Nu har jag varit rökfri 10 dagar. Klart det är jobbigt, men så här långt har jag aldrig kommit tidigare när jag försökt sluta. Har fallit efter ett par dagar och varit fast i beroendet igen. Den här gången vill jag verkligen bli rökfri.

Idag har det varit en jobbig dag, men känner mig jätteduktig. Har vid två tillfällen haft möjlighet och varit på väg att köpa cigg. Avstod dock. JAG SKALL KLARA DET HÄR!

1 vecka utan cigaretter. Trodde inte det skulle vara så här "lätt". Har tydligen rätta motivationen och viljan den här gången. Dricker dessutom betydligt mindre kaffe, 4-5 koppar istället för 10-12.

Här kämpar man på, men var är supporten från familjen. Har nu varit rökfri i 5 dagar och har gett mig den på att jag skall klara det här. Tycker dock att famuljen kunde peppa mig lite när jag känner mig smågrinig. Jag känner inget större av själva cigaretten utan snarare själva ritualen att att ta kaffekoppen med sig och gå ut genom dörren och tända en cigarett. Vanans makt är stark, men jag är starkare och jag känner mig stolt och duktig som avstår och tycker att jag kunde få höra det från övriga familjermedlemmar. Förlåt detta gnälliga inlägg. Var bara tvungen att skriva av mig.

Äntligen har jag bestämt mig. Rökte sista cigaretten den 22 juli kl. 23.15. Jag har alltså klarat av 4 dagar som rökfri efter att ha rökt i 40 år. Suget efter nikotin är inte speciellt stortg utan det är detta att bryta vanans makt som är värst. Men med support från familj, vänner och den här linjen skall jag klara det.