Nu har jag tagit ett rejält återfall, en vecka långt för att vara mer precis. Och på bara några dagar var jag uppe i samma mängd som tidigare.

Jag trodde faktiskt att jag var igenom det värsta, att jag var ute ur skogen och aldrig aldrig mer skulle röka. 6 månader är en lång tid. Och det här kan jag faktiskt inte riktigt förklara, mer än jag tror att processen började vid det andra återfallet, det någon månad tidigare. Jag tror att spökena började prata då, fast jag inte lyssnade. Jag tror att det är mer intressant för att förebygga än hur det gick till nu, i ögonblicket när jag började igen. Det är mest bara tokigt. Rätt berusad lyckades jag på något märkligt vänster att köpa ett paket av mina vanliga cigaretter när jag handlade nattamat (Jag lyckades också till min förvåning dagen efter handla en B&J glasspaket som plötsligt bara "fanns" i frysen dagen efter). Jag började alltså röka efter krogen, inte när jag var där. Och jag fortsatte.

Jag hittade ett paket plåster som jag måste använt förrförra gången jag försökte sluta (nu slutade jag ju med Champix) och nu får det faktiskt vara nog. Har satt på plåstret och inledde igårkväll min nya rökfrihet. Fixar jag det nu tänker jag inte ställa om mätaren (vad är en vecka mot nästan 7 månader??). Jag hoppas att jag om några dagar ska vara tillbaka i lunken och "få leva på gamla meriter", att jag ska komma tillbaka i vanan att inte röka (för till slut var det inte så att jag inte rökte för att jag valde att låta bli, jag rökte inte för att jag faktiskt inte rökte...). Men abstinensen nu är faktiskt inte minsta uns lättare än den jag kände när jag slutade röka i januari. Så grattis till mig. Ni nytillkomna - detta är inte något att ta efter. Sååå... upp igen...

Jag gör en liten push för oss utflyttade viktkämpar. För någon månad sedan flyttade jag, Laureen och Gustis ut till en egen blogg för att inte översvämma denna med viktkamp. Vi är väl nån form av sub-grupp till sluta-röka-loggen ;-)

Hursomhelst, bloggen är för oss som dragit på oss extrakilon under denna resa, eller funnit att de där extra vi redan hade blev ä-n-n-u svårare att tampas med efteråt. Vi har varit rökfria över 3 månader (för att klara att vara lite stabil innan man ger sig på något så o-stabiliserande som att jobba på vikten) och jobbar på det sätt och med den metod som vi finner bäst. Vi ska förlora olika mycket kilon. Och under knappt 2 månader har vi nu gemensamt tappat 9,8 kilon.

Kanske finns det fler som vill flytta ut till oss och hjälpa oss att komma upp i tvåsiffrigt utan decimalen? Vi finns på www.viktigarokslotarna.blogspot.com. I första inlägget finns instruktioner om hur man bär sig åt för att få en skrivbehörighet och börja blogga med oss.

Jag flyttade tillbaka till Göteborg vid årsskiftet efter ett halvår vid sidan av livet, på folkhögskola gubevars - omgiven av unga studenter när jag själv egentligen avslutat min långa utbildning och varit ute i arbetslivet flera år. Men jag gjorde det. Och återkom till årsskiftet och sprang då på exet som plötsligt jobbade på mitt jobb. DET var en relation som varit allt annat än sund och jag fick panik...

16 januari slutade jag röka. Jag åt Champix men fick sluta på grund av biverkningarna efter en månad. Men det gick ju ändå det här :-)

Jag upptäckte en ekonomisk kris och var tvungen att betala tillbaka alla tidigare fertilitetsbehandlingar innan jag lånade för en ny. Återbetalning på 5 år blev plötsligt 1 år och planer för det måste smidas.

Jag gjorde ett försök att bli ihop med exet igen som slutade i gråt och tandagnisslan (min tandagnisslan och gråt) nu i sommar. Jag tittade på en lägenhet som såg för jävlig ut men tackade skräckslagen ja i alla fall då hyran var så låg att planen att betala tillbaka mina lån plötsligt var realistisk. I april upptäcktes att den var i jättedåligt skick och efter gräl med hyresvärden genom hyresgästföreningen var den renoverad och klar för inflyttning i maj. Där bor jag nu och trivs faktistk bättre än min skräckslagna själ vågat tro. Och jag ler varje gång hyran dras och är mindre än vissa telefonräkningar.

Jag har blivit och förblivit rökfri. Jag har sörjt min ensamhet och till slut talat om för bekanta att jag jävlarimig inte har något att göra. Nu har jag varit hemifrån nästan varje dag i en månad och tvingas lära mig något nyttt - att säga nej och stanna framför TV'n. Dessutom har jag upptäckt internet för att finna nya kontakter. Tanken var kompisar... och det verkar det suveränt för. Men kanske kanske hittade jag också något annat... Exet börjar försvinna in i solnedgången igen ;-)

Och vilket jävla halvår, vilken jävla resa! Från barnlös, bitter och ganska ensam till något som i alla fall liknar ett embryo av ett liv som ligger framför. Fortfarande som att försöka leva livet i en torktumlare, men just nu, just här - väljer jag att se livet med tillförsikt.

Efter lite internettystnad efter en inlämnad dator är det dags att krypa till korset.

Ni vet den där tjejen som hela tiden varnat återfallare för att inte tro att det är "så enkelt" som det verkar när man återfallit. Man reser sig upp och upptäcker att det ju var busenkelt. Och då varnar hon för risken att göra det igen, just för att en cig gick så bra. Kanske kan man feströka nu? Japps. Hon. Hon har efter 6 månader tagit sitt återfall.

Och det känns busenkelt nu. Jag rökte 2 cigaretter i förrgår natt (vin vin och mera vin på en trappa med en väninna), och sedan har jag troppat vidare som om inget hänt. Till och med varit ute och druckit lite vin igår igen. Jag har ju varit med förut, har till och med rökt dessa första förut och sedan klarat mig en tid till. Släppt garden så att steget till cigaretterna är kortare. Och det känner jag nu, att steget till cigaretterna är kortare nu, även om jag inte direkt känner vare sig abstinens eller längtan efter cigaretter. Jag har mitt jobb satt ut framför mig, jag måste bli tillbörligt rädd och respektfull för cigaretterna igen.

Så då vet vi alla - FC har gått på näsan. Nu är det nya tag. Den incidenten är väldigt väligt liten i jämförelse med alla timmar jag inte rökt, och 2 cigaretter mot de 4036 som jag hoppat över är också rätt ynkligt. Perspektiv är bra. Nu går jag vidare

... är det en vanlig dag?

Nej det är ingen vanlig dag!
För det är Götas 6-månadersdag!
HURRA HURRA HURRA!

Jag ser dig kompis ;-) Hälften gjort till det virtuella bubblet i januari!

Jag inser att jag är mycket mycket långt ifrån glada inlägg där jag har hopp om framtiden. Jag har en period när livet liksom inte samarbetar (eller hann insikten bara ifatt mig?). Allt strul med exet, med nya försök som inte riktigt blev som de borde (han ignorerar i mig just nu när han är upptagen av sin semester och att umgås med sina vänner, antagligen utan att begripa det så att jag kommer få ett "normalt" samtal när hans semester är slut och jag måste göra en veritabel halshuggning på honom), i kombination med alla andra snurrande hjul - har skapat en stress utan dess like. Jag vet att det slagit över när jag inte klarar att göra saker mer än 15 minuter åt gången och går från att småäta till att inte äta alls. Nu är det inget svårt alls att bara äta pulver, det svåra är att över huvud taget äta det. Så finns det något positivt i det så är det väl att jag definitivt tappar i vikt fortare än kvickt *ironisk* Nu försöker jag bara samla mig inför veckan, inse att jag inget kan göra och låta magen lugna sig i det. Ingen idé att stressa över det man inte kan styra. Djupa andetag och jag klarar att överleva min egen dag. Inget mer dansande med det exet, jag minns plötsligt att det var såhär jag mådde långa tider med honom. Jag hade glömt det, och inte upptäckt att jag aldrig haft några påslag av ångest på det här sättet när jag levde ensam.

Och hela tiden vill jag bryta mina aktiviteter med att röka. Röka var 15 minut för att orka fortsätta med städ och bäddning. Men det fungerar ju inte. Så jag gör det inte. Istället tänker jag ta en promenad ned till Säldammen och titta på den allra minstaste kut jag någonsin sett - och se om någon har lust att äta lunch med mig på Linnégatan även om det är lite svalare idag. Det känns som att en kycklingsallad skulle kunna gå ned. Och tänk vilken tur egentligen att jag HAR slutat röka. Jag har en massa nyvunna kunskaper i att hantera mina demoner och den stora rastlösheten.

Veckan väger in på 78kg - jag har nu tappat mer än hälften av det jag la på mig när jag slutade röka. "Bara" 6kg kvar till startvikten, 13kg kvar till mål dock... Men jag har faktiskt inte tänkt banta med hjälp av dåligt mående. Det är bara dumt. Och riskfyllt när det gäller rökningen.

För en månad sedan började vi att jobba på vikten, ett par rökslutare som varit rökfria i minst tre månader och som behövde tappa lite kilon. Och jag tycker faktiskt att det är ett stöd. Men...

... jag ser dels att våra viktinlägg tar över detta forum, som behövs för att man ska orka sluta röka, och dels att det stressar en del av dem som slutat mer nyligt - och det är inte bra för att de faktiskt ska klara det vi klarar av ganska fint numera (i alla fall ibland...) Så jag har skapat oss en alldeles egen blog på blogspot, och där finns lite mer information om teknikaliteterna. Jag hoppas att ni följer med! Ni andra tillåts förstås kommentera våra inlägg om ni vill ;-)

Adressen är: www.viktigarokslotarna.blogspot.com

Jag blev uppringd i måndags kväll av en dam som ville att jag skulle komma på intervju. För när jag var som mest upprörd över mitt jobb sökte jag det. Snabba ryck var det minsann, och inte helt enkelt att få till. Men upp till staden jag kommer ifrån åkte jag igår och var på intervju idag. Det gick nog bra. Jag vet inte om jag vill ha jobbet. Jag vet inte om de vill ha mig (för det är saker jag aldrig gjort förut). Men nog verkar de bra. Alldeles ont i magen får jag. Nu snurrar hjulen så fruktansvärt fort. Ska jag redan hyra ny lägenhet igen? (ja, tack gode gud så kostar min nuvarande lite nog för att jag ska ha råd att ha två). Vad ska man begära i lön? Och hur i himmelens namn ska jag få fatt i referenser mitt i sommaren, det är ju inte precis så att jag pratar med min chef som jag hade på jobbet för 5 år sedan lite nu och då... Jag har en vag aning om i vilken kommun hon jobbar. Jeeez...

Jag har dessutom ont i huvudet och mår illa (insåg nyss att det ju beror på magkatarr och det förklarar ju en del...). På väg från tåget gick jag och stirrade i marken och plötsligt låg där två ciggaretter bara sådär. Hela. Orörda. Och jag mådde ännu mer illa vid tanken. Det ni! Det trodde jag aldrig skulle inträffa. Jag hittade cigaretter och ville inte ha dem.

Jag måste bara få göra veckans andra invägning, för lite nyfiken i känslan av att vara "tom" imorse upptäckte jag att jag klarat av mitt delmål - jag är nu under 80kg. Och det måste skrytas om! Dessutom är jag nu under BMI 30 och är alltså överviktig och lider inte längre av fetma. Det ni!

BTW funderar jag på om vi viktminskare ska starta en egen sluten blogg på tex blogspot så att vi inte översvämmar denna med vikt? Det blir kanske lite jobbigt för dem som ff är i början när det drar iväg så dant, plus att det blir trassligt att läsa för att få stöttning i att sluta röka. Vad tycker ni?

Startvikt: 85,5kg
Nuvarande vikt: 79,0kg
Nuvarande BMI: 29,7
Nedgång: -6,5kg

Mål: 65kg
Kvar till mål: 14kg
1:a delmål: UPPNÅTT
2:a delmål: 75kg (över 10 kg tappade)
Kvar till delmål: 4,0kg

Den här veckan slutade inte som jag ville. Men å andra sidan har jag inte kunnat göra många knop med mina kryckor. Ändå brukar pulvret ge en ganska stor viktnedgång initialt eftersom man tappar vätska, och om jag har gjort det har jag i så fall gått upp i vikt. Nu tror jag inte att det är så. För jag känner mig varm och svullen i solen och jag får gropar i benen om jag trycker på dem. Så vätskan är fortfarande bunden, och mer än vanligt. Så på sätt och vis kan jag nog bara vara nöjd. Jag är jättesvullen och har inte kunnat röra mig sedan förra torsdagen. Ändå har jag i alla fall tappat ett halvkilo. Gott så. Nästa vecka hoppas jag på fler. Vore skönt att äntligen nå första delmålet, så minst 1,5kg...

Startvikt: 85,5kg
Nuvarande vikt: 81,0kg
Nuvarande BMI: 30,5
Nedgång: -4,5kg

Mål: 65kg
Kvar till mål: 16,0kg
1:a delmål: 79,5kg (bort med 8'an!!)
Kvar till delmål: 1,5kg