Abstinensbesvär

Jobbigt

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Det är dag 4 som rökfri med Zyban. Finns inget sug efter nikotin men i huvudet gör sig vanan påmind hela tiden.

Tiden går lååångsamt när man slutar röka. Man kan inte längre fly från sina känslor utan måste möta och hantera dem.
Allt detta är nytt för mig efter att ha rökt hela mitt vuxna liv. När saker varit jobbigt, stressigt eller bara mindre lockande som att ta hand om vardagssysslor har jag alltid motiverat mig med en cigg och därefter belönat mig med en cigg. Nu är jag mest förvirrad.

Jag känner mig deppig och försöker äta mindre för att inte gå upp i vikt,som brukar ske efter rökstopp. Samtidigt är jag stolt över mitt beslut och har faktist redan fåt betydligt bättre hy i ansiktet. Det gör mig glad :)

Sån sorg

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Jag läste nånting nånstans idag om ångest och rökstopp. Jag funderade på det själv igår och när jag såg att nån hade liknande teorier som jag så kände jag att jag måste sätta ord på det.

Röker vi för att fly från något? I alla fall där droger är inblandat och det finns ett beroende så finns det och en flykt. Nikotin är en drog.

Jag insåg igår att all min ångest sen tidigare har blivit tydligare nu iom rökstopp. Ciggen har gjort att jag känt mig mindre ensam. Jag sörjer och gråter non stopp och har gjort det i en vecka.

Första veckan

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Slutade förra måndagen. Det har varit en jobbig vecka. Första dagen gick bra men andra och tredje var jag på fruktansvärt humör och grät på kvällarna. Gick och lade mig tidigt bara för att tiden skulle gå vilket resulterade i att jag vaknade fem med ångest och kramp i bröstet.
Hostade och har tryck över bröstet. Svettades på nätterna. Avgiftningen påbörjad.
Dag 4-7 gick betydligt bättre. Men idag den åttonde dagen har jag en svacka. Känner mig inte alls piggare som somliga hävdar. Trött, uppgiven och ångest.
Trodde faktiskt det skulle vara lättare då jag rökt i snitt 6-10 cigaretter om dagen. Har inte använt något nikotinmedel men funderar på att ha det till hands när rastlösheten och ångesten blir för stor.

Ännu en dag.

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt.

Närmar mig 2 veckor nu

Kaffe

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Kaffe?
Har ingen tobak i huset, men blev väldigt röksugen, så vad göra? Stoppade malet kaffe i rökpipan och tände på. Det smakar bäver!!! Så om någon annan funderar över detta, så glöm det redan nu. Det funkar inte!

Vill klara det denna gång!

Igår rökte jag 18 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Idag slutar jag på nytt.

Rökt drygt 17 år. Senaste åren ca 18 cigg/dag.

Mått uselt då jag har ont i rygg, benen, finnar, svidande mage, ont i leder och muskler, slem i halsen, enorm trötthet, stressad, dålig koncentration och starkt beroende.

Vet inte om mitt mående beror enbart på rökningen men jag tvekar inte på att det är en av de största bidragande faktorerna.

Önskar så otroligt att jag ska kunna uppskatta livet som rökfri och denna gång kunna anamma mig nya rutiner. Vill börja leva ett hälsosamt liv där jag bryr mig om mig och min kropp.

Värre igen..

Igår snusade jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Idag värre än på länge, en dryg vecka efter stoppet.

Abstinensen gör mig yr och irriterad, vilket kollegorna på jobbet fått erfara idag. Känns lika illa som det gjorde typ 2:a dagen.. Är det avhållsamheten av Onico som rör till det? Verkar konstigt, Onico är ju verkligen inte snus,bara en "läppspännare".

Jag hoppas verkligen att det är det "kemiska" beroendet som bråkar och att det är nikotinreseptorernas sista kamp som utspelar sig inne i kroppen för det ska ju gå över sägs det. Just nu känns det hopplöst..

En vecka..

Igår snusade jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

En vecka avklarad. Känns som en evighet. Snus är i princip det enda jag tänker på. Abstinensbesvären är hanterbara men saknaden är stor. En av strategierna jag hade inför snusstoppet var att SE UPP FÖR SUBSTITUT. Försöker nu sluta med Onico, som jag trillat dit på. Det påminner mig om äkta vara hela tiden.

Läste på loggen om någon som kallade sig GIGANT efter 1000 dagar, något att se fram emot!

Förhållandet går åt helvete

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska stort .

Vecka tre imorgon. Både jag och min make slutade röka då.
Vi har slutat tillsammans förut och visste om att det skulle bli bråk och jobbigt i relationen en tid efter.
Men det är som att vi glömt det nu, att bråken inte beror på rökstoppet.

Det är riktigt jobbigt att gå igenom detta mörker och tappa förhållandet på köpet. Nu inatt vart det bråk, kände båda att vi var helt känslokalla, jag hade inte kunnat bry mig det minsta om något alls, allra minst kärlek. Helt tomt. Han slängde av sig vigselringen.

Sluta snusa efter 25 år

Igår snusad jag 3 prillor.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

För två veckor sedan bestämda jag mig. Efter 25 års snusande, en dosa om dagen, bestämde jag mig för att sluta en gång för alla. Har tidigare gjort halvhjärtade försök att dra ner på mängden snus med motsatt resultat. Tror jag verkligen att jag kommer att lyckas denna gång? Tveksamt.

Har lagt upp flera strategier. Tänker bl.a. att skriva denna dagbok kan öka mitt "commitment" och göra det svårare att sluta. Skulle också vara tacksam för pepp och tips från den som möjligtvis läser detta.

Efter 25 års konstant nikotinpåslag (förutom ngr timmar på natten) känns det inte rimligt att sluta tvärt. Har därför de senaste två veckorna plågat mig genom att endast ta 3 portionssnus (Knox stark vit) om dagen. Förhoppningsvis kan jag få ner nikotinberoende till mer mänskliga nivåer.

Det har varit några riktiga skitveckor, dålig sömn, huvudvärk, ångest, dåligt humör, koncentrationssvårigheter och konstanta tankar på snus. Trots detta känns det ändå hoppfullt, jag klarade ju ändå ett par veckor med 3 snusar om dagen, för mig som att typ inte snusa alls.

Ikväll tog jag alltså min sista snus. Fr.o.m. nu är del noll! Ser inte fram emot kommande veckorna..

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se