Tja, så är det nu då sista veckan som jag röker. Usch, nu börjar det bli nervöst, samtidigt som man känner en sorts pirrighet i att starta. Känns som om man bara går och väntar på något sätt. Man både vill och inte vill. Min största rädsla är vikten! Jag FÅR bara inte gå upp i vikt, blir tokig då. Vet inte hur jag skall klara det.
Älskar godis över allt annat + att jag redan idag promenerar och springer för att hålla vikten. Borde egentligen gå ner några kilon. Men att nu kanske behöva gå upp några kilon känns vidrigt. Sedan är jag också rädd för mitt humör. De gånger jag försökt sluta tidigare har jag varit en pina för min omgivning, antingen vidrigt arg eller också så tycker jag så synd om mig själv, så jag blir vidrig för det.

Va' glad jag blev när jag loggade in på min blogg! 2 stycken hade kommenterat vad jag skrivit och önskat mig lycka till. Detta sporrar mig verkligen, nu känns det nästan pinsamt om jag inte skulle klara det. Nu är det bara en dryg vecka kvar och plåster är inhandlade.

Fick nästan panik när jag upptäckte kl 06.00 att jag bara hade en cigarett kvar och inte kunde köpa nya innan kl 09.00. Herregud, hur skall jag kunna sluta, om jag inte ens kan hålla mig i 3 timmar. Men det gick...

Nu har jag bestämt mig! Igen! Jag vill verkligen sluta röka, tycker oftare och oftare att det är krångligt att röka; alltid komma ihåg att ha cigg + tändare med sig, många gånger få stanna till för att köpa cigg etc. Men sedan vet jag också att ibland hjälper rökningen mi (åtminstone tror jag det). Att kunna ta ett avbrott på jobbet, gå ut och fundera hur man skall lösa ett problem. Det funkar oftast.