Kanske ska tillägga till mitt tidigare inlägg att själva rökstoppet går över förväntan. Inte speciellt röksugen, har nu så här 4 veckor in i mitt nya liv skaffat mig nya och bättre vanor som att äta frukost och gå promenader etc. Men i fredags - dagen INNAN jag började med nedtrappning av plåsterna till steg 3, alltså när jag fortfarande hade mitt "vanliga" plåster så blev jag så sjuuukt röksugen - riktigt ordentligt för första gången på 4 veckor!!. Och alla jävlar på TV rökte i varenda film/serie jag försökte titta på. Och såg så tillfreds ut. Och jag bara ville gå ut på balkongen och röka! (eller ja, jag ville att det skulle vara sommar, sol, varmt och att jag kunde gå ut och röka på balkongen...) Inte för att jag gjorde det alltså. Men helt klart - det måste ju ha varit hjärnan som spelade mig ett spratt. Oro för nedtrappningen kanske? För nikotinnivån i kroppen var ju den samma... Ingen som helst anledning till att röka. Lika fast i mitt beslut som tidigare. Lika glad över att vara rökfri som tidigare. Hade dessutom haft en riktigt sjukt BRA dag - bra möten på jobbet, positiv fieedback från min chef plus att jag kunde gå lite tidigare från jobbet, plus att vi redan hade handlat mat till fredagsmyset kvällen innan... Alltså ingen som helst anledning till röksuget - Och ändå!! Orättvist!

Har nu haft nikotinplåster Steg 3, 7 mg i tre dagar (lägsta styrkan). Har allstå börjat trappa ner plåstren för att om knappt två veckor bli helt nikotinfri. Men, känner absolut ingen som helst skillnad mellan steg 2, 14mg som jag använt i 4 veckor och nu dessa. Ska det vara skillnad?? Om det nu inte är någon skillnad behöver jag dem då alls? Eller?!? Bytte styrka på plåstrena i lördags. Och i söndags satta jag inte ens på ett plåster förrän vid 12-tiden, 3 timmar efter att jag hade gått upp. (Jag sover INTE med plåstrena - gjorde det de 2 första nätterna och det var helt fruktansvärt! Tar av plåstret ca 1 timma innan jag ska sova....Och sover som en stock)

Jag har läst och läst att man ska följa hela metoden, att man inte ska sluta med plåstrena för tidigt etc etc. Är det någon som har haft erfarenhet av nikotinplåster som vill dela med sig?? Vad händer till exempel när man slutat helt? Jag är inte rädd för att bli beroende av plåstrena, men jag kanske är lite rädd för vad som händer när jag inte har dem längre? Eller så här, om jag ska förvänta mig det värsta vill jag ju liksom vara förberedd om man säger så. Vill absolut inte gå över till niko-tugg eller tabletter istället. Jag vill inte känna "niko-kicken" efter att ha blivit av med den. Jag vill inte heller börja ta tuggummi/tabletter som "belöning" eftersom det var exakt så jag använde mig av ciggen. Tankar och idéer??

Nu är det 25,5 timmar sedan rökstopp och de känns bra fortfarande. Har plåster och sugtabletter till hjälp och de funkar riktigt bra. Så skönt att inte behöva gå ut på balkongen och frysa bara för att jag ska röka, de är nog första vinsten med att sluta röka som jag känner själv. Var dock tokigt röksugen när jag vaknade men tror de var en rutingrej för jag rökte alltid direkt på morgonen tog en sugtablett och sen var det bra.

Dagen efter jag rökt min sista cigg fick jag till mig av en arbetskollega som varit rökfri i 7 månader nu (även hon har läst "äntligen icke rökare" av Allan Carr) att det enbart är de 5 första dygnen som kroppen skriker efter nikotin, därefter är det hjärnan som lurar en, man är tydligen inte beroende efter det utan, ja som sagt hjärnan som lurar en.
Om jag förstod det rätt så stod detta i någonstans i boken, men dock inte på de första 26 sidorna (som jag läste). Trodde INTE att det skulle bara så lätt, så lätt att släppa detta giftet som varit ens "bästa vän" i 10 år.
De första 2 dagarna efter den sista ciggen var jag ledig från jobbet, och dessa dagar var ett rent helvete. Försökte sova bort de svåraste timmarna och för att dagen skulle gå fortare. Därefter hade jag bara mina abstinens i ca 2 veckor och nu känner jag inte av de i heller. Tänker inte lika mkt på cigg, men de kan dyka upp i drömmarna.
Att jag bara tänder en i cigg i drömmen och alla dessa dagar jag varit utan är borta, dags att börja om från noll. Lite små panik när man vaknar och innan man inser att det är en dröm..
MEN, men jag jag undrar, hade det varit gott om man tagit ett bloss idag? Nej, tror jag inte. I början trodde jag inte ens att jag skulle kunna klara mig till att enbart feströka, men det tror jag att jag hade klarat idag. Men vill jag det fortfarande?
Tveksamt, med tanke på hur vidrigt det luktar när man går förbi någon som rökar och man nästan klöks!
Där har man själv stått och gjort samma sak med 30 cigg om dagen, tvi.
Min sambo rökar inte ens och det är inte många ggr som han klagat, jag själv hade gjort det varje dag...

Jaja, en prövning ikväll. Ska FESTA. Men Är inte så pass långt i min sluta röka att jag ens skulle pröva att röka!

Ha en trevlig helg alla och var rädda om varandra!

Jag har klarat ett helt dygn!
Det är nästan så att jag knappt kan tro detta själv, eftersom jag aldrig tidigare försökt sluta.
Jag känner mig å ena sidan, otroligt stolt över mig själv och har fått en enorm skjuts att klara det här.
Å andra sidan, det här är en av de jobbigaste sakerna jag har gjort. Det skrämmer mig också att jag faktiskt inte gör det här fullt ut då jag använder nikotinplåster. Om jag tycker att det är jobbigt nu, och det tycker jag verkligen. Hur ska jag då klara av att sluta med dessa plåster????
Finns det någon här ute som kan ge mig en solskenshistoria?
Jag tycker mig ändå inte ha "hört" lika många historier om att man fortsatt med plåster som med tuggummi.
Jag insåg iallafall nu på morgonen att den stora skillnaden i min inställning till det här är att tidigare när jag tänkte eller talade om att sluta röka så ville jag inte, nu VILL jag verkligen. För första gången på 23 år vill jag bli av med det här.
Så jag hoppas att den inställningen kommer göra att jag tar mig igenom, plåster eller inte!

Sol på er alla fina ickerökare där ute :)

Fick halsfluss i lördags och hade inga cigaretter hemma. Tänkte att det var ett bra tillfälle att sluta.
Nu har jag fått pencillin och känner mig frisk. Sitter och funderar på 100 olika anledningar att gå och köpa cig. Jag tror att det är bättre att ha hemma även om jag inte röker just nu. Undrar vem jag tror jag lurar,,
På fredag tror jag det värsta suget är borta för då har det gått en vecka!!

Denna morgon höll handen på att leta efter en cig. Tur jag hade tuggummi då. Tuggar i stundande. Det funkar. Känns bättre än om jag hade rökt. Inget sug. Jag hade ju alltid sug, även som aktivt rökande. Så det känns skönt att detta redan minskat och kan tillgodogöras med plåster å tuggummi. Ge inte upp. Vägra ge upp helt enkelt. Gör det inte. Rök inte om du så.tror du ska dö. Gör vad som helst men inte det. Obehaget går över.

Instämmer i vad flera andra skrivit - att det är till mycket stor hjälp att läsa alla era blogginlägg, Man behöver inte känna sig ensam (eller konstig) i sina våndor och man blir så peppad!

Den som aldrig har varit rökare/snusare, vet ju inte vilken stor omställning detta är och kan inte riktigt förstå vad vi går igenom, så oavsett hur välmenande ickerökarna är, så är det mycket mer i värde för mig att läsa och kommentera på denna blogg.

Tack alla för era inlägg och kommentarer och vi fortsätter kämpa på, eller hur!! :)

Oj, nu har det gått 3 veckor och jag har inte rökt!
Usch, igår kände jag av abstinens och mådde inte speciellt bra av alla sockerfria tabletter. Idag har jag inhandlat små minimorötter i flerpack efter tips här, och köpt Fischermens friend original super strong. Känns bättre idag!
Har faktiskt svårt att tänka mig att ta en cigarett idag - Nej, nej! Hur skulle det kännas?