emwus blogg

Feströkning, någon?

Igår rökte jag 1 cigarretter.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Igår hade jag och sambon bastukväll med lite vin, såklart. När man fått lite alkohol i kroppen så tog jag faktiskt en cigg. Tyvärr.

Mitt hjärta pumpade så hårt av hur exalterad jag var, men helt ärligt hörrni.. Det var skittråkigt, haha. Njöt inte direkt och tycker inte att det var något vidare speciellt. Borde ju inte ha tagit den från början alls egentligen. Men är glad över hur jag reagerade, men har såklart ångest för att jag tog en iallafall.

Idag har jag inte haft något röksug, kanske en släng imorse eftersom morgonciggen är så speciellt (ni förstår ju), men skulle inte tänka mig att ta en cigg just nu i nyktert tillstånd. Lite påverkad kändes det dock typ ok. Är det fel av mig? Som tidigare vardagsrökare är det ju en risk. En stor risk om man tänker på hur kort tid jag varit rökfri, några dagar bara. Men det känns ju typ bra ändå, att jag inte vill just nu, bara när jag fått i mig lite så att säga. La en sträng regel för mig själv igår att bara för att jag tog en när jag badade bastu så ska det fan inte komma några bortförklaringar för att få ta en efteråt.. "Vardagligt" så att säga.

(Hemskt vilka hjärnspöken och tankar man drabbas av en liten jävla pinne, läskigt eller hur?)

Hur gör ni? Och hur noga är ni? Förstår ju själv också att jag inte borde röka någon någonsin igen. Oavsett alkohol eller ej. Men feströkare har jag ju alltid varit. Tyvärr. Men så är det.

Tror ni man pallar? Kommentera gärna egna upplevelser hur bra ni klarat av det och om ni ser det som ok eller ej. Vet inte om man ens förstår min text, men mina frågor får ni gärna svara på iallafall.
Until next time

Feströkning, någon?

Igår rökte jag 1 cigarretter.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Igår hade jag och sambon bastukväll med lite vin, såklart. När man fått lite alkohol i kroppen så tog jag faktiskt en cigg. Tyvärr.

Mitt hjärta pumpade så hårt av hur exalterad jag var, men helt ärligt hörrni.. Det var skittråkigt, haha. Njöt inte direkt och tycker inte att det var något vidare speciellt. Borde ju inte ha tagit den från början alls egentligen. Men är glad över hur jag reagerade, men har såklart ångest för att jag tog en iallafall.

Idag har jag inte haft något röksug, kanske en släng imorse eftersom morgonciggen är så speciellt (ni förstår ju), men skulle inte tänka mig att ta en cigg just nu i nyktert tillstånd. Lite påverkad kändes det dock typ ok. Är det fel av mig? Som tidigare vardagsrökare är det ju en risk. En stor risk om man tänker på hur kort tid jag varit rökfri, några dagar bara. Men det känns ju typ bra ändå, att jag inte vill just nu, bara när jag fått i mig lite så att säga. La en sträng regel för mig själv igår att bara för att jag tog en när jag badade bastu så ska det fan inte komma några bortförklaringar för att få ta en efteråt.. "Vardagligt" så att säga.

(Hemskt vilka hjärnspöken och tankar man drabbas av en liten jävla pinne, läskigt eller hur?)

Hur gör ni? Och hur noga är ni? Förstår ju själv också att jag inte borde röka någon någonsin igen. Oavsett alkohol eller ej. Men feströkare har jag ju alltid varit. Tyvärr. Men så är det.

Tror ni man pallar? Kommentera gärna egna upplevelser hur bra ni klarat av det och om ni ser det som ok eller ej. Vet inte om man ens förstår min text, men mina frågor får ni gärna svara på iallafall.
Until next time

24 Mars

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Alltså. Måste komma hit för att skriva av mig. Blev medlem för någon minut sedan bara, men är helt säker på att skriva av mig kommer hjälpa mig med rökandet.

Så, i tisdags kom jag hem från skolan och frågade min sambo (i vanlig ordning) om han kommer med mig ut och röker. Han sa nej, vägrade komma ut och till slut sa han: "Jag kommer med dig ut, men jag tänker inte ens röra vid en cigarett". ??? Min sambo hade äntligen valt att sluta! Mitt rökande är ingenting jag skall skylla på honom, men då jag försökt tidigare så har det slutat med att han fortfarande går ut och röker - jag är sugen - tänker: "varför inte?".

Nåväl. Tänkte inte desto mera på att han slutat, rökte på som vanligt i tisdags. Tisdag kväll kläcker jag ur mig: "Ja fan, jag har ju tänkt sluta länge, borde ju passa på nu när du också skall försöka". Och ja, sagt och gjort så på Onsdag började det. Väldigt utan förvarning. Fick aldrig ta en "hejdå-cigg", men det är något jag kanske ändå är tacksam för.

Vet inte riktigt vad jag skall säga. Det har gått bra, men ändå inte. Jag är så flyförbannad på dessa förbannade hjärnspöken.
"Men inte är det väl så farligt med en cigarett heller?"
"Mina vänner röker ju hela tiden och bryr sig inte, varför skall inte jag också kunna röka då?"

Har nu försökt fokusera på varför jag haft så mycket ångest då jag rökte. En orsak till varför jag slutade, eller främsta orsaken kanske. Men jag mådde väldigt dåligt, många gånger var det gott att röka, men vissa gången ville lungorna bara inte ha mera och det kändes tungt. Tänkte ofta att: "Varför gör jag denhär skiten egentligen?"
STRESSEN att vid varje tillfälle planera och fundera när man skulle gå ut och röka, var det fanns rökplats att röka på. (Om man for någonstans t.ex)
Sedan har jag ju blivit aktivare med träning. Och att röka när man tränat.. Näe, usch. Vilken ångest. Kändes som man gjort något bra och så pumpar man mera rök i lungorna. Fy fan.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se