Vinster

49 timmar utan cigg - ta-daa!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Tack för pepp tidigare idag, Maria S! Det gjorde gott att läsa :-)

Nu har jag tragglat mig igenom en hel dag. Regnet upphörde tillslut. Ångesten och irritationen och röksuget upphörde också tillslut. Och pojkvännens förmodade a-hole-beteende visade sig mycket riktigt mest handla om mina egna hjärnspöken och den där jäkla herr nikotin.

Klockan är nu 20.30 och jag har inte rökt sedan i förrgår kväll - grymt, klapp på min egen axel! :-)

Men framförallt är jag mest nöjd med att under dagen hittat tillbaka till någon slags livstråd igen; Jag har en plan för morgondagen och jag känner mig piggare och mer energisk. Lusten att göra något vänder sakta tillbaka. (Den har varit frånvarande rätt länge, av flera skäl).

Pepp pepp till er andra som kämpar, tillsammans fixar vi detta!

Tre år senare.

Igår rökte jag 17 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Okej gott folk. Så åkte jag på ett bakslag. Ett rätt rejält, faktiskt.

Känner att jag kanske måste börja från början med att berätta hur det gått utan cigg sedan jag skrev senast, för snart 2,5 år sedan.;

Jovars. Jag har fört en ojämn kamp länge mot rökning, återfall, perioder av rökfrihet och ett nästan konstant beroende av champix. Faktum är att jag insåg att mitt beroende (psykiskt) och dess orsaker varit så djupt rotade att jag behövde nästan 2 års oavbruten champix-behandling. På låg dos dock har funkat bra. Varje gång ett återfall visat sin fula nuna har jag trappat upp till hel dos under ett par veckor och därmed kunnat bryta det igen. För varje gång har det blivit lättare och lättare att bryta, beroendet har känts allt svagare och det har gått längre tid mellan återfallen.

Så i vintras vågade jag helt lägga ner och har sedan varit helt rökfri sedan oktober 2016 (varav jag rökte kanske totalt 5 paket cigg under hela året). I februari slutade jag med champixen och hade som vanligt en besvärlig period med sömnstörningar i ca två veckor innan det lugnade sig. Sedan har jag haft en underbar vår och försommar med full åtkomst till alla mina sinnen, helt rökfri och känt mig urstark.

Jag har sprungit, yogat i massor, gått ner nästan 10 kilo och känt mig superfräsch. Lämnat en lång och dålig relation bakom mig och hunnit träffa en ny, fantastisk man som jag älskar och han älskar mig.

Men han röker.

BOOOOM.

Inne.

DUBBEL-BOOM.

999 dagar idag!!!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra.

Imorgon kommer stora dagen, 1000 dagar som helt rök-, och nikotinfri!!!

Det har varit berg och djupa dalar tills för ca ett halvår sedan när jag äntligen började få "grepp om mig själv". Inte så att jag varit röksugen för den biten har varit avslutad länge och beslutet är stenhårt, jag kommer aldrig att återfalla mer, det finns inte på kartan. Det som däremot har varit svårt och jobbigt är alla andra vägar som beroendet försökt få utlopp på!! T.ex sockersug, "unna sig"-tankar och ffa humörförändringar mm.

Men äntligen har jag tagit över rodret från beroendehjärnan. Är säkert inte i hamn än men det är så mkt vanor och andra saker som jag vill förbättra nu och plötsligt inser jag vilken fördel vi som slutat har! Vi har ju lärt oss på det allra svåraste, allt annat blir en barnlek i jämförelse.

Så alla ni som fortfarande kämpar, håll ut...., vinsten är ofantlig!!!

ÅRSDAGEN=)

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag klarade det!! Otroligt enligt mig själv.
Jag som rökte i alla känslolägen=)
Säger som PEB sa.
-Idag fyller jag 1 år!(som rökfri)
STORT JÄKLA GRATTIS till mig själv.
Stor kram till alla här inne.
Extra många till ni vet vem❤❤=))

300dagar :D

Då är jag uppe i 300 dagar.. 10 månader!
Det är fortfarande lite lätt otroligt i mina öron att jag slutat :)

Men det var nog en sista spark i magen som livet skulle ge mig innan jag insåg att der var dags :)

Gjorde det rakt av, så det går.. Men självklart var det inte lätt och jag får fortfarande kämpa för att inte snusa eller röka ibland :)

Så ge inte upp! Det gäller er alla^^

Då var jag visst framme på 1000 dagar utan tobak...

...och kan sälla mig till skaran av Giganter. Inte så dumt. Faktiskt är det för det mesta väldigt skönt att inte röka längre. Kan sakna det ibland och att det luktar gott när någon röker, det får jag nog leva med. Men det är ett ganska lätt pris att betala för friheten att slippa. Ja, 1000 dagar.....försöker se högen med 250 paket tobak som jag inte har rökt upp, eller alla pengarna, ca 45000 som jag inte eldat upp, eller ens sparat. Alla mina skogssvängar som jag nogsamt mätt i antal km och mil i Runkeeper, försvann när jag nyss bytte telefon, men det är inte så viktigt längre. Att mäta och räkna och att använda sig av metaforer, skapa bilder och små fantasier, är bra redskap på resan. Nu är det viktiga att fortsätta vara rökfri och att fortsätta träna på att ta pauser. Vinkar till dig Tintuu!

Ciggen var som en ursäkt för att göra det som jag egentligen tycker om att göra; att gå ut, sitta och titta, filosofera, låta tankarna röra sig fritt, fånga upp idéer och koppla av.
Att lära sig att göra detta ändå är den stora utmaningen. Lätt att glömma bort och bli sittandes vid datorn istället, men det går trots allt ganska bra.

"Man må ta sig minuter", sa de gamle när jag ung och grön på landsbygden hjälpte till med höskörd och potatisplockning. De behövde inga cigg för att göra det. Ta sig minuter alltså.

Vinkar till dig Gesine också och alla andra. Återkommer när jag får bättre stunder. Maxjobbar i sommar.

Kramar till er alla, Norna.

100 dagar

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Tänka sig jag höll på att glömma att skriva. Men. Idag firar jag 100 dagar helt rök o nikotinfri. Idag satt jag ute på gården i solen o gungade i min nya blå fladdrande bohemiska långklänning. Det känns fantastiskt att ha gått ned så pass i vikt också. Nästa vecka slumpar det sig så att jag ska åka på spa-weekend. Dock ju en väldigt bra belöning för 100 dagar. Jag ska äta trerätters, äta stora hotellfrukostar, få massage o ansiktsbehandlingar, bada i pool o hav, basta, sola, promenera, gymma etc. Det kommer bli grymt. Annars njuter jag av semestern samtidigt som jag som alltid håller på att jobba mig framåt. Hoppas att ni där ute också har det bra. Kram från mig.

4 mån

Humör nu: Ganska bra.

Fyra månader har nu passerat. Var ute och festade för två veckor sen och drabbades nog av mitt största röksug på länge. Jag dealade lite med mig själv och frågade andra om cigg, bara IFALL jag skulle bli sugen. Men innerst inne visste jag att jag inte skulle röka. Att feströka är uteslutet för mig. Jag har inte den karaktären och vill inte dit heller.
Men cigarr vid speciella tillfällen då? En cigarr på semestern, tillsammans med en cognac? Jag måste fundera på det.. Men inte nu iaf, så mkt har jag bestämt. Avstod från vår inviga-semestern-med-bastu-och-cigarr förra veckan. Inte från bastun dock, bara cigarren :)
Ngt som gjorde mig besviken förra veckan var att jag såg min pappa röka. Han slutade för 1 1/2 år sedan och var fast besluten. Han var min förebild och stark! Men nu har han alltså trillat dit igen. Bara tillfälligt, säger han och det må så vara. Han är en sån som helt plötsligt kan sluta igen om han bestämmer sig. Men Nej, jag tänker inte bli sån.
Som sagt, nolltolerans. Det är mitt mål iaf!

Ps. Lillkillen som är 5 bast kom ihelgen och frågade om jag rökte. Nej, svarade jag, jag har ju slutat. Men jag drömde att du hade börjat igen, svarade han. Lillstackarn! :)

Sommaren vid Höga Kusten - fjärde året efter rökstoppet

Jag trodde, jag hade kommit ifrån loggen för gott - men den har uppenbarligen en enorm dragningskraft. Nu har jag bläddrat lite och ser man på - jag är inte ensam med att återfalla till gamla vanor. Strax skall jag gå på kommentarrunda.
Denna sommar är något alldeles extra, jag håller på att "sälja in" havet, huset och sommarlivet till nästa generation. Eller, rättare sagt, till de små barnen. Sjuåringen är redan fast, efter en mycket lyckad vecka med mormor och morfar vid Höga Kusten. Det står ett femtiotal stengubbar på klipporna som vi har byggt, diverse konstverk byggda av drivved och annat smått och gott, vinden vände i rätt tid från Nord till Sydväst så att vattnet blev badbart även för honom. Nåja, nästan, från 11 grader till 16 iaf. När jag var där sist var det bara 5 grader, det var nästan att jag tyckte det var för kallt, men i kom jag. Morfar är frisk igen, så det blev några båtturer i 32 knop, till barnets stora förtjusning. Allt var sådär perfekt som man kan ha som barndomsminne och det var ochså avsikten. Han är ändå fjärde generationen däruppe i lilla huset, så skall inte allt försvinna med min man och mig så gäller det att skapa positiva minnen och personlig anknytning. Inte att vi tänker att falla ifrån snart, men vi närmar oss ändå slutet. Nåja, jag är ju bara 75, så nog har jag ett antal sommrar framför mig.
Hm, konstigt inlägg, det här. Det skall ju ha något samband med rökning och interökning.

Löpning

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Hej!

930 dagar utan cigaretter. Japp har sprungit 6,3 km. Känns väldigt bra som rökare hade det inte gått.

Med vänlig hälsning

Ingegerd Hellgren

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se