fiffis blogg

Slutar med Nikotinsugtabletter

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Hej alla! :)

Nu har det gått 30 dagar sedan jag slutade röka (yay!) men jag har tagit 1-2 nikotinsugtabletter varje kväll fram tills i söndags. Det är alltså min fjärde dag utan nikotinsugtabletterna idag.

Jag trodde inte jag skulle känna av det så mycket eftersom det bara varit 1-2 st, men faktum är att det faktiskt är ganska jobbigt. Det är inte lika jobbigt som första veckan utan cigaretter, men jag känner mig disträ, orolig och har humörsvängningar. Jag antar att det kommer hålla i sig i några dagar till och jag ska kämpa på.

Jag kommer fortsätta att bära med mig nikotintabletterna hela tiden, om det blir kris och jag har ett svagt ögonblick där jag överväger att ta en cigarett; då ska jag ta en sugtablett. Men jag ska sluta att ta sugtabletterna dagligen eftersom jag hatar att ha det vidriga giftet i min kropp.

Återkommer med update!

Föll nästan dit

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Hej alla nikotinkrigare!

På tisdag har det gått fyra veckor sedan jag slutade röka. Det har gått ganska bra den senaste veckan, jag börjar vänja mig vid att inte röka, har känt mig ganska stark i mitt beslut. Det glädjer mig varje kväll och varje morgon att jag inte röker. Framförallt är det tanken på bibehållandet av min hälsa som gör mig glad och stolt att jag avstår från ciggaretterna.

Jag har jobbat ganska mycket denna veckan och utöver det har det varit mycket med vänner och familj. En eventfylld vecka. Jag har även druckit mellan 1-3 öl 5 av 7 dagar denna veckan, vilket är betydligt mer än vad jag brukar. Har känt mig lite seg pga det, har inte sovit lika bra ochkänt mig lite extra trött. Jag tror att anledningen till att jag velat ha alkohol efter jobbet är att min kropp saknar stimulansen av belöningscentrat i hjärnan som man får av nikotin. Jag tror att det nästen undermedvetet infunnits känslor av tomhet, som när jag jobbat hårt en hel dag och sen bara "jahopp... Nu ska man hem och ingen cigg får man". Det var ju alltid det första jag gjorde när jag slutade.

Dock så vet jag att det är väldigt skönt att komma hem och ta det lugnt efter jobbet. Även utan cigg. Att bara se på någon serie, prata med vänner, göra musik eller umgås med min partner. Det är underbart. Däremot får jag en känsla nån timma innan jag får åka hem från jobbet att det känns meningslöst att inte få ta en cigg påväg hem. Att min fritid känns mindre njutbar när jag inte får röka. Men det är mer än känsla jag har innan, för när jag väl kommer hem och slappnar av är det hur gött som helst. Även utan cigg :) speciellt utan cigg.

Att inte röka gör att jag finns mer i nuet. Jag är i stunden till högre grad då jag inte hela tiden i bakhuvudet planerar för nästa cigg. Det älskar jag med att inte röka.

Dag tio - första glada morgonen

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Hej alla nikotinkämpar!

Vill bara meddela att idag är första gången jag vaknade upp och inte var ledsen/överkänslig sedan jag slutade för nio dagar sedan. Det känns så skönt för jag har verkligen haft en minidepression sedan mitt stoppdatum. Jag har bara sett det negativa i allt och inte känt någon mening att göra någonting. Blir så oerhört starkt påverkad av nikotinabstinensen, det är till en början inte så mycket rök-/nikotinsug utan medan det fortfarande håller på att gå ur kroppen är det mer som att jag är i en tjock dimma, frånkopplad från min omgivning, totalt disträ och deppig.

Jag vet att när den här dimman lägger sig, (sist jag höll upp från rökning i två månader tog det mellan 2-3 veckor) så kommer jag att bli röksugen på riktigt. Då börjar en annan kamp för mig. Avvänjningen. Att lära sig att avstyra attackerna av röksug. De kommer helt plötsligt, som impulser. När jag vaknar på morgonen, efter varje måltid och varje gång något jobbigt händer.

Men! Jag har ett knep som fungerar ganska bra emot dessa impulser. Min mamma, som har varit rökfri i många år nu, lärde mig att när röksuget kommer så är det väldigt intensivt. Men det varar egentligen bara i någon minut. Iallafall det värsta, starkaste suget. Om man tänker efter och analyser hur det känns i kroppen och i huvudet när dessa röksugsimpulser bubblar upp inom en så märker man att så är fallet. Om man bara tänker att "ta ett djupt andetag, var lugn, det här intensiva suget kommer att gå över väldigt snart" så märker man att det fungerar! Det är under dessa minuter av intensivt röksug som man ofta bestämmer sig för att "fan, jag klarar det inte, jag ger upp, jag måste få en. Bara EN." Men om man härdar ut i några minuter bara. Tar några djupa andetag. Dricker ett glas vatten. Så försvinner det intensiva suget.

Dag nio

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Hej alla nikotinkrigare :)

Nu är det min nionde dag utan cigaretter. Det är fortfarande väldigt svårt att ta sig upp ur sängen, det är lätt att bli kvar där längre än vad som känns vettigt, men har märkt att ju längre jag ligger kvar desto tyngre känns det.

Idag orkade jag mig upp tidigare än vad jag gjort hittills, eftersom jag hörde att kaffebryggaren var på efter att min partner gått till jobbet och inte stängt av den. Blev sugen på kaffe, och fan vad gott det är. :) Även utan cigg.

Innan jag slutade var det ju alltid det första jag gjorde varje morgon; att ta en kaffe och en cigg. Trots att den cigaretten egentligen inte var så nice. När jag precis vaknat känner jag mig ganska ömtålig och känslig och då känns cigaretterna extra skadliga. Det goda med morgonciggen är en illusion skulle man kunna säga. Det "goda" är kroppens begär efter nikotinet som stillas. Kroppen har sovit en hel natt utan nikotin och det är därför idén av morgonciggen känns så otroligt nice. Inte själva rökandet av den. (Jag rökte ett paket om dagen när jag rökte). Det är bara skitsnack från min kropp som är beroende. När jag "mediterade" samtidigt som jag rökte en cigg, alltså fokuserade till 100% på hur det känns i munnen, smakar, osv, så kände jag att det smakar fruktansvärt äckligt. En smak av metall och smuts.

En vecka har gått

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska litet .

Hej! Jag har inte rökt på en vecka nu och det känns som ett år.

Det känns som om jag är i en tjock dimma och känner mig helt bortkopplad från min omgivning.
Sist jag slutade höll jag upp i två månader och jag minns att det tog cirka två veckor innan jag kände mig som människa igen. Jag är så frustrerad över att cigaretter existerar. Att jag började när jag var 14. Att det vidriga giftet har påverkar min kropp på så vis att jag inte har någon livslust utan det. Jag vet att det kommer bli bättre och jag känner inte att jag är nära att ta en cigarett, är bara så jävla arg. Jävla pissgift!

Under dagarna känner jag mig som ett ufo, och jag har en negativ röst i huvudet som säger till mig att jag är dum, svag och konstig. Jag vet att det kommer gå över men det är så fruktansvärt jobbigt.

Jag känner mig taskig mot min familj, har dåligt samvete för mina vänner. Jag vill ju att de ska få se mitt riktiga jag när vi träffas, men nu är det en kamp att ens ta in vad folk säger, är helt frånvarande.

På kvällarna mår jag bättre eftersom då känner jag ingen press att vara duktig och göra vettiga saker. Jag försöker påminna mig själv om att jag ska känna mig duktig eftersom jag kämpar på, men det är inte så lätt.

Men jag vet att det kommer bli bättre, jag kommer fortsätta kämpa. Det vidriga giftet ska inte få vinna. Var tvungen att skriva av mig lite.

Är det någon som har tips på vad jag kan göra för att må bättre i dessa första dagar?

Kram och styrka till alla som kämpar <3

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se