Abstinensbesvär

Hur många öl?

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Det där märkliga svaga nikotinsuget infinner sig. Som om någon drar med en sugkopp i ansiktet. Någonstans mellan likgiltigheten och desperationen sänkte jag fyra öl och hoppades på frälsning. Nu försöker jag mestadels dölja min vinglighet och hoppas på att jag packat ned allt som behövs för min kommande utlandsresa. Jag är så j-a trött på nikotin. :(

Men det hände något märkligt idag. Det prasslade i asplöven och jag satt och log åt det härliga ljudet. Skillnaden mot "Det är nog dags att byta prilla"-tänket är omvälvande.

Alkohol, hjälper?

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt.

Har semester och har hållit upp med snusandet i en vecka. Kom tillbaka från skärgården igår. Därute fanns ingen möjlighet till snusande och abstinensen var mer eller mindre noll. Några mentala utbrott, men inget allvarligt. Jag har testat att hålla upp tidigare och har ganska bra koll på hur psyket fungerar. Dag 4 brukar vara en välsignelse för mig själv och omgivningen. Men sedan jag kom hem (dag 7) har det känts som att leva i Lustiga huset blandat med Spöktåget och Björnes magasin. Mina tre barn försöker driva mig till vansinne, humöret är i någon form av Joker-läge. Om jag inte retas med någon så skrattar jag åt vad f-n som helst. Frun tycker att jag är barnslig och knäpp (no shit!). Hon har aldrig fattat att jag snusat eller nikotinat. Jag började med Nicotinell tuggummin för några år sedan av en slump. Jag började må dåligt av beroendet för några månader sedan efter att ha ökat intaget drastiskt till dubbelprillor av stark sort. Magen kajkade ur och psyket blev labilt eller rent zombieaktigt beroende på nikotin-nivå.

Jag gick igenom alla mina snusgömmor igår, sniffade på dosorna och slängde dem. Jag fick en märklig flashback av hur jag hittade min morfars cigarrer när jag var barn. Jag mindes smaken och hur jag låtsades röka dem och satt och sniffade på dem. Snacka om att giftet gjort avtryck i hjärnan.

Mitt stora problem nu är att alkohol och motion verkar vara det enda som dämpar nikotinsuget. Eftersom jag inte orkar springa mer än en knapp mil så tar jag till flaskan på eftermiddagen/kvällen. Det känns dumt, men ack så skönt på en och samma gång. Det verkar som många upplever rakt motsatt effekt av alkohol; nikotinsuget ökar. Men jag känner inte det. Kan det vara så jag håller på att byta ut ett beroende mot ett annat. Det är ju sjukt tragiskt i sådana fall. :| Lite orolig för att jag ska behöva fajtas med två "beroendemonster" på en gång snart.

Den där morgonciggen.

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Okej, inte rökt sedan i måndags kl 12.00.
Humöret är förvånadsvärt bra. Allt sitter i hjärnan! ( hehe, mitt mantra)
Dock har jag lite funderingar. Morgonciggen?
Hur har ni andra gjort? Detta tillsammans med en koppkaffe, är min morgonstart.
Just nu kör jag på som vanligt, tar en koppkaffe och sätter mig på altanen ( ja, fast utan cigg).
Bra eller dåligt??? Ska jag lura hjärnan att detta är vad vi gör ( dvs samma vana fast utan cigg)?
Hur gör ni? Har ni hittat någon annan supermysig morgonrutin?

Dag 2, check!

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Nu ska jag gå och lägga mig och är nöjd över att jag klarat av dag 2 som rökfri relativt smärtfritt faktiskt...
Det är första gången jag lyckats vara rökfri så här "länge" sen jag började röka.

Skillnaden den här gången är att jag inte vill röka igen.

Jag ser fram emot att lukta gott. Om morgondagen går bra ska jag köpa en parfym för att fira att jag luktar gott och att det nu faktiskt är värt att lägga pengar på en parfym för nu kommer jag inte förstöra doften med rök längre :)

Abstinens!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Hej allihopa!

Kände att jag måste skriva av mig för abstinensen är relativt stor nu. Har rökt i 25 år fram tills den 17/7-2017.
Med andra ord så har jag varit rökfri i 4 dagar nu och jag slutade tvärt utan hjälpmedel eller någonting.
Är det någon här inne som har klarat av det utan varje sig nikotintuggummi eller något annat hjälpmedel?
Tänkte så att man inte varit lite väl optimistisk och tror att det går utan när man rökt såpass många år som man ändå rökt. Anledningen till att jag slutade var för att jag känner att man är bra dum i huvudet som betalar för att långsamt kväva sig själv till döds. Samt att man även gör det för sin son,fru,ekonomin och alla andra nära och kära. Har varken kol eller någonting så det är inte därför man slutat men jag vill inte hålla på fram tills den dagen man får en sådan diagnos.

Önskar er alla människor här inne en fortsatt trevlig sommar och ett stort lycka till till er som försöker sluta.

Andreas

När ska det gå över..

Vart rökfri 4 månader nu och 2 månader nikotinfri, fast tänker ändå varje dag på cigg och att det skulle va gott.. undrar bara hur länge dessa tankar kommer existera? Hur är det för er andra?

Röksugen utan dess like

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Nu kom suget och abstinensen på allvar. Det har gått snart 16 dagar utan att ha rökt något alls och har inte känt något allt för stort besvär men nu jä#@&$# har det slagit till på Allvar. Dom senaste dagarna har det varit kallsvettningar på väg till återfall sömnlöshet och irriteration. Jag fattar inte vart det kommer ifrån. Det värsta ska väl vara över nu???

2 dagar ska bli 3

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Hej igen!
Andra rökfria dagen är påväg att ta slut. Igår var lättare än idag. Men samtidigt så har det bara varit jobbigt under ett pat timma totalt. Igår, som var min första rökfria dag, trodde jag skulle vara olidlig på morgonen. Men Nopp, jag drack mitt kaffe och väntade, men inget. Svåraste sugen får jag när telefonen ringer. Vanan att gå rakt ut på balkongen och tända min cigg när jag pratar. Så jag börjar fatta nu att vanan är starkare än nikotinet. Det gör mej nästan förbannad. Jag som trott tvärtom i många år. Jag e ju inte dum, utan fattar att vanorna spelar roll. Men att vanan skulle vara större än giftet trodde jag inte.

Nåväl, än är jag inte stolt över mej själv, men nöjd. Riktigt nöjd.

Tänker ta en dag i taget och fortsätta såhär. Förhoppningsvis släpper vanan så småningom ;)

Tack för mej och fortsätt på inslagna vägen mot rökfrihet allihop! Grymma e vi!!

Kram kram

Tack för pep

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Så, då e det gjort! Andra dagen som rökfri. Trodde inte det skulle gå så bra som det gjort. Rökte min sista cigg lördagnatt kl 01. Trodde söndag morgon skulle bli katastrof. Det var den inte. Jag hade att göra hela söndagen, vilket underlättade. Idag, måndag, har varit lite jobbigare. Har haft ganska mycket sug och fått hålla emot ordentligt vid 2 tillfällen. Men nu e klockan 21.45 och dagen och kvällen har faktiskt gått och jag har grejat det bra :) Känner mej inte stolt men nöjd. Ser också att varje gång telefonen ringer drar suget i gång. När jag varit iväg och kommer hem drar suget igång. Är van att belöna mej genom att gå ut på balkongen och röka när jag kommer hem. Vanan är det som drar igång suget. Inte tvärt om. Jag tror champixen gör sitt jobb. Fast det vet jag ju inte. Men tror inte det skulle funka utan. Det har det inte gjort förr, och jag har verkligen försökt MÅNGA gånger förr.
Just nu känns det som att jag kommer att greja detta och viljan att göra det är fortfarande stor. Så nu är denna dagen slut och i morgon e en ny dag.
Just nu svettas jag utan att anstränga mej det minsta. Jag har svårt att koncentrera mej. Jag håller på att få munsår. Humöret är ganska ok, kanske lite mer lättantändlig än vanligt. Känner mej ganska nedstämd men fattar att det handlar om att min "bästis" e borta. Det går över.

Tack för mej! Och stå på er allihop! Nikotintrollet är lömskt, smart och elakt!!

Kram kram

Räknaren: 45 dagar efter stopp.

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

45 dagar. Det trodde jag inte för 45 dagar sedan. Allt går bra och jag slås av mindre sug hela tiden, vissa dagar glöms ciggen bort helt och hållet.
Har inte riktigt känt av många olika hälsofördelar än, mer än att det är lättare att gå/springa. Men å andra sidan så vet jag om att dessa 45 dagar har gjort underverk för min stackars kropp.
Känner mig stark och bra.
Lycka till allihopa. Det må vara svårt men för varje dag så blir det lättare!

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se