Sist jag skrev hade jag enorma problem med att hålla mig rökfri. Rökbegäret hade satt sina klor i mig och min uppluckrade vilja sviktade.
I slutet av oktober -09 rasade marken under mina fötter och jag började röka igen. Hösten, vintern och våren var tuff. Barn flyttade hemifrån, separation från kärleken, en hund som blev sjuk och måste avlivas och vänner som svek.
Nu står jag på benen igen, stark och motiverad till livet. Och nikotinfri! Äter Champix sedan en tid tillbaka och (förutom illamåendet) mår jag oförskämt bra!!!
Andnöden är borta, liksom kvällsångesten. Lusten till livet och kreativiteten har ökat.
"Det é så gott att må gott igen!"(P. LeMark)

Kom åkandes med firmabilen och insåg att jag måste tanka. Härligt! Då passar jag på att köpa ett ciggpaket som får ligga i bilen till krissituationer (skäll inte på mig ännu). Rullar in och fixar klart bilen, går in och betalar och ger mig av från macken. Inser 5 minuter senare att jag glömde köpa cigg...

Men hur sjukt röksugen får man bli? I morgon har det gått 3 månader...
Måste hitta på något nytt sätt att bekämpa röksuget, inser att jag stegvis, sakta men säkert, håller på att montera ned motivationen att vara rökfri.
Ska jag återgå till plåster och öka styrkan på tuggisarna? Återgå till ruta 1?
Håller på att kämpa med vikten också. Ca 5 kilo på 3 månader och stadig ökning. Sockersug som fräter på sans och vett.
Alla de situationer som tidgare var ganska lätta att avvara ciggen på, ter sig idag som nästan omöjliga att passera. Ciggen efter ett avslutat jobb (jobbar med utryckning), sista ciggen på altanen när hundarna pinkar innan läggdags.

Skulle behöva en rejäl omskakning!

Kan någon hjälpa till att peppa mig??!!
Har fått tillbaka ett röksug utan dess like. Just in time - lagom till 3 månaderskrisen. Vet att det brukar dyka upp som gubben i lådan efter den här tiden. Nu har det gått ett par dagar då jag letar orsaker till att ta en cig. Har hållt mig undan falluckorna och lyckats förskjuta tanken men den dyker upp lite då och då under dagen som ett slagträ i nacken. HJÄLP!

Igår spenderade jag och min kärlek vår tid på Bluesfestivalen i Norrtälje. Janne Schaffer och en massa andra underbara artister. Humöret på topp! Och röksuget...
Det var som om ciggen var en del av ens identitet, en del som definitivt saknades i gröngräset.
Men ett niko-tuggummi och saknaden stampades ned i marken som en sur gammal fimp. Kunde till min glädje notera att det var ett fåtal personer som fortfarande drog i sig gift och förpestade omgivningen för oss andra. Det är tydligen helt ute att röka!!!

Men guuu vad jag tycker att det är roligt att läsa era bloggar!
Önskar att vi kunde sitta tillsammans och kasta kommentarer till varandra, diskutera giftdemoner, före- och eftereffekter, orsak och verkan av rökstopp-beslut, våra bakslag och bortförklaringar och alla hejjarop och ryggdunkningar.

Vet att några funderade på att dra ihop träffar men vet inte hur det gick?

Jag har fått bekräftelse på att jag kan kalla mig ickerökare...
+1,2 kg på vågen *suckar* och mer lär det bli.
Men ja, ja... Tar tag i det när allt har stabiliserat sig.
En del säger om 3 månader, en del säger 6 månader och en del (pessimister) säger 2 år.

Är det någon där ute som kan bidra med kunskap om hur det faktiskt fungerar?
Eftersom det inte handlar om ökat intag av kalorier så måste det ju vara en annan orsak till viktökningen.
ATT en del går upp i vikt är vanligt, men VARFÖR???
Någon?

Hoppsan, inser att jag mest är inne på bloggen för att läsa och kommentera. Har inte så mycket att tillägga om mitt eget "sluta röka".
Vissa dagar vaknar Demonen och skrattar elakt. Jag försöker visualisera hur den ser ut (ingen vacker syn)
och motar bort den med kommentaren "-Stick ditt elände!" och faktiskt så drar den sig tillbaka.
Jag använder fortfarande plåster på rumpan men bara när det är arbetsdagar. När jag är ledig glömmer jag bort min morgonrutin och brukar komma ihåg först till kvällen. Tuggummin blir det inte heller så många av längre.
Har försökt att jobba stenhårt med mitt "stoppa i munnen" problem. Har jag inte rökt så har jag bitit på naglarna eller tuggat tuggummi. Där emellan har jag ätit mat och godis. Alltid något i munnen. Nu varken röker, biter eller småäter jag. Och det är nog det bästa av allt!
Mitt slutaröka-konto växer stadigt. Snart är det semester och jag har en liten extra kassa att ta av. Är mycket nöjd med mig själv!

Plåster, plåster på rumpan där,
säg hur beroende jag egentligen är.
Dagar som rökfri passerar i ett,
det var någon som sa att det inte va´ lätt.
Vaddå inte lätt... det är ju en plåga,
giftets rop brinner som en låga.
Jag gjorde ett val och får stå mitt kast,
jag ska äntligen bli av med min stora last.
Jag njuter av dofter och fullgod smak,
fast jag har ett plåster klistrat där bak.

Jag sällar mig till skaran som håller viktkoll.
Kanske dags att börja hålla koll på saccosäcken så den inte börjar svämma över.
Som gammal ätstörningsveteran tänker jag inte ställa mig på vågen regelbundet. Det kommer endast att ske i undantagsfall.
Men för några veckor sedan såg det ut såhär:
Vikt: 77,2 kg
BMI: 25,4
Mål: 69,9 kg
Tid: oändligt.
Kommer jag ihåg ska jag väga mig igen nästa vecka, jag tror att jag passerar en våg då.

Den sista åthutningen jag fick gjorde susen.
Jag skrev ett svar till en av er som jag sedan raderade. Det var otroligt skönt att se mitt eget beteende i skrift. Jag gick i försvar och ville förklara mig så att ni förstod mitt dilemma... Hmmm...
Det gjorde att jag fick upp ögonen för hur jag reagerat på beroendet. Manipulativ??? *skäms lite*
Det är fortfarande jobbigt till och från. Men jag njuter av de dagar när jag inte ens tänkt tanken, röktanken. Vissa dagar kommer jag inte ihåg att sätta på mitt plåster. Vissa dagar kan det gå många, många timmar (ja, timmar) utan att jag ens får en flash av cigaretter i skallen.
Det blir fortfarande en del tuggummin under dagen och det "unnar" jag mig, men de blir färre och färre.

Har med förvåning noterat att mina naglar är vackert rosa!
Har noterat att jag mer än någonsin påminner om en saccosäck men är trygg i tanken att jag kan ta hand om det senare. Jag tröstar mig med tanken att ämnesomsättningen kommer att samarbeta en vacker dag.

Ta ett djupt andetag och insup den härliga sommardoften!