Hej igen alla goa, motiverade snart icke-rökare!!

Nu har det gått några dagar sedan jag bloggade. Jag känner mig så glad att det nästan känns gråtmild. Jag hostar inte längre, bara harklar pyttelie ibland. Det sönderhostade muskelfästet gör fortfarande mellanont, men det kan jag leva med. Vet knappt vad jag ska ta mig till av glädjeyrsel. Är tämligen säker på att jag inte har dragit på mig en "ful rökarsjukdom". För första gången i mitt relativt långa liv har jag känt riktig "ågren" - visste tidigare inte ens vad det innebar. Men känslan att nu har jag fått "skiten" och sitter ynklig och rädd hos läkaren och bortförklara det mesta och säga: ja, jag har ju rökt lite då och då.......
Jag brukar ju alltid känna mig stark och frisk, så detta var en chockartad upplevelse.

Snälla allihopa: Jag vill inte skrämma upp Er, som jag tidigare nämnde någon gång. Men vad Ni än gör: SLUTA MED NIKOTIKET, den lömska drogen borde inte finnas att köpa (och till råga på allt i vanliga livsmedelsaffärer). Man får ju nästan en känsla av att det handlar om en vardaglig hälsoprodukt och ser så oskyldigt ut i sina fina, blanka förpackningar).

Måste också nämna att mir mor dog för rätt många år sedan av lungemfysem. Det sjuka är att jag då försökte slut lite halvhjärtat, det gick inte alls. Klart jag ångrar det, men det sägs ju att det aldrig är för sent.

Jag önskar Er alla att Ni plötsligt blir komplett "sugfria" med babyrosa lungor, frisk hy och andedräkt och ett fett bankkonto från sparade ciggpengar.

Hej alla kämpare! Min hosta är mycket bättre efter ännu en omgång medicin - antibiotika plus nåt man tar mot astma (eller KOL). Nu känner jag mig nästan ok, har hostat så att ett muskelfäste i ryggen gick åt skogen av hostningen. Och då är det rent elendigt att hosta eller nysa. Nästa vecka firar jag som sagt ett helt år som icke-rökare, det är så underbart att jag saknar ord. Aldrig behöva tänka på att ha med sig tobak och tändare, aldrig behöva s.k. liten rökpaus. Det går utmärkt att koppla av - mycket bättre till och med - utan cigg. Och kaffet har aldrig smakat så gott som nu..... Nu hoppas jag inte att min långa rökning har skadat lungorna alltför mycket. Jag lovar Er alla: att sitta hos en läkare med superhosta och pipande andning är en mycket taskig känsla. Speciellt med tanke på att man kanske själv hara bidragit till detta. Jag har visserligen aldrig rökt tokmycket och oftast bara 4-5 bloss på en cigg, men i alla fall. Det blir ju ändå en del under många, många år.
Nu vill jag helst inte skrämma upp Er, men hoppas mitt lilla inlägg kan hjälpa Er lite grand...

Hej alla som kämpar på! Jag har inte skrivit på väldigt länge, men nu är det dags. I slutet på denna månad firar jag ett helt år som icke-rökare. Efter halva denna tid har jag inte känt något röksug förutom på nyårsafton, det är skumt. Gick över på ett fåtal minuter..... Jag håller med Allen Carr - vi rökare hara blivit grundlurade (och har lurat oss själv). Det är faktiskt inte så svårt att sluta som alla tror och som jag också trodde.... Aldrig mer kommer jag att röra en sjukdomsbringande gift- och stinkpinne. Det luktar vedervärdigt nu att prata med en "nyrökt person" och jag nästan skäms att jag stank likadan.
Nu en konstig sak: När jag rökte, hade jag aldrig någon rökhosta. Nu hostar jag sedan två månader tillbaka, fick Bricanyl av läkaren. Hostan börjar bli något bättre, men det känns som en "rosselklump" i halsen av typ astma. Hoppas det inte är något allergi mot rödvin, som jag förgyller min vardag med. Det blir 1-2 glas om dagen, vore synd att behöva lägga av med detta. Det kan ju tänkas att det är sulfiten man bli känslig emot. Finns det någon bloggare som har liknande erfarenhet? Frånsett detta mår jag prima, det trodde jag aldrig när jag beslutade mig för att fimpa. Man förlorar inten kompis, som jag trodde.

Nu håller jag tummarna för alla som håller på att fimpa!!!!

De första icke-rökardagarna gick rätt långsamma, men plötsligt är det 15 veckor sedan. Det är härligt att vara rökfri och jag vill aldrig få något återfall - jag tror risken är liten....

Nu har det gått ofattbara hela tre nikotinfria veckor, det är knappt så jag har fattat det ännu!!!!
Jag beslutade att fimpa i november i fjoll, köpte nikotinplåster och förberedde mig mentalt. Tyvärr blev det inget mer än fundering! Det som dock gjorde susen var den kraftiga influensan och Allen Carrs bok Äntligen icke-rökare. Har läst boken förut, men jag tror att jag inte förstod den riktigt då. Nu var det en helt annan sak! Något förfärligt röksug har jag inte fått, var helt enkelt för sjuk den första veckan. Sedan läste jag boken fram- och baklänges. Humöret är det inget fel på, godissuget har inte kommit heller. När jag får en liten släng av sug (ganska sällan), då tar jag ett par andetag "ända ner tilll knävecken", det hjälper. Känner mig så underbart fri och behöver inte ha alla röksaker med mig längre. Dessutom känner jag mig rikare för varje dag, vilket har betytt att jag har slösat lite - det var kul. Men inte har det blivit dyrare än ciggarna i alla fall. Det känns härligt att prata med folk utan att man vet att andedräkten stinker som ett gammalt askfat. Har också testat några goda glas vin på en solig terrass i samband med grillning och kompis-samvaro. Vinet smakade alldeles utmärkt utan cigg, skulle våga påstå bättre än innan. Och något sug efter nikontin kom inte, vilket jag hade befarat. Men jag ska inte ropa hej för tidigt, har rasslat dit om och om igen, men nu ska det vara slut för gott.

Nu är det alltså dags igen. Jag har slutat flera gånger tidigare, men nu måste det vara sista gången innan jag självdör (och förhoppningsvis inte pga rökning). Fick en helt vidrig influensa med mycket jobbig hosta. Mellan rosslingarna tyckte jag att nu har jag nog fått sista chansen. Om inte detta försök hjälper, vad hjälper då? Hur skönt det vara att kunna andas mellan attackerna!!! Och tänk på alla dem där eländet är kroniskt och dessutom självförvållat.
Det är skönt att kunna skriva av sig allt på den här sajten. Att jag söker beröm hos min man är meningslöst. Han röker inte och fattar inte att man någonsin kan fastna för det - när det bara är att lägga av.....

Nu är jag nästan tacksam att jag drabbades av influensan (är inte helt bra ännu). Försökte mig på ett minibloss häromdagen, fick omedelbart vidrig hosta. Tydligen vill kroppen inte ha skiten längre. Köpte nikotinplåster för ett halft år sedan, inte använt något ännu. Abstinensen är skum. Den kommer går går mycket hastig, ibland bara under några få sekunder så jag väntar med plåstren eller aldrig använder dem.

Ännu känns det skönt att ha slutat, det var en mycket elak kompis jag hade och som jag ändå kan sakna! Och så ska jag inte vräka i mig godis och extra mat, skulle behöver gå ner 10 kilo. Har hört att det är bra med några glas extra vatten.