MissFergusons blogg

att det ska va så förbannat

Jag har försökt sluta röka nu ett tag. Tanken kom först upp efter att min far varit sjuk. När jag hälsade på honom på sjukhuset var det illa och jag var rädd att jag skulle förlora honom. Han återhämtade sig och jag blev så glad att jag tänkte att jag skulle sluta MED honom. Jag har rökt i 10 år och ville inte sluta för ja, strunt samma varför. Jag blev jävligt motiverad. I 4 veckor hade jag ett jättebra flow, jag laddade ner sluta-röka-app, började virka och var jävligt kreativ på alla sätt och vis för att bearbeta detta. Jag valde att ersätta rökningen med snuset för jag slösar hellre pengar på det än på företag som ska vara menat att hjälpa människor men gör dyrare produkter än missbruket i sig. En minimum ersättning från soc. ger en inte så jättefria händer att välja och vraka bland lyxprodukter. Precis när jag trodde att jag var på god väg att övervinna rökningen blir det som en vägg. Jag rökte 4 cigaretter och mådde så dåligt psykiskt och fysiskt att jag stannade på det och försökte på det igen. Men då var det som att KÄNSLAN var borta. Jag var rökfri men utan att känns mig fri. Det dröjde inte många dagar tills jag rökte igen. Sen dess har jag varit väldigt nedstämd, får utbrott på folk och tycker att gnistan i livet är borta. Nu har jag rökt några dagar igen och jag känner mig så misslyckad så jag knappt orkar gå upp. Jag hatar att röka nu men jag är rädd att "fucka upp huvudet" ännu mer. Den stora frågan är: ska jag "ge upp" och röka ett tag tills jag får tag i sån här champix (på nätet står det att en ska röka samtidigt som man tar den i början) eller ska jag försöka sluta IGEN......? De här tankarna mal i mig och jag vet varken ut eller in.......TIPS, RÅD???????? TACKSAM!!!!

Ciggen - en vän

Humör nu: Ganska dåligt.

I en månad så kände jag mig jättestark. Jag slutade röka tvärt, efter en olyckshändelse med min far. Men jag var motiverad och fortsatte kämpa. Sen igår blev jag ledsen och kände mig ensam med mycket ångest. Jag har inget jobb, mitt liv kändes värdelöst. Ska det kännas så här kan jag lika bra röka. Jag hade några kvar och jag rökte de. Min första känsla var så äckligt det var! Jag förstod att jag verkligen måste ha varit avgiftad. Mitt luktsinne har ökat markant sen rökstoppet och jag hostar inte slem längre en gång i kvarten men det var inte de fysiska fördelarna som höll mig motiverad. Det var liksom en inre känsla av att jag verkligen ville sluta när jag sett vad det kunde göra med min far. När jag kände mig arg på honom så var min hund den största motivationen. Även om jag inte rökar inne så hostade hon av röken som kom in i lägenheten från balkongen och det har inte stört mig så mycket förr men det gör det nu. Jag fick stark ångest efter de där ciggen för det kändes som ett misslyckande. Men idag kämpar jag med tvivlet. Jag mår skit, känner mig ledsen och ensam och saknar mina cigg som fan.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se