur. Tänker att desto mera stora förändringar, desto mer annat att tänka på och naturligt att förbättra sig på många sätt tillika? Te är gott men behöver lite livsglädje.
Har lite ont i lungorna också och hoppas på att det ska släppa snart. En konstig brännande känsla som nog fanns där när jag rökte också.. men vägrar tro det är något allvarligt. 12 år är väl ändå inte så mycket...?!

Obehag

Igår varken rökte eller snusade jag.

Kunde inte sova inatt, men tog inte tuggummi ändå. Tuggar vanligt och dricker kamomillté, det lugnar. Det hjälpte mig också äntligen somna 4 på morgonen. Har väldigt obehag, känns som att alla gamla sorger vill upp på ytan för att förstöra för mig. Men jag tänker så här att om alla hjärnspöken nu vill testa mig så är det lika bra. Känner inte så mycket sug alls, mest faktist ett helt otroligt jävla obehag när jag tänker på hur mina kära (buhuu) lungor mår efter 12 års rökning. Jag är uppriktigt äcklad av mitt eget hälsoskadliga beteende. Jag har gjort det LÄNGE men vägrat inse eller tänka vad det innebär. Dom kommer ju aldrig bli lika igen! Men jag kan rädda det som finns att rädda och leva hälsosamt från och med nu. Men det kommer nog ta en stund nu att komma över min egen äcklighet.. och alla andra dåliga val jag gjort i livet. Inbillar mig att det här är nu en tid för återhämtning och att gå på djupet med mig själv, för att aldrig mera fortsätta utan ändra riktning. För alltid.

Dagen då ja slutar röka

Igår rökte jag 10 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Mitt namn är Emma och jag är 22 år. Jag har varit heltidsrökare i ca 1 och 1/2 år. Det hela började med att jag föll för trycket med att feströka. Det gick bra att bara feströka i några år tills jag vid ett tillfälle fortsatte röka dagen efter. Jag har försökt sluta vid ett flertal tillfällen innan men det har alltid varit för någon annans skull och inte för min egen.
Men nu har jag bestämt mig för att sluta röka för min skulle och rökte min sista cigarett för 30 min sen. Jag känner ett röksug nu bara för att jag vet att det inte blir några fler cigaretter men jag har för många anledningar till att sluta för att falla tillbaka denna gång.
Jag har i flera år dragits med övervikt och tyckt att det inte spelar någon roll om jag röker för min hälsa är redan dålig. Men har nu tagit tag i vikten och har under de senaste 3 månaderna gått ner 13 kg och det har fått mig att tänka. Om jag vill leva hälsosamt så hjälper det ju inte att bara gå ner i vikt, jag måste sluta röka också. Dessutom har jag nyligen träffat en kille som jag gillar, vi har träffats 2 gånger och det känns riktigt bra. Men han är beroende av energidryck och jag försökte förklara för honom att det kan vara farligt att dricka för mycket. Det var då han sa: "Ja, men som att dina cancerpinnar inte är farliga?". Det fick mig att tänka till ännu mer och verkligen inse vad jag gör mot mig själv.
Idag är det den 16 november 2017, dagen då jag slutar röka för min skull. Jag vill leva ett långt hälsosamt liv, minska riskerna för sjukdomar relaterade till rökning och jag vill kunna skaffa barn när det väl är dags utan massa problem.
Jag kan, jag vill, jag ska!

Varför jag vill sluta

Igår rökte jag 1 cigarretter.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Hela texten försvann

Att titta på när det blir tufft

På onsdag ska jag påbörja en Champix kur och listan nedan tänkte jag ha som motivation för att ta mig igenom detta.

* Mina barn förtjänar en frisk mamma!
* Spara pengar till att kunna göra kul saker med familjen istället för att stå på trappan och röka upp dom.
* Slippa pipet i bröstet och denna eviga hosta.
* Slippa lukta illa! Skäms när man får in på fsk och VETA att jag luktar tobak!

Nu ska det f#n gå!!

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se