Abstinensbesvär

Hej!

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag förtsätter med att kämpa på.det gör ni alla också.självklart röksuget är fortfarande har lite makt.trots att den minskat reellt.efter 34 dagar rökfri..
tro eller ej.att vid den andra vecka efter rökstoppet.känndes att jag blev liksom ett litet barn som tappat sin bästa leksak.ledsen,obehaglig ångest, helst ville inte prata med non.allting är tomt omkring.men aldrig tänkte på att ger upp och gå och köpa cigg.
men nu röksuggreppet lättnad och jag kunde hålla starkt .har redan fatta ett beslut om att va rökri .röksuget få inte vinna..
kära deltagare i denna logg.vi har alla en gemensamt mål.att bli rökfria..den här loggen är bästa sätt att vi stötar varandra.
Lycka till alla kämpare.

Depp

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket lite .

Jag tog min sista snus 31:e januari. Slutade snusa för att jag började arbeta på en nikotinfri arbetsplats. Slutade tvärt från en dag till en annan, var inte min tanke direkt. Skulle börjat trappa ner och inte sluta cold turkey. Att jag började nytt jobb, hade fullt upp med att lära nytt och fick nya rutiner tror jag var en av framstegsfaktorerna till att jag fortfarande är nikotinfri.

Jag känner inget direkt sug efter nikotin nu, mådde illa och var extremt trött första dagarna. Går med nikotinfritt alternativ innanför läppen hela dagarna, något som jag vet att jag borde sluta med men inte tar tag i. Kanske ett tecken på att suget finns där.

Något jag märkt av sedan jag slutade snusa är att jag är fruktansvärt lättirriterad och att jag tar ut det över familj och vänner. Tur är att jag inte är i ett förhållande för det hade inte funkat. Som det är nu kan jag hålla ihop på jobbet men när jag pratar med familj eller nära vänner hugger jag och är elak för minsta lilla. Kan börja gråta för ingenting och håller mig helst undan sällskap. Är inte van vid dessa känslor förutom PMS någon dag i månaden.

Är detta på grund av att jag slutat med nikotin, har jag gått in i en depression eller är det övergående?

Vill prata och umgås med folk men blir tvärförbannad så fort någon annan öppnar munnen. Blir ledsen för att jag reagerar som jag gör, för att jag säkert sårar mina nära, men jag ber inte om ursäkt. Vill inte visa att jag är så känslig, att jag börjar gråta. Orkar inte med frågorna och omtanken som kommer med dem.

Skulle jag bli som "vanligt" om jag börjar snusa igen?

Depp

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket lite .

Jag tog min sista snus 31:e januari. Slutade snusa för att jag började arbeta på en nikotinfri arbetsplats. Slutade tvärt från en dag till en annan, var inte min tanke direkt. Skulle börjat trappa ner och inte sluta cold turkey. Att jag började nytt jobb, hade fullt upp med att lära nytt och fick nya rutiner tror jag var en av framstegsfaktorerna till att jag fortfarande är nikotinfri.

Jag känner inget direkt sug efter nikotin nu, mådde illa och var extremt trött första dagarna. Går med nikotinfritt alternativ innanför läppen hela dagarna, något som jag vet att jag borde sluta med men inte tar tag i. Kanske ett tecken på att suget finns där.

Något jag märkt av sedan jag slutade snusa är att jag är fruktansvärt lättirriterad och att jag tar ut det över familj och vänner. Tur är att jag inte är i ett förhållande för det hade inte funkat. Som det är nu kan jag hålla ihop på jobbet men när jag pratar med familj eller nära vänner hugger jag och är elak för minsta lilla. Kan börja gråta för ingenting och håller mig helst undan sällskap. Är inte van vid dessa känslor förutom PMS någon dag i månaden.

Är detta på grund av att jag slutat med nikotin, har jag gått in i en depression eller är det övergående?

Vill prata och umgås med folk men blir tvärförbannad så fort någon annan öppnar munnen. Blir ledsen för att jag reagerar som jag gör, för att jag säkert sårar mina nära, men jag ber inte om ursäkt. Vill inte visa att jag är så känslig, att jag börjar gråta. Orkar inte med frågorna och omtanken som kommer med dem.

Skulle jag bli som "vanligt" om jag börjar snusa igen?

Depp

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket lite .

Jag tog min sista snus 31:e januari. Slutade snusa för att jag började arbeta på en nikotinfri arbetsplats. Slutade tvärt från en dag till en annan, var inte min tanke direkt. Skulle börjat trappa ner och inte sluta cold turkey. Att jag började nytt jobb, hade fullt upp med att lära nytt och fick nya rutiner tror jag var en av framstegsfaktorerna till att jag fortfarande är nikotinfri.

Jag känner inget direkt sug efter nikotin nu, mådde illa och var extremt trött första dagarna. Går med nikotinfritt alternativ innanför läppen hela dagarna, något som jag vet att jag borde sluta med men inte tar tag i. Kanske ett tecken på att suget finns där.

Något jag märkt av sedan jag slutade snusa är att jag är fruktansvärt lättirriterad och att jag tar ut det över familj och vänner. Tur är att jag inte är i ett förhållande för det hade inte funkat. Som det är nu kan jag hålla ihop på jobbet men när jag pratar med familj eller nära vänner hugger jag och är elak för minsta lilla. Kan börja gråta för ingenting och håller mig helst undan sällskap. Är inte van vid dessa känslor förutom PMS någon dag i månaden.

Är detta på grund av att jag slutat med nikotin, har jag gått in i en depression eller är det övergående?

Vill prata och umgås med folk men blir tvärförbannad så fort någon annan öppnar munnen. Blir ledsen för att jag reagerar som jag gör, för att jag säkert sårar mina nära, men jag ber inte om ursäkt. Vill inte visa att jag är så känslig, att jag börjar gråta. Orkar inte med frågorna och omtanken som kommer med dem.

Skulle jag bli som "vanligt" om jag börjar snusa igen?

Depp

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket lite .

Jag tog min sista snus 31:e januari. Slutade snusa för att jag började arbeta på en nikotinfri arbetsplats. Slutade tvärt från en dag till en annan, var inte min tanke direkt. Skulle börjat trappa ner och inte sluta cold turkey. Att jag började nytt jobb, hade fullt upp med att lära nytt och fick nya rutiner tror jag var en av framstegsfaktorerna till att jag fortfarande är nikotinfri.

Jag känner inget direkt sug efter nikotin nu, mådde illa och var extremt trött första dagarna. Går med nikotinfritt alternativ innanför läppen hela dagarna, något som jag vet att jag borde sluta med men inte tar tag i. Kanske ett tecken på att suget finns där.

Något jag märkt av sedan jag slutade snusa är att jag är fruktansvärt lättirriterad och att jag tar ut det över familj och vänner. Tur är att jag inte är i ett förhållande för det hade inte funkat. Som det är nu kan jag hålla ihop på jobbet men när jag pratar med familj eller nära vänner hugger jag och är elak för minsta lilla. Kan börja gråta för ingenting och håller mig helst undan sällskap. Är inte van vid dessa känslor förutom PMS någon dag i månaden.

Är detta på grund av att jag slutat med nikotin, har jag gått in i en depression eller är det övergående?

Vill prata och umgås med folk men blir tvärförbannad så fort någon annan öppnar munnen. Blir ledsen för att jag reagerar som jag gör, för att jag säkert sårar mina nära, men jag ber inte om ursäkt. Vill inte visa att jag är så känslig, att jag börjar gråta. Orkar inte med frågorna och omtanken som kommer med dem.

Skulle jag bli som "vanligt" om jag börjar snusa igen?

Hej alla.

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

En månad och tre dagar till är jag rökfri utan hjälpmedel,bara viljan är enda hjälpsamt verktyg.det inte så lät process.det är riktig viljans rehabilitering.
Kort sagt.vill säga att inget positiv i cigg.varför ska jag sakna till något/sak som är bara negativ/skadlig/kan orsaka de värsta sjukdommar osv.så hade jag tänkt när röksuget slå tillbaka.
självklart är inte så lätt process.men förberedelse och motivation är viktigaste för att fatta ett beslut.att vara rökfri.fortfarande röksuget hälsar på ibland.mest på eftermiddagar.jag kunde tysta ner den med att dricka vatten.eller äter en frukt.mest åt jag morötter.en promenad om de är möjligt.har gått upp i vikten cirka 2 kg på en månad.det är ganska normalt..jag antecknat /upplevelse för varje dag sedan rökstoppet..
Hälsningar till alla som kämpar på

Känner mig sjuk

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Helt nedstämt tomt och ledsen
Ont överallt,

Ska detta vara så här ? Vet inte om jag orkar,,,,,,,

Varför vill jag ha en prilla?

Igår snusade jag inte.
Humör nu: Mycket bra.

Idag har jag varit helt nikotinfri i 34 dagar. Dvs utan nikotin- sugtabletter. Särskilt efter jag ätit lunch och middag känns längtan av att ta en snus. Hur ska jag slippa denna längtan?

Hjälp va jobbigt det blev

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Hej..

Jag har en fundering.. kanske fiskar jag efter anledningar till att börja röka men ärligt talat så undrar jag följande:

Jag har i flera år nu rökt i snitt 10 cigg per vecka som mest.. vissa dagar helt utan cigg och till och med vissa veckor utan cigg utan att vara det minsta röksugen emellan.. Cigg har för mig varit ett avslappnings moment där jag satt på balkongen, ringde en vän.. pratade lite och bara hade en stund av njutning då och då. Jag har ALDRIG haft behov av att röka under arbetstid..på busshållplatser eller så. Inte ens på utrserveringar eller liknande har jag känt ett behov utan har bara kunnat röka "when the moment is completely right" kanske låter jätte konstigt men så är det.

Nu när jag fick för mig att sluta så är cigg det enda jag tänker på.. är röksugen hela tiden.. småäter och känner mig allmänt ledsen att det som var "min lilla stund på balkongen" nu är borta. Det är få moment i livet man tillåter sig sådär riktig meditation eller tankestund som när man bara kan sätta sig ner i lugn o ro med en cigg under några minuter.. Jag finner tillochmed inte längre tid att ha längre pratstunder med vänner i telefon.. Det är så mycket mer än cigaretten som försvinner..ja om ni fattar vad jag menar.. Låter kanske knäppt..

Jag upplevde aldrig min rökning som ett problem innan.. kände att jag kunde kontrollera det och bestämma när jag ska röka.. rökte väldigt lite som sagt och jag hade sinnesro och livet lekte.. Nu när jag helt plötsligt vet att jag inte får röka mer för jag bestämt mig att typ sluta så är det ett jätte problem.. tänker helaaa tiden på det..känner röksug som attans och lider så jobbigt det är..

Vet att det är dåligt att röka även en cigg i veckan, men jämfört med hur man nu mår är det verkligen så farligt att röka så lite? Har som sagt i ca 10 år haft det så och aldrig blivit stor rökare (om man bortser från när man var tonåring och rökte ett pack om dagen men det var ett tag sedan :) )

Hjäälp.. va gör man?

50 dagar idag

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Ja, nu har det gått 50 dagar utan cigaretter.Tycker det känns bra, visst har jag i bakhuvudet att jag måste sluta med tugummin också,är ändå otroligt stolt av jag klarat det så här, eftersom det har varit så svårt för mig innan att sluta.Det får ta den tid det tar denna gången, med hopp att jag ska klara av att bli rökfri.Lycka till alla ni kämpar på bloggen. Ni klarar det

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se