Och det har nog varit en av de värsta dagarna hittills med röksug så man nästan gått sönder. Alltså Åååååt h...e vad det drar i en -MEN JAG ÄR STARKARE fräser jag till och ger niccomonstret, som verkar var en avkomma från "DET" (Steven Kings grymma Clownmonster som egentligen var nåt annat), ja jag ger det en käftsmäll och en sjujäkla spark därbak - VÄCK HÄRIFRÅN!!! Tur kanske att man inte har vapenlicens och ammunition.... eller tror på exorcism. NÄ, det går inte utan stenhård kamp. Hade knappast klarat denna dag om jag inte haft Champix, inbillar jag mig i allafall. OCH JAG RÖKER FOOOOORTFAARANDE INTE! HAH!
Ha det gott

Tack för rådet goa Millis. Det du skrev i min förra logg idag. Det stämmer nog som du säger och jag kommer att noga redogöra med förskrivande läkare innan jag gör annat. Sätter stort värde på denna sajt och all info som alla delar med sig av. När jag läste din kommentar så fick jag en galghumoristiskt rå bild i skallen. ungefär så här: Här kommer man glatt gående i solens sken och har lämnat medicineringen bakom sig. Så, plötsligt, kommer den där MegaNicco-släggan där som en gigantisk pendelslägga farandes från ingenstans och sopar en av banan. Heeh :( ..... NÄ, JAG RÖKER INTE NU LÄNGRE, alltså effektivt.... Huuuuhaah!
Det är en veritabel kamp att kämpa, vare sig man går på Champix, annat eller inget och vi stretar ju på alla mot samma mål - RÖKFRIHETEN.
Nu ska jag cykla några km på motionsscykel medan jag lyssnar på stänkande rockblues.
Ha det gott.

Det är som om näsan och luktsinnet lurade mig på nåt konstigt sätt. Det är som om jag hade ett kaffehus fullt med rökare i min näsa. ALLTSÅ, är inte tokig (tror jag i allafall) men det känns konstigt. Spelar nästan ingen roll om jag är inne eller ute.
Det är visst en hel del knepigheter kring Champix, en av orsakerna varför jag tvekade så länge med att börja ta dem. Och sedan lyckades jag på nåt sätt förtränga det och tänkte BARA PÅ ATT DET ÄR DET ENDA ..... som kan hjälpa mig. Nåväl, bara det nu inte är en tråkig sidoeffekt, tur i oturen ändå att det inte är aromer från andra verksamhetsområden kring oss.
Så det där med SUUUUUUUGET, som poppar upp - DJUPA ANDETAG- för att strax gå över. Men så ibland kommer de riktigt envist och enerverande tätt - och då ser man säkert allt annat än lustig ut särskilt som man står där och skrattar åt just inget eller bara sig själv.
Klarade förresten en hel fest och kortspelskväll igår UTAN ATT RÖKA. För min del var det bra träning för att lära känna igen hur de där knäppa och hopplösa sugen försöker rycka i en. Det funkade bra. Ett glas vatten emellanåt och några halstableter - inga problem.
KÄMPA nu duktigt - Peppiskramar.

"Var faaan är mina hörlurar Alex? Var har du lagt dom?ÅAwwggrrrrrr"¨
Jag flippade ut totalt av denna lilla lilla smågrej.
"Hur faan ska jag nu kunna gå ut och träna om jag inte har några hörlurar??? AWWGRRRR"
Vilken världskatastrof....så kändes det faktiskt.

En halvtimmes rask stavgång vid havet hjälpte mitt röksug. Men det hjälpte bara under den halvtimmen.
En Magnum-mandel och en Nogger hjälpte också....fast bara under tiden som jag åt mina glassar.

Snart helg, och jag undrar hur jag ska kunna stå emot suget efter att jag fått i mig några drinkar på klubben ikväll. Humm, jag får väl ha en nöd-nogger i handväskan ; )

"Om du slutar, så slutar också jag" sa jag till min man. Han lyckades, och fem månader hade jag fortfarande inte ens börjat trappa ner.

Efter 2 år av magproblem fick jag höra av läkaren att jag hade magsår och brock i magmunnen. Magsmärtorna blev värre och värre och rökningen gjorde ju inte saken bättre enligt läkaren.
"På måndag ska jag sluta" och det gjorde jag också...nästan i alla fall.

Dag 1: 3 cigg
Dag 2: 3 cigg
Dag 3: 4 cigg
Dag 4: 0 cigg än så länge, klockan är bara 14.30

Jag har blivit en tickande bomb, en galltjutande fru, en dörrsmällande jävul en sån som skriker fuck you till cyklisterna som inte håller sig på cykelbanan.
När jag hållt mig i flera timmar och sedan äntligen tar mig ett blåss så pirrar det ända ut i fingertopparna.

Min man insåg fort att han inte skulle kunna stå ut med mig om jag fortsatte så här. Han skyndade sig iväg för att köpa mirakel-plåste.
Jag slet upp paketet och läste - Får ej användas om man lider av magsår.
SKIIIIIT! Ringde sjukvårdsupplysningen som sa att det var bättre för min mage att fortsätta röka än att ta dessa mirakelplåste.
Vad ska jag nu ta till för hjälpmedel?? Jag har ätit en hel påsa morätter och knaprat i mig selleri och russin och choklad.
Har hört talas om ett piller som lurar huvudet på något sätt. Skulle vara intressant är läsa mer om detta.

I några dagar nu har jag haft en del konflikter med tvättmaskinsfirma, min exman, oro över sjuk vän. Ja, ni vet sånt som händer i livet. Och jag har haft mycket ofta röksug. Men jag har ett kanske konstigt sätt att hantera det. Jag talar om för alla i min närhet hur j....la röksugen jag är. Det funkar, röksuget går över! - Nu har det fina vädret äntligen nått ostkusten så i morgon blir det båttur. Hurra. Lev väl alla som kämpar

fick jag reda på i dag när min son beklagade sig över att barnen hamnat i trotsåldern samtidigit!! Och jag som har varit heldeppad i snart tio dagar eftersom min farmorförmåga tydligen försvunnit.!!! Vi har varit ute på en ö och badat hela dan då var allt frid och fröjd. Men sen blev det McDonalds där det övergick i tjurighet, gråt, ilska. Efter ett tag kände jag att det här klarar jag inte, så jag sa till min son att nu tar jag en promenad vi ses vid bilen om en stund. När vi sen möttes hade ilskan hos alla lagt sig. Nu har dom åkt hem, så det är så tyst. Har absolut inget röksug och det är jag tacksam för. Jag kan nog inte tänka mig någon mer stressfulla period än den jag har haft sista tiden och ändå inget röksug. I morgon ska vännen och jag ta en promenad på stan och titta på alla båtar. Lev väl!

Hej alla!
Japp, jag klarade det! En vecka på festival i Roskilde UTAN cig! De första dagarna kom impulserna tätt, men nu förstår jag verkligen vad Carr menar med att bryta associationerna. Jag behövde bara gå igenom varje situation en gång så var associationen bruten. Sista dagarna tänkte jag knappt på cig alls. Av bara farten har jag också helt slutat med champix efter att ha ätit det i 8 veckor. När jag skrev senast hade jag trappat ner till en tablett om dagen och inte kännt någon skillnad. Det kom dock några abstinenssymptom efter ca. 4 dygn med den lägre dosen. Kände mig lite rastlös och hade svårt att fokusera. Dock inget särskilt röksug. Det satt i till och från i 2 dagar. Sen, i torsdags mådde jag sådär (det blir ju en del öl när man är på festival), var lite risig i magen och lite uttorkad så då struntade jag helt i tabletten och på den vägen är det. Men helt smärtfritt har det inte varit att sluta helt. Jag har/har haft svettningar, lite yrsel och varit lite "luddig i luvan". Men jag måste ändå säga att jag inte är särskilt röksugen! Jag tänker lugnt att det går över om några dagar. Dessutom är det pissigt väder nu och jag har semester så jag kan ligga på soffan och ta det lugnt.
Festivalen var hur kul som helst! I år var det underbart väder och mycket bra musik. Det var faktiskt skönt att slippa röka, att tänka på att ha cig hela tiden etc.

Jag har läst igenom 10 sidor loggar och ser att det varit både upp och ner för er... Jag vill skicka hälsningar till alla jag känner sen tidigare och hälsa alla nya välkomna! Grattis till er som haft jubileum, till mig själv också som kommit över 50-gränsen. Särskild hälsning vill jag skicka till Pluttan eftersom vi ju startade nästan samtidigt, underbart att se att gå så bra för dig! Och visst är det 50 för dig idag? GRATTIS!
Kramen till er alla!

Jag och min man slutade att röka för drygt tre veckor sedan. Vi har rökt ca 20-30 år vardera dessförinnan.
De här veckorna har tidvis varit mycket påfrestande. Sömnsvårigheterna har varit jobbiga och sömnen har inte stabiliserats riktigt ännu. Koncentrationssvårigheterna har också varit störande. Jag är ledig om dagarna och har inte kunnat läsa böcker som jag brukar. Min man och jag har också tidvis haft dåligt humör och vi har grälat en del.
Nu känns det som att det värsta är överståndet. Jag har inte röksug särskilt ofta och de är mildare än tidigare. I början hade jag fantatiser om rökning, men de är helt borta nu. Humöret är mycket bättre och jag känner mig lugnare nu än när jag rökte. Jag oroar mig inte lika mycket. Den första märkbara vinsten av att sluta röka var att min andning blev mycket friare och lättare. Det kändes som om jag fick lite extra syrgas hela tiden. Jag orkar gå längre och raskare promenader och det känns helt underbart! Jag som alltid haft besvär med ryggen. Vikten bryr jag mig inte om för tillfället, nu är det främsta målet att förbli rökfri.

Tack alla ni som skriver om era erfarenheter. Jag förstår att det finns fällor framöver och att det gäller att inte känna sig för säker. I de lugnaste vatten...Visst är vi värda all uppmuntran på vår väg mot ett rökfritt liv! Det är nog bara vi som förstår vilken seger det är!

Jaha, börjar närma mig en månad. Kändes lättare till för en vecka sedan och jag undrade hur lätt det gick och undrade vart röksuget tagit vägen. Hade först Nikotinell tuggis 4mg och sugisar 2mg som jag tog samtidigt men plötsligt kom rökbegäret tillbaka :(. Beror nog på att jag har semester från i måndags. Nu har tankarna varit att jag ändå kanske ska ge upp och ska jag ändå ge upp så kanske jag ska börja röka innan rökbegäret försvinner igen. Eftersom det är en ny situation igen, semester, hemma, kaffe, sitta ute osv så känns det som att man borde börja röka. Men samtidigt tittar jag på min fru som röker och tänker att det vill jag ju inte göra då hjälper det lite. Men hon ser så "lycklig" ut när hon sitter och blossar på sina ciggisar till kaffet. Har 5 barn från 4-13 år som härjar runt och bara där känns det som att man skulle behöva en cigg ibland. Men nu har jag varit utan så pass länge att hjärnan funkar att tänka med istället för att instinktivt bara röka. Har nu från och med igår gått ner till 2mg tuggisar. Har kvar några sugisar ifall det skulle krisa. Känner att jag nu måste sänka nikotinintaget lite. För det är väl ändå så att rökbegäret kommer speciellt mycket när kroppen vill ha påfyllning av nikotin. Så om jag sänker kroppens behov av nikotin så borde rökbegäret också att sänkas, eller har jag helt fel? Jag vet ju ändå att cigg är SKIT och FARLIGT, ändå tänker man tanken på att börja igen. Hur är den mänskliga hjärnan funtad egentligen?? Hoppade fallskärm (tandemhopp) för ett par år sedan och har inte hoppat igen då jag tyckte att det var lite läskigt och kändes lite farligt. Det var världens kick men känner inget behov av att prova igen. Cigaretterna är ju ännu farligare!!!!!!