Ja, så länge sedan är det som jag rökte min sista cigarett. Jag valde att sluta helt utan hjälpmedel och det gick över förväntan bra - trots rökande sambo.

Det är länge sedan jag skrev något här, men nu tänker jag dela med mig litet av vad jag har gjort under den här tiden - vilka vinster jag har fått.

Enligt det förträffliga programmet Silk Quit, så kan jag se exakt hur längesedan jag slutade röka. Jag kan också se att jag har sparat ungefär 24.000:-, plus en massa annan info, som inte är lika intressant i mina ögon.

Direkt när jag slutade röka så öppnade jag ett sparkonto dit det automatiskt överförs 1.600:- varje månad. Det var min beräkning på vad jag ungefär rökte upp varje månad.

De pengarna har jag inte så mycket kvar av, men det beror på att jag med gämna mellanrum unnat mig "lyxvarar"

Min första stora investering blev en ny lyxvariant av symaskin (jag älskar att sy lapptäcken)
Det blev en nyinvestering som jag helt klart hade fått spara länge för att kunna köpa.

Jag gick upp mycket i vikt från april till strax före jul (13-15 kg). En del berodde på att jag motionerade mindre p.g.a. besvär med lungorna, en del var allt godis jag blev så sugen på. När jag blev friskförklarad i mina lungor strax före jul satte jag in "operation bättre vanor"

Jag köpte mig en sttegräknare och satte som mål att gå minst 10.000 steg/dag, gärna mer. Det lyckades jag också riktigt bra med trots snö och kyla. Vovven och jag traskade på och riktigt njöt.

För tre månader sedan köpte jag mig ett gymkort för ett år och nu tränar "gamm-kärringen" på gym 3 ggr/veckan och har riktigt kul Det hade jag väl aldrig kunnat tänka mig att göra förut. För att verkligen trivas med träningen så köpte jag mif "riktiga" träningskläder i funktionsmaterial. Också från Sluta röka-kontot. Förr hade jag tagit gamla utragerade kläder och nöjt mig med ett par bra skor. Nu anser jag att jag har råd atrt unna mig bra saker ibland.

Idag är det exakt fem månader sedan jag slutade röka. Det har gått bra, men jag har en undran.

Var är belöningen? :-)

Man ska ju känna sig piggare, känna mer och fler dofter, hosta mindre o.s.v. eller hur?

OK. Jag hostar mindre eller snarare inte alls om jag inte är förkyld och jag har mer pengar i plånboken. Men sen då?

Jag är tätare än någonsin i min näsa - så dofter känner jag knappt några alls.

Flämtar och flåsar gör jag för jämnan - andfådd alltså. Om ca tre veckor ska jag äntligen få komma till lungkliniken och både undersökas och prata med en läkare. Visst kan jag fatta att jag blir litet mer andfådd eftersom jag gått upp i vikt, men min andfåddhet kom över en natt för snart tre månader sen - och så snabbt kom inte viktökningen.

Under lång tid så vågade jag inte gå skogspromenader ensam med min hund (p.g.a av mina svårigheter att andas normalt), men nu har jag dragit igång våra promenader igen. Jag får ju inte sån andnöd så jag knappt får luft. Motion behöver vi, både vovven och jag.

usch, vad mycket extravikt jag har lagt på mig. Nu måste jag ta tag i den biten.

Det jag ska börja med att att verkligen på alla vis försöka stå emot sötsuget. Jag klarade ju att stå emot nikotinsuget helt utan hjälpmedel. Så det borde gå.

Fler promenader och mindre portioner mat borde väl kunna hjälpa en del åtminstone. Det är svårt att lägga om våra matvanor här hemma. Min sambo är blåmager fast han äter som en häst, så jag kan inte gärna kräva att vi äter "bantarmat". Då försvinner han väl helt och hållet :-)

Nu ska jag promenera ner till Apoteket och skaffa mer mecicin. Samtidigt tar vi vår dagliga långrunda, hunden och jag.

Nu har det gått två och en halv månad sedan jag tog mitt sista bloss och allt har gått över förväntan.
Några dagars rejäl abstinens hade jag och det var definitivt inte roligt, men förväntat. Jag har ju ”slutat” förr. Fast då har jag aldrig härdat ut mer än drygt en månad som längst.

Just det! Härdat ut. Då var varje dag, ja nästan varje vaken timme en plåga. Den här gången har det inte alls varit så. Det har gått ”lätt” eftersom jag verkligen inte vill röka. Jag tror att jag innerst inne ville det förut.

Visst har jag haft dagar när jag känt ett plötsligt sug, men det har snabbt gått över och jag har aldrig känt mig rejält frestad att tända en cigarett. Eftersom min sambo röker så finns det alltid cigaretter hemma, men de lockar mig inte. Det händer t.o.m. att jag tar min kaffekopp och följer med honom ut på balkongen när han ska röka.

Då borde allt vara frid och fröjd då, men det är det inte.

Jag har lagt på mig kanske 6-7 kg, eller ännu mer. Vet inte så noga, då jag sällan väger mig, men det känns på kläderna att det är många kg. Det besvärar mig och är något jag måste ta tag i ………… sen.

Mina problem nu är andningen. Redan innan jag slutade röka satte min doktor in Symbicort Forte. Han tyckte att jag behöver det och en mätning av min andningsförmåga visade en något nedsatt funktionsnedsättning i lungorna. Jag tyckte snarare att jag blev andfådd av medicinen, något jag inte var innan jag började med den, men doktorn sa att jag ändå behöver den. Jag vande mig och allt var frid och fröjd till för nästan tre veckor sedan. Då fick jag plötsligt svårt att andas, som ett lock ungefär som skulle pressas ner av min inandning. Det gick tungt, men inte så att jag fick panik.

Nu har jag ätit antibiotika, men är fortfarande inte bättre, utan är hur andfådd som helst bara av att prata. Var till doktorn idag igen och han ”förstår inte” men skrev en remiss till lungkliniken.
Det är nästan så jag önskar mig tillbaka som rökare 

I dag är jag inne på min åttonde dag utan cigaretter.

Det har gått bättre än jag trodde, även om de tre första dagarna var bra nog jobbiga. Då kom tanken några gånger ”bara en enda cigarett, så den här hemska svimningskänslan försvinner”, men jag kom aldrig längre än till en tanke. Jag visste och vet ju att den lättnaden bara skulle ha varat en kort stund.

I torsdagskväll trodde jag att jag skulle bli tvungen att ta till nikotintabletterna som ligger i skåpet. Inte just då, men under helgen. För jag ville inte må lika dåligt under helgen som jag mådde på torsdagen. Jag åkte nämligen tåg upp till Dalarna för att besöka min son med familj.

Bara själva tågresan skulle ha kunnat bli en prövning. Jag hade tre tågbyten med väntetider från fem till trettiofem minuter. Det brukade gå många cigaretter förr när jag gjorde den här resan. Nu blev jag inte ens sugen. På ett eller annat sätt hade de värsta abstinensbesvären flytt sin kos under natten.

För ”säkerhets skull” hade jag packat ner mina nikotintabletter (och även en ask cigaretter – fast det var mest för den psykologiska biten ”vill jag så kan jag”). För även om min tanke är och var att sluta helt utan hjälpmedel, så var jag beredd att ta till tabletterna om det blev för besvärligt. Inte för att sen fortsätta så, utan bara som en första akut hjälp.

Nu känner jag inget som helst sug efter att röka. Ingen saknad heller efter cigaretter, även om tanken på en rökpaus dyker upp, men bara som en vana – inte röksug alltså.

Visst läste jag ”Äntligen icke-rökare” och försökte verkligen ha ett öppet sinne, men så här lätt trodde jag inte det skulle gå.

Jag har ju slutat röka en massa gånger förut och då har jag inte gjort annat än tänkt på att jag vill men inte får röka. Nu känner jag tvärtom. Jag vill inte och behöver inte röka.

Yes! I dag kan jag skriva NOLL i rutan "antal cigaretter jag rökte igår"

När jag gick med här för en tid sedan satte jag den 28 april som "sluta röka dag". Planerna då var att jag börja äta Champix igår och sen sluta om en vecka.

Under tiden jag ”väntat” på att börja äta Champix så har jag kommit fram till att jag inte vill äta medicin. Så varför då vänta med rökstoppet ännu en vecka?

Det kommer aldrig att komma ”ett mycket bättre tillfälle att sluta”, så jag genomförde min kurs i helgen och ett annat viktigt möte i måndagskväll och sen sa jag adjö åt mina cigaretter.

Det var ingen jättelätt dag igår. Jag kände mig mer eller mindre svimfärdig, mest hela dagen. Jag är ännu fumligare än i vanliga fall. Min finmotorik fungerar uruselt. Nu skriver jag t.ex. i Word med rättstavning, för jag trycker hela tiden på fel tangenter. Känner mig darrig inombords och allmänt klumpig och fumlig.

Hunden blev i alla fall glad, för hon fick flera extra långpromenader igår och en extralång nu på morgonen. När jag är ute och går så mår jag ju oftast bra och går inte och tänker ”får inte röka”. Nej, då känner jag att det är skönt att bara andas in frisk luft i lungorna.

I natt har jag vaknat ett flertal gånger av tanken ”Jag ska inte röka i morgon”. Observera ordet ”ska” och inte ”får inte”.

Jag är ju fortfarande på "nertrappning" och under tiden har jag börjat läsa "Äntligen icke-rökare" av Allen Carr.
För att riktigt "äckla mig själv" så får boken följa med ut på balkongen och jag läser medan jag röker. Vissa cigg har jag avslutat i förtid, för jag bara känner - vill inte röka! - men röker gör jag ju!

Är det någon här som slutat genom att läsa hans bok och helt utan hjälpmedel? Hur har det i så fall gått? Efter vad jag har läst hittills så ska man ju "slippa undan" en hel massa problem, men det låter för bra för att vara sant.

Jag har gjort så varje morgon att jag har stoppat ner 15 cigg i en ask, så jag vet vad jag startar med. Det enda jag sedan har gjort som varit litet jobbigt är att låta bli den allra första ciggen. Alltså den som jag i massor med år tagit medan jag väntat på att kaffet blir färdigt. De första dagarna jag inte fick den ciggen var jag otroligt sugen, men kunde stå emot. I och för sig handlar det ju inte om en lång tid, men de minuterna det tog innan kaffet var bryggt var långa. Nu klarar jag suget efter den ciggen bättre, men vad sjutton ska jag göra medan jag väntar på kaffet? Jag är ju knappt vaken och klarar inget före kaffet, varken kolla mail eller läsa tidningen.

Jag får fortfarande tänka till för att inte ta såna cigg jag inte är sugen på utan bara är van att ta. men det går bättre och bättre.

I minst en vecka har jag nu klarat min vanliga långpromenad mitt på dagen (jag har hund) utan att starta eller avsluta promenaden med en cigg.

Oftast går jag ut vid elva halt tolvtiden och då har jag rökt ute på balkongen en stund innan. Ibland har ciggen följt med i fickan, men jag har inte rört dem! Vi har promenerat i rask takt i minst 90 minuter. Det normala för mig, förut, har varit att så fort jag kommit in (om jag inte rökt precis fram till porten) tagit med mig en kopp kaffe och gått ut på balkongen och rökt. Först därefter har jag duschat, ätit lunch och sen rökt igen.

Nu har jag i stället först duschat, sen ätit lunch och efter det har jag fikat och rökt.

Igår var vi och påskpyntade graven. Min sambo hann röka flera cigg - jag rökte inte och jag hade heller inte svårt att låta bli.

Tänk! Det var två cigg kvar i min ask när jag skulle gå och lägga mig och de var kvar utan att jag direkt kämpat.
Jag hade säkert kunnat dra ner ännu litet, men nä, jag har lovat mig själv att påskhelgen, som vi ska fira med mina gamla föräldrar, då ska jag inte ta upp värsta kampen.

Som ny här så vill jag gärna läsa och skaffa mig litet tips, men hur jag än beter mig så lyckas jag inte komma dit jag vill.

Alltså! I första hand skulle jag vilja läsa vad andra skrivit under kategorin "Hjälpmedel".

Jag klickar på länken under kategorier, men absolut inget händer. Lika är det med de andra kategorier jag försökt med.

Nu har jag bestämt mig för att bli rökfri.

Den här vintern, ja faktiskt ända sen i höstas har varit jobbig med många förkylningar och massor med hosta. Så här vill jag inte ha det!

För ett par veckor sedan (25 mars) började jag fundera över mina rökvanor. Jag upptäckte att jag inte ens visste hur många ciggaretter jag rökte per dygn. Bara att det var mer än en ask. Förmodligen kom jag ofta upp i ca 30 cigg/dygn. Doktorn, som jag sökt p.g.a. av min hosta, har naturligtvis skakat på huvudet åt mina rökvanor och alldeles efter ett samtal med honom började jag noga tänka över

"hur mycket röker jag och när?"

Jag bestämde mig på stört för att inte röka det jag kallar "vänta på bussen ciggaretter"

För mig är det bl.a.
Röka så fort jag kommer utanför porten
Röka när jag pratar i telefon(röker på balkongen)
Röka bara för att min sambo går ut och röker
Röka när jag väntar på att potatisen ska koka upp, strykjärnet bli varmt o.s.v.

Ja, jag hade massor med såna vanor.

Redan genom att ta bort dessa cigg, den där första dagen, så rökte jag mindre än en ask - trots att mer än halva dagen gått när jag började "tänka"

Det mesta jag rökt någon dag sedan dess är 18 cigg. Mycket. Ja visst, men mindre än förr.

Den sista veckan har jag rökt max 15/dygn och den dosen ska jag inte överskrida .

Min plan är att jag ska ha trappat ner rejält fram till vecka 17 och helst utan något nikotinhjälpmedel. Efter det kanske, men bara kanske börjar jag med Champix som doktorn skrev ut åt mig. Jag visste absolut inget om den medicinen när han frågade om jag ville ha och inte visste jag mycket mer sen heller. "Den hjälper dig att sluta" var allt han sa.

Jag har läst en del om den och känner mig mycket tveksam p.g.a. av biverkningarna. Hur vet jag om det är biverkning av tabletterna eller abstinensbesvär? Jag har försökt sluta förr och alltid mått mycket dåligt p.g.a. blodtryckfall. Det är därför jag bestämt mig för en mycket lång nedtrappning.