LenaLenas blogg

Luktsinnet är borta

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Heja mig! Kan äntligen titulera mig som ickerökare. Inte rökt en enda cigarett sen 5 december, inte heller har jag druckit alkohol och koffein. Det hjälpte såklart själva processen avsevärt. Förut var både alkohol och koffein starkt förknippad med nikotin.

Jag har inget sug alls längre. Varken vid svackor eller i sällskap av andra människor som röker (känner många rökare). Det är som om jag raderat detta minne av att bli sugen när någon tar fram en cigarett. Nu märker jag knappt att de ens röker.

Dock är jag lite besviken över att mitt luktsinne inte verkar komma tillbaka. Gått snart 6 månader nu och tycker mig ha lika dålig luktsinne som sist, som om jag rökt sönder den. Får anstränga mig för att känna lukten av vår och blommor. Någon som känner igen sig?

Depressionen och ångesten är fortfarande kvar också. Men stress har väl minskat avsevärt, så det går iallafall framåt.

Slutat för gott men mår sämre än någonsin

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Tänker dela med mig en erfarenhet jag känner jag sällan fått höra om.
Många pratar om hur bra man mår av att sluta, att de värsta abstinensbesvären/suget bara varar de två första veckorna sen går livet bara uppåt.

Min erfarenhet av att sluta röka var helt annorlunda. Och jag antar det är väldigt individuellt det här.
En sak är vi alla överens om, på lång sikt är det dåligt att fortsätta röka för vem vi än pratar om.

Men jag hade slutat i maj. Fick yrsel, så pass att jag åkte in till akuten och trodde det var något fel på mig.
Men inga fel hittades och de sa de tror det beror på stress. Jag kopplade inte ihop det med rökstoppet. Fick också mer ångest och kände mig extremt deprimerad över situationen och mitt mående. Drog då till Grekland, Island och försökte göra roliga saker. Och det fungerade. Efter 5 veckors helvete + att vara utomlands fick mig må bättre än någonsin. Jag började då röka igen (ångrar det bittert, det rökstoppet kändes relativt smärtfritt).

Sen i december kände jag för att ta tag i det på riktigt då jag kände mig trött och hängig av cigaretterna. Hade ofta halsont. Jag kände tydligt hur det inte var bra för min kropp och hade börjat allvar med träning och mådde allmänt bra och kände mig redo.

Slutade i slutet av november. Har vid två tillfällen tagit enstaka cigaretter vid fest.
SIsta cigaretten var den 5e december.

Efter några veckor fick jag panikångestattack. Sen fick jag yrsel. Ångestattacker. Kände mig deprimerad.
Mycket hemskt som hände mitt psyke.

Nu har det gått två månader. Jag har inte rört en enda cigg sen dess (vågar inte utmana ödet, och det som hände mig var så traumatiskt att jag inte ens är sugen på cigaretter längre), slutade dessutom med koffein och alkohol samma dag jag fick panikångestattack. Bara för att hjälpa kroppen på traven lite till sitt tillfriskande.

Slutat för gott men mår sämre än någonsin

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Tänker dela med mig en erfarenhet jag känner jag sällan fått höra om.
Många pratar om hur bra man mår av att sluta, att de värsta abstinensbesvären/suget bara varar de två första veckorna sen går livet bara uppåt.

Min erfarenhet av att sluta röka var helt annorlunda. Och jag antar det är väldigt individuellt det här.
En sak är vi alla överens om, på lång sikt är det dåligt att fortsätta röka för vem vi än pratar om.

Men jag hade slutat i maj. Fick yrsel, så pass att jag åkte in till akuten och trodde det var något fel på mig.
Men inga fel hittades och de sa de tror det beror på stress. Jag kopplade inte ihop det med rökstoppet. Fick också mer ångest och kände mig extremt deprimerad över situationen och mitt mående. Drog då till Grekland, Island och försökte göra roliga saker. Och det fungerade. Efter 5 veckors helvete + att vara utomlands fick mig må bättre än någonsin. Jag började då röka igen (ångrar det bittert, det rökstoppet kändes relativt smärtfritt).

Sen i december kände jag för att ta tag i det på riktigt då jag kände mig trött och hängig av cigaretterna. Hade ofta halsont. Jag kände tydligt hur det inte var bra för min kropp och hade börjat allvar med träning och mådde allmänt bra och kände mig redo.

Slutade i slutet av november. Har vid två tillfällen tagit enstaka cigaretter vid fest.
SIsta cigaretten var den 5e december.

Efter några veckor fick jag panikångestattack. Sen fick jag yrsel. Ångestattacker. Kände mig deprimerad.
Mycket hemskt som hände mitt psyke.

Nu har det gått två månader. Jag har inte rört en enda cigg sen dess (vågar inte utmana ödet, och det som hände mig var så traumatiskt att jag inte ens är sugen på cigaretter längre), slutade dessutom med koffein och alkohol samma dag jag fick panikångestattack. Bara för att hjälpa kroppen på traven lite till sitt tillfriskande.

Deprimerande

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Inget.

Är det någon annan som också finner det deprimerande och se hur mycket rökning förstör våran kropp?

Så pass deprimerande att man går runt o är ledsen för att man har rökt så länge istället för o vara glad över att man slutat?

4:e dagen, det går bra nu

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Inget.

Fjärde dygnet utan.
Inte varit särskilt svårt denna gång.

Har en gigantisk vilja och jag hoppas den håller i sig.
Börjat kännas lite i halsen nu efter ett par dagar, och det gillar jag.
Visar ju att det börjar hända grejer i kroppen.

Vart ledsen de senaste dagarna, och de e enda anledningen jag skulle kunna tänka mig röka.
Men som min kära syster sa, men rökningen hjälper ju inte.
Det gör det ju inte, så jag går runt och är ledsen och rökfri istället.

Istället för 20 dagar så blev det 3

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Jag ser här i sajten att jag skulle ha varit rökfri i 20 dagar nu.
Men det faktum är att jag började röka igen efter bara någon dag.

Nu ger jag detta en ny chans och idag är tredje dygnet utan.
Känner hur jag börjar hosta lite grann nu, gjorde jag aldrig när jag rökte.
Och denna deppigheten. Fyfan vad den inte är nådig.
Känner mig konstant ledsen och ser rätt mörkt på livet nu

Min första dag

Igår rökte jag 15 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Idag är min första dag utan cigaretter. Har dock haft såna här perioder tidigare.
Att jag inte röker. Jag hoppas dock att denna period inte ska ha någon ände.

Nu försöker jag sluta, och jag har inte rökt sen igår kväll.
Det börjar kännas jobbigt nu och jag undrar varför jag vill sluta egentligen. Egentligen vill jag ju inte, enda anledningen till att jag slutar är för att jag vet att det både är farligt och ohälsosamt.
Och jag är rädd för att jag ska få någonting som gör att jag sen ångrar att jag inte slutade i tid.
Men just nu känns det jobbigt. Att vara utan mina cigaretter. Dessa vänner som alltid varit med alla roliga och ledsna och pirriga tillfällen i livet. Några som har något tips som kan stilla begäret och abstinensbesväret?

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se